Har du sympati för ofrivilligt barnlösa kvinnor?

Menar ofrivilligt barnlösa singelkvinnor verkligen att de män som inte donerar sperma är orsaken till deras lidande?

Det har jag aldrig hört. Men i så fall är det patetiskt.

I övrigt känner jag sympati. Varför skulle jag inte? Jag är oerhört tacksam för mina egna barn och jag var 36 när vi fick dem, alltså inte direkt purung.

Jag var väl medveten om att jag inte hade många år på mig när vi började försöka, samt att det inte fanns några garantier. (Det gör det aldrig, men chansen är större att det lyckas när man är yngre). Ändå hade det varit en stor sorg för mig om det inte hade blivit några barn. 

Kvinnor över 40 inser att tåget kanske har gått, men kan ju fortfarande vara ledsna för det. Och en del har försökt länge. 

Anomym Fabian, sex är ingen mänsklig rättighet och barn är ingen mänsklig rättighet. Likväl kan det vara en stor sorg att aldrig få barn, liksom att aldrig få uppleva sex och närhet till en annan människa. 

För mig är det ingen skillnad. 

Sen är ju ofrivillig ensamhet / sexlöshet lättare att åtgärda. Teoretiskt har du chansen hela livet, även om det kanske blir svårare ju äldre man blir.

Men har barntåget gått, har det gått. Du får inga fler chanser.