Kompisar otrogna

Det finns en poäng i det där men det har kanske inte så mycket med just otrogna kompisar att göra utan mer med (som med allt annat) att man sällan tar saker på lika stort allvar innan man själv råkat ut för det.

Jag har haft vänner som varit notoriskt otrogna, något jag alltid ogillat och aldrig gjort själv. Men då tänkte jag inte så mycket mer på det utan resonerande mer som att, deras val, bäst att inte lägga sig i, osv.... det vanliga. Det var inte förrän det blev min tur och min fru var otrogen och vi skilde oss med allt vad det innebär inte minst för barnen som insikten om vad en sån grej verkligen innebär för alla berörda verkligen sjönk in. Hur jävla vidrig det kändes att "alla" vetat men inte sagt nåt och låtit mig gå runt och bli blåst...var det verkligen vänner jag kunde lita på? men så hade jag ju gjort själv så....? Idag har jag en helt annan syn på det och skulle agera på annat sätt.

Så som svar på din fråga.

Det går inte att avgöra om din kille löper större risk att vara otrogen för att han har otrogna kompisar. Det beror helt och hållet på vad för slags person han är, hur stark han är, vilka värderingar han har. Det kan vara så att han är precis som dem och trivs bäst kretsar där sånt är vanligt eller att han är helt emot det men tycker det är deras problem. Vilket av dem det är kommer du inte kunna veta förrän det är försent för om han själv är sån så kommer han givetvis inte säga det till dig och om han inte är det så kommer du ändå inte veta om det han säger är sant eller ej.

Man får nog helt enkelt acceptera att det går inte att skydda sig mot otrohet, vill en person vara otrogen så kommer han/hon vara det oavsett vad du tycker om det och du kommer aldrig kunna veta det förrän det är gjort. Det enda man kan göra är att försöka inte vara för naiv men heller inte paranoid och hoppas på det bästa, skiter det sig så får man ta den smällen, dumpa, läka och gå vidare.

Fast det är ju ändå bättre än att inte veta något alls för då har du iaf möjligheten att förhålla till det och själv välja om man vill ha en relation med en sån person.

Så svaret på din fråga, vad tänkte du att det tillför är ju ganska enkelt... en chans att själv välja. Sen om du väljer rätt eller fel och man är dum nog att ge en sån person fler chanser att blåsa en är ju ens eget ansvar. Men då har man iaf haft chansen att själv välja.

Nej det behöver inte vara din partner som berättar, det intressanta är ATT du får veta det, vem det kommer från är sekundärt.

Ditt resonemang är som att säga att den som snodde din plånbok själv måste vara den som berättar det för dig för att du öht ska veta att personen snott din plånbok och välja vad du ska göra av det, och så är det väl inte? Det kan ju vem som helst berätta för dig och oavsett vem det kommer från så leder det ju ändå till att du får en chans att förhålla dig till det.

Vad du tror om din partner och vad du själv väljer att göra av det kan ju ingen annan än du själv avgöra men utan vetskap om det har du ju ingen möjlighet att göra det.

Det är väl en fråga som alla som blir bedragna får brottas med, ska jag förlåta eller dra?...men det kan ju ingen annan avgöra åt en. Och visst kan man väl hålla med om att om en person som berättar själv kanske visar mer ärlighet än en som inte gör det och det är förmodligen lättare att förlåta någon som själv berättar än den som försök dölja det men samtidigt har ju båda i grunden visat att de bevisligen inte tyckte varken du eller eran relation var tillräckligt viktigt för att låta bli att sätta det på spel för sitt eget nöjes skull så varför ka man öht fortsätta ha en relation med någon som värderar både dig och er relation så lite?

Men som sagt vad man gör av informationen är upp till var och en själv att avgöra, det viktiga är ATT man får chansen att göra ett val.

Lurad blir du bara om du själv väljer att fortsätta lita på personen, med det är ju DITT val inte personens. Personen kan säga "du kan lita på mig" bäst fan han vill men du behöver ju inte tro på det, eller hur?