• Vickan31

    Vi som till slut blev gravida med IVF

    Hej på er och vilket bra initiativ med den här gruppen ivf90!


     


    Herregud vilka kämpar ni är här inne! Så inspirerande och rörande att få läsa om allas resor, tänk att vi nu kommit så här långt efter dessa år av försök med all frustration, sorg och tårar det inneburit. Jag ser både några nya namn för mig och några som jag haft äran att få följa under resans gång, hej hej bästa ni! 😊 Jag joinar er gärna i den här fina gruppen, känns precis som Melsson m.fl. redan skrivit att vanliga gravidtrådar inte riktigt lockar då det är svårt att hitta samma förståelse som man gör med personer som ni som också kämpat, längtat och genomgått IVF. Jag är superdålig på att skriva kort, haha, så här kommer en halv roman för den som orkar läsa.


     


    Ålder: 34


    Vecka nu: 13+5


    BF: 19 juni 2024


    Kommande ultraljudsundersökningar: RUL 23/1


    Tid med ofrivillig barnlöshet: 2 år i mitt nuvarande förhållande och 2 år med mitt ex


     


    Bakgrunden till min ofrivilliga barnlöshet:


    Jag har under mina år som ofrivilligt barnlös inte blivit gravid en enda gång trots regelbunden cykel med ägglossning som bekräftats med tempning och även positiva ägglossningstester. Efter fertilitetsutredning visade det sig att jag har en blockerad äggledare, men läkarna har sagt att eftersom allt annat sett bra ut så borde jag ändå kunna bli gravid med hjälp av den andra äggledaren. Då det inte hänt på 2 + 2 år känner jag dock att något ytterligare fel måste det ju vara, något som svensk sjukvård kanske inte har medel för att upptäcka i dagsläget. IVF:en har i alla fall visat mig att det är bara de ägg som de gjort ICSI med som blivit befruktade i vårt fall, eventuellt på grund av för tjockt äggskal finns det en teori om, men ingenting uttalat från vården varför de ägg som genomgått vanlig IVF inte befruktats.


     


    Hur jag blev gravid:


    Jag och mitt ex gjorde efter över ett års försök först en fertilitetsutredning som sagt och sedan ett IVF-försök med en färsk insättning som inte tog sig, och några fler försök blev det inte eftersom vi istället gjorde slut.


    Spola fram till nutid och att jag träffat min stora kärlek. Jag berättade väldigt tidigt för honom om min blockerade äggledare med mera och eftersom han också delar samma stora barnlängtan och inte heller hade några barn sedan tidigare så började vi att försöka aktivt nästan på en gång (vilket kändes naturligt eftersom vi ändå varit vänner i 12 år innan vi blev ett par). Efter ungefär ett års försök utan plus på stickan gjorde vi en fertilitetsutredning som visade på samma sak som med exet: allt såg bra ut förutom min ena äggledare som inte har full passage. Eftersom jag nu hade flyttat från Stockholm till Norrland gällde inte samma regler i det här landstinget, så ett års försök gav bara rätt till en utredning men för att få göra IVF krävdes två års försök. Vi hade dock en fantastisk läkare som verkligen kämpade för oss på grund av min blockerade äggledare och att jag redan hade gått igenom en IVF-resa en gång tidigare utan att få barn.


    Så vi fick en remiss rätt snart och i maj 2023 fick vi göra äggplock och en färsk återföring. Det blev ingen graviditet av det men vi hade två blastocyster i frysen och väntade bara på att få göra en frysåterföring. Sommarstängt och andra saker som krockade gjorde att nästa återföring dröjde från maj till oktober, vilket kändes som en outhärdlig väntan. Men i oktober i år fick vi alltså hämta hem en liten flinga från frysen och den 17 oktober fick vi se vårt allra första plus på stickan: vi är gravida! De glädjetårarna hos mig och sambon går inte att beskriva, vilken overklig känsla!


     


    Hur jag har mått så här långt:


    Jag har inte känt av någon växtvärk som många pratat om, men de ömma brösten kom rätt snabbt och tröttheten och illamåendet slog till omkring vecka 7. Det har varit i princip konstant sedan dess, men börjat mattas av lite sedan vecka 12 ungefär. Psykiskt har det varit svårt att våga tro att det här händer, att det äntligen är vår tur, så det är många saker som jag har nojat och oroat mig för som jag tänker att de som plussat på första försöket kanske inte tänker lika mycket på. Man önskar ju att alla bara kunde få andas ut och njuta när man har blivit gravid, men för mig och flera av er så vet jag att det tyvärr inte varit så. Nu efter KUB-ultraljudet har jag dock en helt annan känsla, att det finns ett äkta hopp och framtidstro att våga planera för att bli tre i sommar.


