Det här syftar främst på kvinnor du känner, men inte enbart dem. När kvinnor kommer upp i 40-årsåldern och är barnlösa, och mer och mer börjar acceptera (men inte gilla) att de aldrig kommer få egna barn, känner du sympati för dessa?
Ja men det är väl lika synd om män som är ofrivilligt barnlösa?
Bland många par som söker hjälp för barnlöshet hittar man inga fel, men det kan vara något fel medicinskt på kvinnan eller mannen, lika tråkigt för vem det än är.
Gäller det singlar som vill ha barn är det väl lika tråkigt för kvinnor som män som önskar bli föräldrar.
Varför skulle man inte känna empati för folk som har sorg?
Känner du inte empati för folks sorg?
känner du mer sorg för män än för kvinnor eller vad menar du?