Skaffa barn eller inte?

Vad vill du? Om du ser ditt liv nu, om 5, 10 och 20 år. Som pensionär. Vad vill du?

Jag hade ingen relation men har alltid tänkt att jag vill ha barn. Åren gick dock och det såg ut som jag skulle bli utan, då jag inte ville skaffa själv. För stunden kändes det ok, jag som 33-åring med föräldrar i livet kände allt som ok. När jag dock tänkte framåt fick jag lite panik - den dag de försvinner skulke jag bara ha mina syskon och ingen att ta vid efter mig. Ingen som följer liksom. Den känslan gav nig magont.

Nu träffade jag min man nåt år senare och vi har idag två barn. Det har helt förändrat livet just nu, tiden för mig och oss har minskat men kärleken till barnen har förändrat mig också att se mer av de små sakerna i vardagen som stora. Den stora skillnaden är dock att jag blivit mycket mindre ångestfylld för framtiden vilket känns underbart.

Så kanske att tänka lite bredare än bara precis nuet kanske är något?..Det kanske hjälper att ge en tanke om du vill eller inte vill ha barn.

Annika1992 skrev 2024-01-06 20:28:42 följande:

Vad härligt att du fann din partner och fick två barn. Har en vän som tyvärr ville ha barn men fick inga pga han hittade ingen partner och han är nu 50 år. Han är glad över livet ändå men det är som sagt synd om dem som önskar att skapa en familj men hittar inte rätt partner.

Om ca 15 år har jag chans till att bli ekonomisk fri om jag fortsätter att spara som jag gör nu och kan då resa mer och göra vad jag vill med min fritid och den tanken lockar mig ibland mer än till att skaffa barn. För om jag väljer barn minimerar den chansen ganska rejält, såklart jag kanske blir rik på nått och annat och kan göra både och, men tror inte jag har den turen. Hehe.. så då får jag vänta tills jag blir 67.. såklart kan man resa med barn.. men ja .. allt är väldigt dyrt nu.

Men om jag väljer att skaffa barn så ser jag att livet skulle bli mer meningsfullt och innehållsrikt.

Ja, för egen del var det verkligen rätt väg i livet. Sen barnen kom har jag förvisso fått en ny oro för dem, men för egen del känner jag mig så otroligt mycket lugnare i livet. Mer tillfreds på djupet och gladare för mindre saker. Så för mig var det verkligen en bra väg.

Något jag också reflekterat över är att min reslust när jag var 30 var så otroligt mycket starkare än den är idag. Då såg jag att jag ville utforska hela världen, jobba utomlands, och leva mer så. Ju äldre jag, och även mina föräldrar, blivit, desto mer känner jag en önskan att vara på hemmaplan och lägga tiden här. Nu hade jag turen att jag kunde resa mycket när jag var mellan 20-30 så jag har gjort många större resor och är på så vis också rätt nöjd så - och kanske har också just att jag skaffade barn förändrat det lite. Men jag känner inte samma extrema vikt att resa mycket nu som jag gjorde för 10 år sen.

Sånt tycker jag är svårt - kommer jag om 15 år ha samma önskan som jag nu? Ser jag som sagt 15 år bakåt så har jag och den versionen av mig inte det.

Skaffa barn eller inte?

INNEHÅLL