     


    När har alla BF? :) Vi kanske kan göra en liten lista?


     


    BERÄKNAD FÖDSEL:


    ivf90:


    Noelani:


    Tilltro:


    Melsson:


    Humlaaan:


    Clemmentina:


    Vickan31: BF 19 juni 2024 

  • Vickan31
    ivf90 skrev 2023-12-20 09:06:04 följande:

    Vickan31: jättespännande att få höra din historia. Vilket långt kämpande du har varit igenom. Blir så glad att höra att du vågar känna riktigt hopp efter KUB. Relaterar verkligen till den känslan. Extra kul att vi har exakt samma BF också!


    BERÄKNAD FÖDSEL:



    ivf90: BF 19 juni 2024



    Noelani:



    Tilltro:



    Melsson:



    Humlaaan:



    Clemmentina:



    Vickan31: BF 19 juni 2024 


    Ååh men vad roligt att vi är så nära i ålder och dessutom har samma BF! Glad Hur mår du nu, du skrev att du ett tag spydde varannan dag och så? Verkligen fint att du skapade den här gruppen som sagt Hjärta
  • Vickan31
    ivf90 skrev 2023-12-20 11:14:30 följande:

    Sen en vecka tillbaka har jag nästan inget illamående alls. Det kan komma små, korta episoder, men nu får jag behålla maten iaf! Nu längtar jag tills man kan börja känna lite sparkar och sånt, men det kommer nog dröja ganska länge eftersom jag har moderkakan i framvägg. 
    Hur har ni gjort med att berätta för vänner/familj/jobb osv? Vet dom att du är gravid och att ni dessutom har gjort IVF?


    Men vad skönt! Även om det, enligt mig, på ett sätt har varit skönt med symptom för att våga tro att det lilla pyret är kvar där inne så är ju faktiskt illamående inte alls särskilt trevligt 😅 Ååh ja tänk vad häftigt när vi får börja känna rörelser och sparkar där inne! Jag har ingen aning om hur min moderkaka sitter, sa de det till dig på KUB-ultraljudet eller? Jag och sambon berättade för vår närmsta familj och bästa vänner om hela IVF-resan, så just de personerna fick veta om graviditeten på en gång. Nu efter KUB har vi även berättat för några fler, och efter RUL kanske jag berättar lite mer på jobbet t.ex. Jag läste att du och din sambo ska berätta för familjerna efter jul, stort ändå att få dela ett sånt besked som man längtat så mycket efter! 🥰 Kommer ni att berätta då om IVF:en?
  • Vickan31
    Orkidé8181 skrev 2023-12-20 14:38:07 följande:

    Hej,

    Hoppar också in här, känner igen några av er 😊

    Är 42 år och blev gravid efter ganska exakt 1 års försök med ivf, har 2 barn sedan tidigare med mitt ex.

    4 försök, 2 st FET och 4 ET.
    Efter 3 försök blev vi erbjudna att köpa 3 pack istället för att köpa varje försök för sig då kliniken ändrat reglerna och gick efter individuella bedömningar istället för ålder, så köpte 3 och och då tog det sig på första försöket.

    Är i v 32 nu, börjar bli lite tungt 😅
    Beräknad till 19/2 😊

    Skrev en längre presentation förut men då försvann allt, så blev en kortare version nu 😊


    Välkommen hit, och vilken resa du gjort du med! Hjärta Så typiskt universum på något sätt, att det är såklart när man köpt trepacket som det tar sig 😅 Men de pengarna känns det säkert värt oavsett tänker jag. Vad säger barnen om att få ett lillasyskon? Glad
  • Vickan31
    Melsson skrev 2023-12-21 10:37:03 följande:

    Och hörrni - äntligen en jul där vi är GRAVIDA?! :D 

    Som jag suttit med en del av er i tidigare trådar och deppat ihop över ännu en jul där man inte är gravid - men nu är vi här. Jag hade hoppats på en fin julkula men den verkar lysa med sin frånvaro - men känns såå mysigt att få vara gravid över julen. 

