Hej, några av er känner nog igen mig från IVF trådar. Jag plussade för två veckor sen, har mitt första ultraljud 12/3. Lite info, detta är min andra återföring, först slutade i missfall.
Har en fråga till er som tidigare haft missfall, när slutar man vara rädd för att gå på toan? Tror alltid att de ska vara blod. Idag stressade jag hem då det kändes som jag blödde, men inget.
När börjar man tro att de verkligen kan gå hela vägen? När avtar denna rädsla?
Citeringa knappen vill inte fungerar men men.
Noelani och Vickan31, tack så mycket för er svar! Även om de visar att man har blivit lite små knäpp av oro under den hör processen aå är de skönt att hör att man inte är ensam. Men får se varje del mål som något form av försäkran.
Fick mitt missfall 5+2 så tidigt, är på 5+6 nu så lyckats komma längre denna gång i alla fall. Innan dess kände jag inget hopp alls, men efter vi placerade de utan några tecken så känns de ändå lite mer hoppfult. Men känns som första ultraljud är ett stort mål att ta sig till och att allt så bra ut då!
Är de någon som har några tips? Jag är super svullen om magen, kan inte ha några byxor och känns super tungt att röra sig. Även så mår jag så illa, klara inte längre åka hela sträckan på tuben utan måste hoppa av och ta luft för att inte spy. Måste små äta konstant för att inte må kasst. Någon som hade de likande runt vecka 8 och har några super tips?
Zaro: tack tack, får försöka hitta några snälla byxor för mage. Får fråga kliniken om vad jag kan ta för illamående, har provat sånna armband för min vanliga åksjuka men inte hjälp.
Men gick till butike på lunchen så jag har majskakor och kex på jobbet och äta. Tack för tipsen
Är så nervös, har första ultraljudet imorgon. Haft orolig sömn hela helgen och övertänkt att min vilopuls har varit aningen lägre än tidigare i veckan. Ca 70-72 istället för 75-79. Fortfarande väldigt mycket högre än när jag inte var garvid men ändå så över nojig. Tog ett gravetest idag på morgonen, två super starka röda sträck, så de är ju betryggande i alla fall.
Har ju alla tecken, illamående, trötthet, ömma bröst och uppblåst. Men ändå livrädda.
En fundering är det vul eller ul?
Är så nervös, har första ultraljudet imorgon. Haft orolig sömn hela helgen och övertänkt att min vilopuls har varit aningen lägre än tidigare i veckan. Ca 70-72 istället för 75-79. Fortfarande väldigt mycket högre än när jag inte var garvid men ändå så över nojig. Tog ett gravetest idag på morgonen, två super starka röda sträck, så de är ju betryggande i alla fall.
Har ju alla tecken, illamående, trötthet, ömma bröst och uppblåst. Men ändå livrädda.
En fundering är det vul eller ul?
Melsson:
Det blev så när jag hade helammat i ca 1 dygn.
jag har aldrig handmjölkat med någon av mina 3 barn, men eftersom amningen var lite seg att komma igång med denna då han inte riktigt hittade sugtekniken först så sa de att jag kunde handmjölka för att få fram någon droppe och locka han med.
som tur var kom amningen igång och jag behövde aldrig handmjölka/ lära mig handmjölka.
Melsson: Då vet jag att jag har VUL att vänta imorgon. Vi har tänkt att betala för privat NIPT i vecka 10 eller om de blir 11 pga påsk om allt ser bra ut imorgon. För att förhoppningsvis vid bra resultat från det känns någon form av hopp och tro.
Allt på ultraljudet såg så bra ut, fick höra de tickade hjärtat och se den lilla. Mest fantastiska jag varit med om börjar gråta och skratta och allt.
Efter måttet så beräknas jag till vecka 7+1 och då bli BF 27/10-24. ❤️❤️❤️
Tack alla. Hoppas jag bara att allt går bra nu.
Tänkte betala själv för ett NIPT, och om allt ser bra ut där tror jag att jag kommer kunna slappna av lite.
Hur har ni gjort med tester?