Otrygg med min sambo som pappa?!

Märkte du inte de här egenskaperna innan ni skaffade barn, eller flyttade ihop? Eller var barnet helt oplanerat och ni var tvungna att behålla barnet?

För annars känns det konstigt att medvetet välja att leva tillsammans med och skaffa barn med någon man inte anser vara vuxen och ansvarsfull. 

Om pappan nu är så här olämplig, så lär det ju vara barnet som skadas i första hand. Det vore ju rimligt att ni flyttade i sär och du fick ensam vårdnad om barnet. För barnets skull.

Min man tycker nog samma om mig, men är också rätt säker på att han tycker jag är en fantastisk förälder.

Att jag är disträ, alltid skadar mig pga klumpighet (går tex in i dörrposter hela tiden trots att jag har perfekt syn och idrottat på hög nivå och säkerligen har bättre koordinationsförmåga än de flesta) gör mig inte till en dålig förälder. 

Nu ÄR han ju redan pappa till ert barn, så det går inte att ändra på. Du får försöka fokusera på hans goda sidor och släppa de dåliga. Jag är säker på att du också har starka och mindre starka sidor i ditt föräldraskap, och det fina i att vara två är att man kan komplettera varandra.

Är det verkligen en fara för ert barn, eller är du mest irriterad på hans slarv? Att han har dålig hygien och lämnar sina kläder på golvet lär inte vara otryggt flr en bebis. Att han blir disträ kan vara värre då det snabbt händer olyckor med så små, men han kan nig få in vanan att ha ögonen på bebis. Har han börjat sin föräldraledighet än? Annars tänker jag att det nog kommer då, om inte förr. Det är lätt att släppa ansvar om man förlitar sig på att någon annan är där. 

Jag tror att det är jättesvårt för de flesta nyblivna mammor att släppa kontrollen om bebisen. Det sitter så djupt. Kanske gå iväg och handla eller något hjälper så att du inte sitter hemma och tittar på? 

Att vara lite klumpig är väl inte riktigt jämförbart med att tappa uppmärksamheten totalt när man ansvarar för små barn. Eller att inte klara av att sköta vardagliga sysslor som lägga kläder i tvättkorg och annat basalt. Och slarvar man tom med sin egen hygien som vuxen är man kanske inte så inställd på att sköta barnens hygien heller. 

Det där med att gå in i saker är just kopplat till att jag är disträ och tappar fokus. 

Förstår inte vad pålitlig pappa har att göra med om man är dålig på att lägga saker i tvättkorgen? 

Att man lätt tappar fokus och inte orkar duscha hela tiden behöver ju inte betyda att man låter barnen springa ut i vägen och låter bli att byta blöjan. 

Jag tycker mer det låter som att ts har kontrollbehov än att pappan skulle vara olämplig. 

Om man har så dåligt fokus och så dålig ork att man inte ens kan sköta sin egen hygien så kan man nog börja fundera om det innebär att man låter barnen springa ut i vägen och struntar i att byta blöjan, ja. Jag skulle definitivt inte vilja ha en sån inkapabel förälder till mitt barn. 

Fast utifrån ts så kan hans dåliga hygien vara att han inte duschar varje dag och en gång i månaden går och lägger sig utan att borsta tänderna. Finns absolut ingenting i hennes trådstart som indikerar att han skulle vara en dålig pappa.

Men visst, det kanske är så att hon har sett honom lämna barnet helt utan uppsikt där det finns uppenbara faror och att han är vad som majoriteten av människor skulle betrakta som en vandrande sanitär olägenhet men det är inte alls vad jag uppfattar i vad hon skriver.

Jag uppfattar att han kan vara som mig. Som är så lättdistraherad att jag går in i väggar och absolut kan skippa duschen om jag ändå ska jobba hemma och går till ica med flottigt hår. Men ingenting av det har någon som helst korrelation med hur bra förälder jag är.

Jag tycker att ni är tarvliga mot TS här i tråden. Det kan vara så att man ser sin partners slarvighet och glömskhet, men man tänker att när vi får barn så kommer han att steppa upp, för att han måste och för att han också kommer att bry sig om vårt barn.

Det kan också vara så, att man inte haft så mycket emot att plocka undan efter honom och sköta det mesta själv, för att det inte är så mycket ändå så länge som man bara är två. Så man har inte tänkt så mycket på hur han är. Men när man får barn och är konstant upptagen och trött så märker man problemen mycket tydligare, för då går det inte längre att sköta allt själv.

Ingen är perfekt. Du får kompensera i de där områdena och han i andra där du behöver avlastning eller är ''sämre''. Prata om det. 

Karen lugna ner dig lite 

Bara för man är lite slarvigt och lyder din minsta vink betyder inte att man är en dålig pappa 

Ta ett ljug andetag släpp ditt kontrollbehov och lugna ner dig så går det säkert bra 

Ja det är ju viktigt att det finns en rättvisa i hushållsarbetet. Mannen måste såklart ta 50% av sitt ansvar utifrån "rimlig standard" och om han är dålig på vissa saker så behöver han ju göra mer inom andra områden istället..

Han lämnar kläderna på sovrumsgolvet och duschar inte så ofta som du tycker att han ska. Det är sant, det fungerar ju inte. Jag får nog lämna tillbaka min 11-åring och min 15-åring... Är du på riktigt, låt han ta hand om sitt barn!!