Nyligen separerar från mannen.
Hej.
Jag och barnets pappa har separerat. Hela processen har varit lång, tagit över ett år för att endast flytta ifrån och fullfölja skilsmässan. Det har varit kaos och turbulent. Jag har svårt för barnets pappa och jag orkar på riktigt inte med honom.. kommunikationen fungerar inte alls och vi har svårt att samarbeta och komma överens. Han brukar ofta prata dåligt om mig framför barnet.. Han skyller allt på mig så att barnet blir arg på mig trots att det är pappan som lovat och inte hållit det han lovat, då han glömt bort det eller liknande. Så ofta är det mitt fel som inte ringt eller påminnt pappan, vilket han även uttalat säger till barnet.
Exet dyker även upp här i tid och otid för att kontrollera. Han vill ofta komma in i lägenheten för att se så att jag inte har någon här.. I morse ringde han och sa att han inte har fyllt på motorolja och att det är problem med motorn. Och då måste jag ge honom min bil eftersom han ska åka iväg till jobbet under ett par dagar. Alltså det känns inte som att vi är skilda. Han hör av sig heeela tiden och jag orkar inte med honom. Jag orkar inte med detta nå mer. Har tappar livslust och känner inte att det finns någon mening längre. Jag är helt slut.. jag ville bli av med honom.. för jag orkar inte .. min energi ör helt tom och han suger musten ur mig.
För ställer jag inte upp och finns där då får jag 7 helvetes resor värre. Han ser till att verkligen göra det surt för mig.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till? Hur har ni andra gjort och vad behöver jag göra för att det ska bli bra?
Inte för att kasta runt med olika diagnoser men han har narcissiska drag vilket är en stark faktor till varför jag till slut tog mod och lämnade.. men bävade för eftertiden då jag vet att det inte är så himla enkelt. Och nu besannades mina farhågor!