Nekar mitt barn följa med till Thailand.
Utifrån vad du beskriver så känns det mer som att hon är genuint orolig för något än att hon försöker jävlas.
Menar inte att oron är befogad och att hon gör rätt, men olika orsaker kan ha olika lösningar. Har själv en släkting som är väldigt självisk i sin kärlek. Hon älskar sina barn oändligt, men fattar beslut baserat på vad som känns bäst för henne och inte vad som är bäst för barnet och hon är totalt omedveten om det utan ser sig själv som världens mest osjälviska person.
Om hon är lik min släkting så tror jag det bästa skulle vara att försöka få till ett samtal med tredje part, typ parterapeut eller något. Med fokus på att reda ut hennes oro och få henne att förstå att det är dottern som ska vara i fokus för beslutet, inte hon.