Saknar ungdomen...
Jag är snart 40 år. Har en dottern som snart ska ta studenten och jag får en sådan saknad efter skoltiden.
Som vuxen är jag ganska isolerad. Har ett väldigt begränsat umgänge. Ingen jag umgås med regelbundet utan kanske en handfull gånger per år på kalas typ. Jag och min sambo gör ingenting tillsammans. Vi går aldrig ut, äter aldrig middag ute eller liknande. Han har inget behov av socialt liv och med detta har jag isolerat mig också. Han är en riktig mansbebis så jag sköter allt hemma. Är helt slutkörd på kvällarna. Orkar inte ens ta en promenad.
Att se min dotter umgås med vänner, gå på stan, planera inför klassresa och student gör att jag saknar denna tid i mitt liv så mycket. Känns som att jag själv inte levt..
Fick barn väldigt tidigt och blev inslängd i familjelivet och här är jag än. Dottern tar som sagt snart studenten, men minsta barnet går än på förskola.
Är en sådan stor sorg för mig som har ett behov av ett socialt liv, men jag har inte orken. Blir avundsjuk när jag ser dottern umgås med sina vänner, ha kul, vara ute, leva. Medan jag sitter hemma och ruttnar...