    Ser att många i den BF-tråd jag är med i på facebook nojar extremt mycket över julbordet och vad man kan äta och inte äta men jag känner ingen hets inför det alls faktiskt så det är skönt! Funderar ni mycket kring mat? Just mat är det jag nojjat minst över faktiskt, men har kanske att göra med vad jag jobbar med (jobbar med miljögifter i mark och vatten och bl.a hur upptag sker i mag/tarmkanalen men även via hudupptag etc och har även jobbat med mikrobiologi). 


    Ååh så fint att du lyfter det! Det är ju precis som du säger så många jular och nyårsaftnar som man varit besviken och ändlöst ledsen över att det inte blev någon graviditet det här året heller. Men att nu äntligen få ha det där lilla livet som växer inom en, det känns fortfarande rätt overkligt och heeeelt fantastiskt! Hjärta
    Vad intressant med ditt jobb! Jag önskar att jag visste mer om sånt också, för jag nojar nog en hel del 🙈 Inte minst kring julmaten faktiskt, då jag upplever att det är många saker som man inte bör äta (rökt eller gravad fisk, rökt eller torkat kött och korvar, skivade charkprodukter, kalla röror, dessertostar) men att det i vissa fall går bra beroende på förpackningsdag och i andra fall är det ett big no no oavsett färskhet. Jag fattar liksom inte, som kalla röror då t.ex. gubbröran på julbordet, får man inte äta det alls eller går det bra om den görs samma dag? Tycker att jag kollar upp saker hela tiden men fattar inte helt ändå 😅

    P.S. Håller med dig om att det är så kul att vi är flera med BF nära varandra! 😃 Väntar också på den där julkulan, men den kanske dröjer till nästa år, eller har du någon aning om när det är vanligt att det börjar synas mer? 
  • Vickan31
    Clemmentina skrev 2023-12-21 11:35:01 följande:

    @ivf90 jag kan tyvärr inte citera! Men vi har varit ganska öppna med processen i och med att den blev så långdragen. Alla vänner vet inte men de närmaste. Det har både varit stressande och skönt! Men alla har varit bra och visat respekt om vi inte orkat prata om det så på det stora hela har det gått bra. I perioder har det varit fint att ha vänner för stöd, både att prata med/gråta hos men också bara kunna glömma allt. Jag har verkligen all förståelse för om man väljer att inte berätta och om man inte gör det. 


    Vad fint att höra att du upplever att många visat respekt och stöttat, det är min upplevelse också Hjärta Och helt otroligt att du också har BF den 19:e! 😃
  • Vickan31
    grimaserar skrev 2023-12-22 15:15:09 följande:
    Så fint med en sådan här tråd! 
    Jag har hängt lite i någon IVF tråd och känner igen några av er där från. Nu är jag i vecka 15+6, så om allt går som det ska så är en liten pojke beräknad att anlända rund den 7 juni. 
    Jag och min sambo har försökt i tre år. Vi hade oerhört tur och lyckades på första IVF försöket, vilket vi aldrig ens vågade hoppas på. Bara ett ägg klarade sig till dag 5 och det är nu det som växer i mig. Jag är 32 och min sambo 38 år.
    Har mått oerhört illa och har varit väldigt trött, men mår helt klart bättre nu, (även om jag fortfarande spyr några gånger i veckan). Hoppas nu på det omtalade gravid-glowet, som än så länge tydligt lyser med sin frånvaro. Som småtjock trodde jag inte att magen skulle börja synas på ett tag men upplever att den faktiskt börjar synas lite, även om de som inte vet så klart bara tror att jag börjat tidigt med julborden än så länge. Jag är ganska öm i magen och har tyckt att det varit ganska  tufft att vara gravid, efter att försökt i flera år vi hade en ganska tuff början med väldigt mycket blödningar. Brukar känna mig som en ganska sansad person, men varje gång jag går på toaletten kollar jag fortfarande efter blod. Den värsta ångesten och oron har dock släppt, och jag är nu mer glad än orolig, vilket jag faktiskt inte var i början. Vi gjorde NIPT för tre veckor sedan och allt såg bra ut, det var en oerhörd lättnad, har nu vågat börja skriva en graviddagbok till vårt frö och försöker prata och sjunga för honom, även om han väl än så länge inte hör så mycket... 
    Så fint att du delar din berättelse, tre år är en oerhört lång tid som ofrivilligt barnlös och jag tror att många av oss här känner igen oss och förstår precis den där oron med att fortfarande kolla efter blod varje gång man går på toaletten och så. Så fantastiskt att er första IVF ledde till guldägget, och vad skönt att höra att du mår bättre nu plus att du känner hur glädjen får större plats än oron Hjärta Wow vad spännande med en liten pojke i början av juni, jag förstår verkligen att ni längtar! 🥰
  • Vickan31
    ivf90 skrev 2023-12-21 15:31:05 följande:

