Orkidé8181 skrev 2024-02-15 12:13:26 följande:
Jag fick en lapp av min BM på MVC i v 35-36 att fylla i, sedan när jag var på senaste besöket ( visste såklart inte då att det skulle bli det sista innan förlossningen ), så skrev hon in det ja någonstans, har inte kollat om det står I journalen, men någonstans iaf så när vi kom visste de att jag önskade lustgas/ TENS och var öppen för andra förslag om de ansåg att jag behövde mer smärtlindring 😊
nu har ju jag haft 3 ganska snabba förlossningar så kanske därför jag klarat mig på endast lustgas och TENS, allt ju så individuellt där? men för mig har det varit viktigt att kunna vara närvarande men såklart inte till vilket pris som helst 😊
jag kanske hade behövt betydligt mer smärtlindring om förlossningarna blivit mer långdragna?
men i situationen är man ju ganska hjälplös och jag har varit trygg med att faktiskt inte behöva fatta besluten och göra val utan har litat helt och hållet på personal som varit i rummet? i mina fall alltid en BM och en student 😊
Åh då får man nog göra det längre fram då - ska lägga det på minnet iaf och be om det :D
Ja man får försöka lita på personalen helt enkelt - men man börjar ju känna lite mer stress ju närmare man kommer här varje vecka. Hur mår ni alla hemma? <3
grimaserar skrev 2024-02-21 08:35:32 följande:
@Vickan Tack för att du delat med dig av din fina mage! Jag har känt mig väldigt stor, är i vecka 24+4 och fick igår höra "nu kan det inte vara långt kvar" av en manlig kollega. Är dessutom lätt överviktig från början och det här med magen har triggat mig rätt mycket.... Jag har känt att jag inte riktigt pallar vara i den här tråden för att det ett tag var en hel del kommentarer om att magen om vad som var normalt, när den skulle börja synas och om en ätit för mycket osv... Det var bara vänliga kommentarer riktade mot folk som var nervösa över att deras magar inte syntes, men det blev lite tufft. Jag gick upp mycket i början, under illamåendet var det enda som funkade att äta för mig samtidigt som graviditeten av olika anledningar gjort att jag gått från att träna 5 dagar i veckan till en eller två... Men sedan vecka 18-20 har jag typ inte gått upp något alls, men magen växer ändå, och har haft lite svårt att känna mig fin typ för att jag bara blir stressad över att jag skulle gå upp för mycket och att jag är enorm. Har fallit tillbaka i beteenden och tankar som jag trodde att jag kommit över och har tyckte att det varit en svår balans att äta så att mitt barn mår bra när jag typ inte vill bli större och samtidigt älskar jag ju magen något hysteriskt och är så glad över den, att den växer och över han som sparkar där inne.
Men det är väldigt fint att se någon annan som också har haft en känsla av att ha en stor mage och som fått kommentarer på det, jag tycker det är lite lättare att se att din mage är jättefin, för det är den verkligen! Det hjälper mig lite att ta in att ala magar/kroppar är olika och att det är helt okej, vilket jag så klart vet men ändå lyckas förtränga. Så tack för att du delar med dig Vickan!
Hoppas du kan börja njuta av din mage! Man är ju inte van att folk har åsikter om ens kropp, man känner hur folk granskar en när dom pratar med en. Tycker också det är jobbigt men man får försöka tänka på sin lilla bäbis och försöka koppla bort det andra. Hur mår du annars i graviditeten? Nu är det inte många v kvar till sista trimestern :D Är det en livfull bäbis där inne?
Vickan31 skrev 2024-02-21 12:03:56 följande:
Gissa vem som gick en digital förlossningskurs och absolut bröt ihop i tårar och panik resten av kvällen? This girl 😅 Jag har alltid tyckt att tanken på förlossning är något otroligt läskigt och jobbigt, men hittills i graviditeten har jag lyckats förtränga det och haft så många andra milstolpar att fokusera på som tidiga ultraljudet, KUB, RUL etc. Men nu när jag gick den där kursen så blev jag påmind om hur livrädd tanken på förlossningen faktiskt gör mig. Känner mig så fånig på ett sätt, för jag vet ju att de flesta klarar det galant men man har ju också hört många skräckhistorier och tror på något sätt att det ska gå bra för alla utom för en själv. Jag tror att det handlar mycket om att jag måste förlåta min kropp för det som varit. Att jag på många plan känner att den svikit mig under alla åren som ofrivilligt barnlös, och att jag därför tror någonstans att kroppen kommer att svika mig även här. Att jag inte kommer att klara av det fysiskt eller mentalt. Och att med all otur och de hinder som varit på vägen för att bli gravid så förväntar sig min hjärna att jag ska ha otur och få en traumatiserande och hemsk förlossning också. Lite som att varför skulle det här gå bra när ingenting annat gått bra för att bli förälder. Ologiskt, jag vet, men känner mig skör och lite ärrad efter alla misslyckanden för att bli gravid.
Lite svårt att beskriva, så förlåt för svammel. Det är väl säkert en del irrationella rädslor jag bär på som är vaga och svåra att formulera. Är såklart glad att det finns mycket hjälp och smärtlindring att få, men jag kanske behöver prata mer med barnmorskan om min oro och rädsla. Vill liksom sticka huvudet i sanden på ett sätt och inte läsa på för mycket för att skrämma upp mig ytterligare, samtidigt som jag tänker att det kanske kan göra mig lite lugnare att känna mig påläst och förberedd? Svår balansgång. Hur tänker ni?
Åh snart BM-besök för dig vad skönt, tycker det känns tryggt när man får lite uppföljning <3 Det funkar bra att jobba, sitter ju bara på min kontorsstol hehe. Men har börjat planera lite för hemgång, vi kommer att flytta (!!!) typ prick en månad innan BF, så är lite stress inför det, så tänker ev gå hem en månad innan för att hinna med flytten, lite renovering osv!
Åhh jag förstår dig helt - jag har försökt skjuta undan alla tankar på förlossningen för jag vill INTE riktigt tänka på den. Jag tänker lite samma som dig att man har ju inte direkt haft tur innan med kroppen + att min mamma hade tuffa förlossningar och det har skrämt upp mig som tusan....Men å andra sidan när jag läser dina tankar så tänker jag att DU såklart kommer klara det hur bra som helst, jag menar hur stark är inte du efter IVF x2 och allt jobbigt som kommer därtill <3 Har du pratat med din mamma om hennes förlossningar?
Har du funderat över kejsarsnitt? Jag tänkte nästan be om det men så kände jag att åhh vill ändå kanske försöka föda vaginalt men är så rädd att jag kommer få massa komplikationer efteråt. Jag har fått massa tips om boken "föda utan rädsla" - jag har inte läst den än men det står på min att göra lista, tipsar om den till dig med <3 Vi hade även tänkt anmäla oss till en kurs här i Örebro som heter "Andas mamma".
Ja, lugn bara lugn, det kommer gå jättebra! Jag mår bra även om virusen inte riktigt släpper taget om mig, men så är det ju för många nu. Fokuserar mycket på jobb och socialt umgänge. Hur mår du?
Det är ju ingen sjukdom även om det är lite jobbigt ibland. Imorgon ska jag göra om diabetestestet hos barnmorskan och sen ska vi få en introduktion hos förlossningen. På fredag ska vi kollas igen av vår överläkare. Det börjar dra ihop sig inför planering av förlossning tror jag.