Jag förstår henne. Jag hade inte heller velat att mitt barn åker till Thailand. Ni får ändra resmål helt enkelt. Tror inte alls att det handlar om avundsjuka för alla vill faktiskt inte till ställen som Thailand.
Jag hade skrivit till mamman med klarspråk -
"Vår dotter kommer bli enormt besviken pga ditt besult, för denna resa är ingenting vi kan undvika att berätta för henne om. Jag tänker itne heller ge henne bilden att hon itne skulle vara välkommen på resan, för det är hon, alltså kommer förklaringen vara sanningen - att du säger nej, utan att ge något tungt vägande skäl, i mina ögon. Jag kommer nu försöka boka tid till tingsrätten och samarbetssamtal, särskilt då jag fått höra att en 12-årings åsikt väger enormt tungt i frågor som rör henne (hon får t.ex. bestämma själv var hon ska bo). Jag hoppas du själv kommer till insikt att Xxx kommer rikta sin besvikenlse och ilska mot dig och inte mig (om det nu är så du tänkt dig), och godkänner resan genast. Annars fortsätter denna diskussion med hjälp från myndigheterna! Du kan möjligen sabotera att vi åker detta året - men så fort myndigheterna löst detta kommer vi att åka, det lovar jag dig! Och hur detta hanterats kommer vår dotter säkerligen minnas för resten av livet - tänk på det!
Jag vill ha svar inom 2 dagar, sedan tar jag detta vidare!"
Det där medgivandet man behöver ha från vårdnadshavare när man reser har jag aldrig varit med om att de kollat. Jag har rest med mina mycket yngre bröder samt en bonusson många gånger. Bonussonen har också rest med sin mamma utan att någonsin behöva visa upp medgivandet.
Jag vet faktiskt inte när det skulle bli ett problem kanske om det skulle gå till en vårdnadstvist.
Om jag var du skulle jag ge resan som julklapp till dottern och strunta i vad mamman säger. Då får mamman säga nej till dottern. Problemet kan vara om dottern inte har ett pass för då krävs att båda skriver på.
Vilken tur att det inte är du som detta handlar om då. Om nu dottern vill åka till Thailand, tillsammans med sin pappa (som uppenbarligen dög att skaffa barn med från början, så kom inte o säg att någon inte är lämplig som vårdnadshavare) så är det extremt ignorant och egoistisk av mamma att säga nej. Bara för att DU inte vill resa till Thailand så betyder ju inte det att dottern har samma vilja som dig? Kan man inte tänka längre än på sig själv eller hur ens egna förakt mot den andra föräldern så är man nästan olämplig som förälder.
Det handlar ju om en 12 årig flicka som har en egen vilja, inte ett spädbarn som saknar möjlighet att själv uttrycka sin vilja. En 12 åring är normalt relativt kapabel att kunna avgöra om denne vill åka på resa eller inte, och om barnet vill åka, varför då förhindra det? Hade TS ej varit kapabel till att vara vårdnadshavare åt sin egen dotter så hade han ju inte ens haft delat vårdnad från början. Klassikt svenskt fall av ren avundsjuka ifrån modern.
Till TS:
Försök att sätta dig ned med både barnet, modern och även kanske din nya partner och försök ha en dialog om hela grejen. Finns det något speciellt som gör att modern motsäger sig detta, går det att kanske finna en alternativ lösning på detta problem? (t.ex att dottern ringer hem till modern varje kväll eller liknand) Om inte annat så får modern där o då förklara, själv och med sina egna ord, för eran dotter varför hon inte tillåter resan, så att din dotter förstår att det inte är du som stoppar det! Det är väl egentligen enda sättet för dig att kunna visa din dotter att du inte väljer bort henne även om du reser bort med resten av din familj, utan att det är pga hennes mammas beslut som hon inte får följa med.
Läs det du själv skriver nu. Du menar alltså att exfrun ska vara med och diktera vart mannen och hans nya familj ska få resa. Annars är hotet att dottern lämnas utanför sin familj.
Vad är -för långt bort- enligt exfrun? Danmark? Är det en definition hon avgör?
ska TS då i sin tur neka mamman att öht göra någon reda utanför Sveriges gränser med barnet?
Det hela är ju absurt.
Om det är något land jag vill att mina barn ska besöka så är det Thailand. Snällare och mera barnkära människor får man leta efter. Fruktansvärt att en mamma nekar sin snart tonåriga dotter att få fira semester med sin familj. Bli lämnad själv för att mamman vill ha kontroll och sabotera för sitt ex.