Skaffa barn eller inte?

Jag har fått min mammas dagbok från 1980-talet, som hon skrev i när jag var liten. I den skriver hon mycket om sitt dåliga samvete över att ha skaffat mig när världen är som den är. Hon tar upp palmemordet, tjernobylkatastrofen, ozonhålet - stora händelser från mitt första levnadsår som gav henne känslan av att samhället höll på att kollapsa och att jorden bokstavligen höll på att gå under. Och så var det AIDS, förstås, som varit känt några år men som verkligen började sätta skräck i folk vid denna tidpunkt. Och något senare bankkrisen, som förde med sig hög arbetslöshet och räntor på 500% och allt vad det nu var. 

Många av dessa problem finns kvar idag, men vi har hittat sätt att motverka dem och med tiden också accepterat dem. På samma sätt kommer den globala uppvärmningen med all säkerhet fortfarande vara ett jätteproblem om 40 år, men jag tänker att när man bromsat upp utsläppen av växthusgaser och hittar sätt att hantera konsekvenserna så kommer den där ångesten som många känner idag att släppa. Och när det sker så tror jag att många kommer att ha svårt att förstå hur de själva tänkte när de valde bort barn för klimatets skull. Samma sak kan appliceras på krig, gängkriminalitet eller vad det nu gäller. 

Med det sagt är det också helt förståligt att folk inte vågar skaffa barn, oavsett om vi pratar -40, -80 eller -20-talet.