Anonym (adopt) skrev 2024-01-11 16:12:55 följande:
Barnen är också ofta stulna, med syfte att kunna adopteras till rika i utbyte av pengar. Sen undanhålls information för barnet för att lögnen och stölden inte ska uppdagas, vilket ytterligare spär på traumat att flyttas till ett nytt land.
Adoptivföräldrarna är dessutom inte sällan dåligt rustade för att ta hand om det adopterade barnet. De vill bli föräldrar, adoption är den sista utvägen. De bär på egna trauma från barnlöshet och ibland långa fertilitetsbehandlingar. De ser föräldraskapet utifrån sina egna behov av ett barn som botar deras barnlöshet, inte ett traumatiserat barn som ska få en familj. Många adoptivföräldrar är direkt olämpliga som föräldrar, men anser sig som extra goda föräldrar då de blivit godkända av socialtjänsten.
Barnen avkrävs tacksamhet för att de blivit adopterade från det hemska ursprungslandet. Det leder till svåra problem med självkänslan, dels att tvingas vara tacksam för att de fått en familj, som ju bör vara villkorslöst, och dessutom lär sig att förakta eller åtminstone inte låtsas om sitt ursprung. Dessutom får många indirekt eller direkt känslan av att de måste trycka ned sin önskan att veta mer om sin biologiska rötter för att adoptivföräldrarna då blir ledsna och att det stör bilden av att adoptivfamiljen är den enda viktiga för barnet.
Om barnet hittar sin ursprungsfamilj så kommer problemet att inte kunna sina släktingars språk. De har bestulits på hela sin tidiga identitet, sitt språk, sitt namn, sina rötter. Allt för att rika barnlösa i väst ska få sina behov tillgodosedda.
Hmm det har ju kommit fram på senare tid att fler har blivit stulna, om man vill veta men inget vet är givetvis en faktor. Jo visst man får såklart inte glömma att många adoptivföräldrarna har trauman från sin egen förlust och att det finns ett starkt behov av många att få barn, kan vara så att adoptivbarnet blir som en bearbetning eller tröst för att läka?
Sen där att man bygger upp en identitet kring adoptivföräldrarna i ung ålder men oftast inte har möjlighet att utforska sitt egna ursprung då, ser ut som att många oftast inte har umgåtts eller träffat så många från samma ursprung eller andra adopterade därför kanske rötterna blir ännu mer främmande? Självklart så ska man inte känna att man behöver känna sig tacksam över något som inte kunnat påverka. Det ligger nog mycket i det du säger.
