Vad är orsakerna till adopterades psykiska ohälsa?

Min mamma är adopterad på 40-talet, men har nordiskt ursprung. 

Hon har alltid haft känslan av att inte höra till, att bli dömd hårdare av sina föräldrar och andra pga att hon inte är deras "äkta" barn osv. 

Till detta kommer känslan av att ha blivit övergiven och alla frågor kring det, frågorna om vem man är och vart man kommer ifrån.

Känslan av att vara annorlunda. 

Ja, det är många faktorer som spelar in.

Har man dessutom ett icke-nordiskt utseende så kommer alla upplevelser av rasism och utanförskap ovanpå det. Det blir en hel del att processa. Fördelen för dessa barn är att det aldrig blir en överraskning att man är adopterad, eftersom det är uppenbart pga utseendet. 

Vissa mår utmärkt i sin situation medan andra mår piss. 

Ibland säger jag till min mamma att hon ju inte vet om hon hade känt si och så om hon hade varit biologiskt barn till sina föräldrar. Eftersom hon nu tolkar alla dåliga känslor som att de kommer av att vara adopterad. Men tyvärr finns det ju biologiska föräldrar som behandlar sina barn illa också. 

Det här gäller ju långt ifrån alla adopterade. Kanske om man kommer från en institution i Ryssland eller Rumänien, men de flesta barn som adopteras har helt vanliga föräldrar som adopterar bort sina barn pga fattigdom eller sociala stigma (ensam mor, barn med utlänning etc). 

Det var just detta min mamma upplevde, att någon kommenterade när de åkte förbi ett zigenarläger (som fanns förr) - sådär var dina föräldrar!! När hennes föräldrar egentligen var två helt vanliga personer som bara var väldigt unga och inte gifta och som senare blev två hårt arbetande individer med ett gott liv både ekonomiskt och socialt.