Avundsjuk på min storasysters barn

TS, jag tycker att du fokuserar på fel saker. Man måste inte ha hög utbildning eller tjäna mycket pengar. Tråkig attityd din syster har, om hon ser ner på personer med sämre jobb. Samhället skulle sluta fungera om de lågbetalda jobb hon verkar förakta inte blev utförda. Också synd om hon har fört över den synen till sina barn och fått dem att tro att de inte duger om de inte har hög utbildning och flashiga jobb. Den synen är inte ett dugg bättre än det omvända, att ha låga förväntningar.

Man måste inte ha allt det där. Men man bör sträva efter ett stabilt liv och att bli självförsörjande. Detta verkar du och din man har lyckats med, vilket är gott nog. Däremot inte era barn, och det är där det egentliga problemet ligger. Din äldre dotter försöker åtminstone, men även hon har ju strulat till det för sig, gällande partnerval och familjebildning.

Jämför inte era liv med din systers, men ställ lite krav på era yngre barn. De är för gamla för att leva som tonåringar. 

Jag har högskoleutbildning, maken har bara gymnasieutbildning, men han tjänar mer än jag. Han har ett tekniskt jobb, som ju ofta är ganska välbetalda. Ingen av oss tjänar dock storkovan. Pengar är inte allt, men vi bor å andra sidan i ett bra område och har aldrig behövt bekymra oss om just det.

Tillägg: Även om dina barn har svårigheter, ska de kunna få hjälp av samhället (arbetsförmedlingen / Soc), de kan ju inte leva på er hela livet.

Nu verkar de ju inte ha några stora svårigheter. (Att vara bortskämd eller ha dåligt självförtroende är inte samma sak). Men även om det vore så, har ni ingen skyldighet att försörja dem eller ta hand om dem. Jag fattar att ni inte vill kasta ut dem, men det finns insatser, det finns hjälp att få om man behöver.