Jag tror också det är viktigt att de får lära känna andra människor som inte är som de själva. Se miljöer och sammanhang som inte är som deras egna.
Är inte alltid helt lätt att lösa utan att det blir som "turism". Men tror den biten är viktig för att generellt kunna vara empatiska.
Man ska ju inte glömma bort att det finns inbyggt i unga, att vara lite tvärtemot sina föräldrar. Delar av det är såklart ren frigörelse, runt tonåren. Men att bara gå omkring och vara "god", tror jag inte per automatik ger empatiska barn.
Man ska heller inte glömma bort vänner och samhället i sin helhet. Vi har levt rätt många år där omhändertagande och empati är något gammeldags och fult. Och att vi i nuet har gott om personer som med kraft argumenterar för den absoluta motsatsen till empati. Så att tro att dessa saker inte påverkar, är nog att vara en smula naivt.
Tänker främst för att man inte ska lägga ett ansvar på föräldern den inte helt kan ta.