Jag har ett minne av att jag lagade något litet hål I en tand långt bak för långe länge sen, annars inget. I högstadiet fick jag en spricka i en framtand som var kvar i decennier men i 45-årsåldern upptäckte jag att den hade vuxit ihop. Det är mina tandgrejer. Jag är 52.
Jag har verkligen ingenting vilket är ett litet mirakel då jag är väldigt, väldigt dålig på att ta hand om både munhälsan och hälsan i övrigt. Jag var hos tandläkaren för första gången på 18 år i våras pga visdomstanden gick i kras och det enda hon hade att anmärka på i övrigt var att jag har ganska mycket vit tandsten. Men inga hål, inga inflammationer, ingenting. Alla dessa år som jag inte gått till tandläkaren har jag också aldrig använt en tandtråd eller mellanrumsborste, aldrig använt munskölj och till och med gått väldigt många, långa perioder när jag aldrig borstat tänderna ens, pga psykisk ohälsa. Dessutom är jag ett fan av att småäta (små portioner mat ofta) och godis, i perioder ohemult mycket.
De som påstår att munhälsa inte är genetiskt utan bara handlar om hur man borstar tänderna osv kan ta sig i dalen.