    Vickan 31: Vi ska helt klart berätta för familjen om IVF! Vi har fått 3 syskonbarn under tiden som vi har varit ofrivilligt barnlösa och det har varit ganska tufft. Vi har inte orkat vara superengagerade i våra syskons graviditeter och bebisar när vi har mått så dåligt, så det känns viktigt att förklara vad det faktiskt beror på. Det ska faktiskt bli underbart att våga berätta! 

    Angående det här med nojighet för mat så är jag verkligen noll orolig för det. Nu är jag vegetarian, så då elimineras automatiskt många risk-råvaror, men jag är inte heller superstrikt med dessertostar och sånt. Inte så att jag kanske går och köper det själv, men kan äta lite om det bjuds. Har läst på om listeria och insett att risken faktiskt är extremt liten för att drabbas när det kommer till just dessertost. Jag kan bli ganska irriterad på råd som är överdrivet försiktiga! Det räcker liksom med oro som det är. 

    Angående gubbröra på julbordet så borde det väl inte alls vara några problem, särskilt om den görs samma dag. Det är väl framförallt i vakuumförpackad fisk det kan hinnas utvecklas listeria. Ansjovis som man har i gubbröran är en säker fisk att äta enligt livsmedelsverket. 


    Ååh det måste minst sagt ha varit tufft ja! Som ofrivilligt barnlös upplevde jag att det kändes som att alla runtomkring mig mellan 20-45 blev gravida men inte jag, och extra tufft var det förstår när det var någon man träffade varje dag på jobbet eller någon närstående som syster eller bästa vän som berättade om sina graviditeter medan vi fortfarande kämpade, samtidigt som man blev glad för deras skull såklart men smärtsamt påmind om hur dåligt man själv mådde. Jag tror precis som du säger att det kommer att kännas bra att ni får förklara varför ni inte klarat av att vara superengagerade i deras graviditeter och bebisar, och jag är säker på att de kommer att bli så glada över er stora nyhet Hjärta

    Ja men vad bra, tack för att ni lugnar mig lite grann med det här med maten. Min syster har varit framme med pekpinnen väldigt ofta eftersom hon har två barn och läste massor då om vad man inte får äta som gravid, så jag har tyckt att det har varit hjälpsamt ibland men lite ångestframkallande ibland när hon är överdrivet strikt till och med gällande saker som Livsmedelsverket skriver att man får äta som gravid. 
  • Vickan31

    Jag kanske inte kommer att vara så aktiv här under jultiderna, men jag vill passa på att skicka en stor varm kram till varenda en av er och jag ser verkligen fram emot att få dela ännu fler tankar, känslor, tips och omtanke med er under 2024 Hjärta

  • Vickan31
    Humlaaan skrev 2023-12-26 14:45:09 följande:

    Hej på er! Hoppas ni haft e fin jul!

    Jag undrar om det är någon av er som har börjat få ont i kroppen under graviditeten? jag är i vecka 30+5 och har fått som "feber känningar" i kroppen i tid och otid. Detta har pågått i två veckor nu utan att något har brytit ut så jag misstänker att det har med graviditeten att göra? 


    Humlaaan: Hej och hoppas att du också haft en fin jul! Vad jobbigt att ha så ont i kroppen, har du märkt någon skillnad sedan sist du skrev eller är det ungefär likadant? Jag är bara i vecka 17 så jag har inte känt av någonting liknande än.


    ivf90 skrev 2024-01-01 18:03:12 följande:

