Kompisar otrogna

En person med starka moraliska principer (inte sällan är dessa de som själva varit utsatta) hade inte tolererat vänner som är otrogna. Då hade de konfronterat och sagt att den otrogne har kanske en vecka på sig att berätta för sin sambo, annars gör de det.

Av män är det nog färre som är så men de finns, jag känner minst tre, jag respekterar dem väldigt mycket och jag hade passat mig väldigt noga för att nämna en otrohet framför dem. Med det sagt tror jag de flesta ligger mitt emellan, och man lägger sig då inte i det som man inte själv blir påverkad av.

Frågan är sen vilken personlighet mannen har i övrigt. Blir han lätt påverkad av andra i andra frågor eller behåller han sin åsikt eller moraliska värdering fast den går på tvärs om vännernas? Av det kan man kanske gissa vilken motståndskraft han har.

Fast det är ju ändå bättre än att inte veta något alls för då har du iaf möjligheten att förhålla till det och själv välja om man vill ha en relation med en sån person.

Så svaret på din fråga, vad tänkte du att det tillför är ju ganska enkelt... en chans att själv välja. Sen om du väljer rätt eller fel och man är dum nog att ge en sån person fler chanser att blåsa en är ju ens eget ansvar. Men då har man iaf haft chansen att själv välja.

Nej det behöver inte vara din partner som berättar, det intressanta är ATT du får veta det, vem det kommer från är sekundärt.

Ditt resonemang är som att säga att den som snodde din plånbok själv måste vara den som berättar det för dig för att du öht ska veta att personen snott din plånbok och välja vad du ska göra av det, och så är det väl inte? Det kan ju vem som helst berätta för dig och oavsett vem det kommer från så leder det ju ändå till att du får en chans att förhålla dig till det.

Vad du tror om din partner och vad du själv väljer att göra av det kan ju ingen annan än du själv avgöra men utan vetskap om det har du ju ingen möjlighet att göra det.

Det är väl en fråga som alla som blir bedragna får brottas med, ska jag förlåta eller dra?...men det kan ju ingen annan avgöra åt en. Och visst kan man väl hålla med om att om en person som berättar själv kanske visar mer ärlighet än en som inte gör det och det är förmodligen lättare att förlåta någon som själv berättar än den som försök dölja det men samtidigt har ju båda i grunden visat att de bevisligen inte tyckte varken du eller eran relation var tillräckligt viktigt för att låta bli att sätta det på spel för sitt eget nöjes skull så varför ka man öht fortsätta ha en relation med någon som värderar både dig och er relation så lite?

Men som sagt vad man gör av informationen är upp till var och en själv att avgöra, det viktiga är ATT man får chansen att göra ett val.

Lurad blir du bara om du själv väljer att fortsätta lita på personen, med det är ju DITT val inte personens. Personen kan säga "du kan lita på mig" bäst fan han vill men du behöver ju inte tro på det, eller hur?

För drygt ett år sedan hade min bästa vän (en av två) en affär vid sidan av sin flickvän och drog sen in mig i smutsen genom att anförtro sig till mig.
Trots att det egentligen är vi som är vänner ifrån början så tog jag inte hans parti överhuvudtaget. Jag brukar träffa dom och hon är väldigt trevlig och förtjänar bättre än så. Dessutom skulle jag inte kunna träffa henne igen och bete mig normalt.
Jag förklarade för min vän att ditt val var att berätta för mig. Mitt val är att du får 48 timmar på dig att berätta för henne annars gör jag det.
Han berättade inom 48 timmar, hon blev förkrossad och lämnade honom.
Han hörde av sig och var sur för att jag förstört deras relation, men det tog jag inte på mig en sekund. Jag förklarade att det inte är någon handling som jag gjort som skapat detta och att fram tills han inser det så kan han hålla sig borta ifrån mig. Han har fortfarande inte kommit till den punkten än.
Visst ska man stötta sina vänner, men när dom beter som idioter mot personer som inte förtjänar det så anser jag att det går före lojalitet.

Det var inget förtroende. Han gjorde det fullkomligt omöjligt för mig att fortsätta umgås med dom som par. Jag vägrar känna vara del av hans svek från sin sambo. Dessutom berättade han det mest av någon skruvad stolthet och han hade varken tanke på att göra slut med sin tjej, berätta för henne eller att avsluta med den nya. Han tyckte inte att det var så bråttom med det. Han gjorde det omöjligt för mig att göra på annat sätt. 
Sem att han nu blivit dumpad av båda två och ångrar sig, men försöker må bättre av att lägga skulden på mig tar jag inte på mig alls.
"Själv göra, själv ha"
Eftersom han vill bete sig som ett as, så svarar jag lite på samma sätt. Så nu umgås jag och hans ex istället! Absolut bara som vänner såklart!

Jag är gärna vän med honom igen, när han vaknat ur sin narcissistiska rättfärdigt, men jag räknar inte dagarna precis och aldrig att jag kommer backa. När han är redo så kommer jag inte att vara tjurig och ta upp detta ämnet, det har jag varit väldigt tydlig med så bollen ligger hos honom.
Var går gränsen för dig gällande att täcka upp för vänner? Eller skulle du låta dom slippa ta konsekvenserna av sitt eget handlande oavsett vad dom gjort??