Olika förutsättningar ekonomiskt

Wow alltså!
Så glad jag är att min man inte resonerar som du.

Han behöver inte sponsra mig men vi ser till att göra det vi båda har råd med, även om han ibland ändå står för mer än jag.

Himla skönt med människor som väljer med hjärtat istääet för plånboken.

Jag har inte en enda skuld, men tjänar umgefär hälften mot vad min man gör. Det innebär inte att jag är lågavlönad utan att mannen har en hög lön. 
Jobbigt va?

Vilken unken människa du verkar vara som dömer ut andra utan att veta ett dugg om dem. Jag hoppas verkligen att du är och förblir singel. För den eventuellapartners skull.

Viktigaste för mig är kärlek. Ekonomi kommer sekundärt.
Varit i förhållanden där pengar aldrig varit ett problem.. men materialistisk lycka och stabil ekonomi är inte samma sak som uppleva stark, äkta kärlek.

Men ordnad ekonomi är alltid en fördel.
Lättare bygga en framtid ihop.

Jag har varit i din situation. Jag skilde mig, för det var oerhört tungt att vara den som bar hela ekonomin. Också min föredetta hade skulder och en betalningsanmärkning. Det ledde till att jag fick stå på hela bostadslånet till exempel. Jag funderade en del på att byta karriär och utbilda mig ytterligare, men det gick ju inte eftersom vi var helt beroende av min lön. Jag var också rädd för att bli sjuk en längre period, eftersom han inte hade tillräckligt med inkomst. 

Vad jag vill säga är, att man kan få både och. Nu lever jag med en man som förvisso har en betydligt högre inkomst och större förmögenhet än vad jag har, men det rör inte mig eftersom vi delar helt lika på våra utgifter. Det är så skönt att inte behöva känna stressen av att vara försörjaren. Det är också skönt att leva med en man med sunt ekonomiskt sinne. Mitt ex hade som sagt skulder och det där slarviga tankesättet satt liksom kvar, även när dessa var borta.

Första 2 åren av förhållandet visste jag inte om hans privata skulder. Han gav sken av att ha "allt". Var nära att göra slut när jag fick reda på skulderna. Tyvärr så tror jag ej jag hade stannat med honom om jag visste om skulderna från början, då dem var väldigt höga... Men eftersom vi hade varit ihop 2 år redan och jag hade så pass djupa känslor valde jag hjälpa honom istället.

Tagit 3 år hårt arbete för honom och mig bli av med dessa skulder. Jag har gått från ha en bekväm livstil till leva på budget för honoms skull. Då jag tagit mer av våra kostnader. Men känner nånstans nu man tappat sig själv på vägen. Tar inte hand om mig själv lika bra längre. Slutat gå till frisören. Slutat fixa manikyr/pedikyr. Låter komiskt, såna lyxproblem... Men om man gått från en sådan livsstil till den andra stunden behöva räkna kronorna för vår budget ska hålla är det inte så kul.

Nu är ju min sambo äntligen så gott som skuldfri. Kunnat börja sitt eget sparande. Men kommer säkert ta 5-10 år ändå innan han börjat få en stabilare ekonomi. Det är varför jag börjar tycka det är jobbigt nu/ jag fått kalla fötter så långt in i förhållandet... 

Han får in ca 20.000 varje månad efter skatt. 

Bett honom byta jobb alternativt skaffa ett till jobb för att öka inkomsten.

Jag förstår vi har oddsen mot oss. 
Min pojkvän vet också han har mycket att bevisa för mig. 

Jag är obotlig romantiker och tror man kan ändra på sig om man verkligen älskar varandra. Jag har stöttat honom genom tuffa tider nu är det hans tur bevisa det var värt det. 

Men jag hör vad ni säger angående missbruk. Det finns alltid en återfallsrisk? Så skulle vi gå igenom en tuff tid så finns det såklart risk för återfall. 

Men jag tycker så otroligt många män är fast i olika typer av missbruk. Alkohol, droger, överdriven användning av snus/cigg. Spelmissbruk. Det är få män som inte har någon brist idag, det som känns sorgligt. Nu har ju min pojkvän äntligen slutat med sina dåliga vanor så känner mig ändå väldigt stolt över honom! Få som klarar sluta med alla sina dåliga vanor rakt av.