    Hoppas att alla har haft en bra jul- och nyår! Jag hade en så läskig händelse inatt, några timmar efter att jag hade lagt mig på nyår. Jag vaknade med en hemsk känsla i kroppen. Som att något riktigt dåligt skulle hända. Stark magknip. Det visade sig att jag hade blivit magsjuk/matförgiftad och där mitt i natten fick jag för mig att det var listeria och att fostret nu skulle dö, trots att jag inte ätit några risklivsmedel. Mådde fruktansvärt fysiskt, men ännu mer psykiskt. Efter några timmar när allt var ute (ugh!!) så började jag dock må bättre. Inser att det mest logiska bara är att jag har ätit något dåligt. Men är heeelt utmattad nu. 
    På onsdag ska vi träffa mina föräldrar och berätta om graviditeten. Dom kommer att bli överlyckliga, så ser verkligen fram emot det. 


    ivf90: Ååh vilken läskig upplevelse, jag förstår verkligen känslan och den där rädslan att man ska ha gjort något fel som kan skada bebisen, även om det är mycket mer troligt att det är någonting helt ofarligt och bara någon magsjuka eller matförgiftning. Men man är ju så rädd om den lilla där i magen, så det är inte konstigt att man reagerar som man gör tycker jag! Jag hade en liknande upplevelse i helgen efter en middag hos kompisar och var så rädd att det skulle vara något skadligt, men sambon tröstade mig så gott han kan och jag tror absolut att både du och jag kan vara lugna. Ååh så fint att ni berättat för dina föräldrar nu, och så härligt med deras reaktioner! Vilken otroligt glad överraskning ni gett dem! <3 Längtar också till sparkar och rörelser och tycker att tiden går så segt nu till RUL, jag har sex dagar tidigare än dig så ganska nära!

    Orkidé8181 skrev 2024-01-04 18:43:02 följande:

    Hej,

    Jag är i vecka 34, mår bra.

    Börjar bli lite tungt, har ett tryck neråt och har lite längre startsträcka på mornarna, kan inte riktigt stressa med att klä på mig eller gå ner till bilen utan det får ta den tid det tar 😊

    Blir lättare andfådd och får en del sammandragningar när jag gör småsaker tex plockar ur diskmaskinen, böjer mig osv?

    Har börjat känna av trötthet men jobbar fortfarande heltid så kan vara kombon, även om jag haft sem nu över jul/ nyår, kan vara det också 😂


    Orkidé8181: Så snabbt tiden går, det är inte långt kvar nu! Kan tänka mig att det är tungt nu och att även tröttheten tar på, men hoppas att du får bra avlastning med hushållssysslorna och så, så att du får vila också. Hur länge kommer du att jobba heltid? Och hur känns det nu, redo att få träffa lilla bebisen snart? <3


    Melsson skrev 2024-01-04 23:39:03 följande:

    på RUL såg allt bra ut, man hinner ju alltid oroa sig så mycket innan. I magen låg en liten flicka <3 min sambo hade nog helst önskat en pojke faktiskt, för mig spelade det ingen roll egentligen, hade blivit lika glad över en pojke tror jag, även om det såklart är jättekul med en liten flicka! 


    Melsson: Åååh så glad jag blir att höra att allt såg bra ut på RUL och vad fint att veta att det är en liten flicka som växer där inne! <3 Vad coolt att nub-teorin stämde för er! Har ni funderat något på namn nu när ni vet att det blir en tjej? Verkligen glada nyheter, jag tänker också mycket på mitt kommande RUL den 23/1 och håller med dig om att väntan mellan KUB och RUL känns såååå lång!  


     


     
    Clemmentina skrev 2024-01-05 18:02:31 följande:

    @melsson Vad skönt att allt såg bra ut och grattis till en liten tjej. Det spelar ju verkligen ingen roll?men jag kände att jag också ville veta för att smälta allt. Sambon kommer avguda henne ;) 

    Jag har moderkakan i bakvägg och började känna runt vecka 17-18. Men det är lika normalt att känna först mycket senare?från vecka 25 ska man känna något varje dag! Det är där vi är nu. Allt gick fint på besöket idag. :) 

    @Ivf90 Tack! Det gick bara bra. Alla prover såg bra ut. Vi fick lyssna på hjärtat och så. Vilken vecka är du i nu? Förstår att du längtar efter att känna sparkar! 


    Clemmentina: Vad härligt att höra att allt gick fint på besöket, det måste vara häftigt att din man känt första sparken nu! Vilken vecka är du i nu? Jag har ingen aning om jag har moderkakan i bak- eller framvägg, men gissar att man får veta det på RUL? Hoppas på att också kunna känna rörelser snart, är i vecka 17 nu och går in i vecka 18 i övermorgon.




Svar på tråden Vi som till slut blev gravida med IVF