Vilket livsval ångrar ni mest?

Om jag får gissa så är du inte ensam att ångra studieväg. Finns faktiskt inget som hindrar dig från att studera igen, inte ens ålder. Det kanske är ödet som leder dig på rätt väg. Vad sägs om sjuksköterska?

Nu finns det ingen bra anledning då jag har jobb. Jag skulle velat haft en roligare studietid och fått jobb snabbare. Men man kan läsa ngn kurs kanske.

Trivs du på ditt nuvarande jobb så kanske du skulle gynnas av att medvetet känna tacksamhet. För din egen skull.

Tack, det kan jag känna. Men samtidigt sorg över allt som förspilldes

Så småningom kommer den positiva känslan av tacksamhet ta över. Det var ödet att du hamnade i ett jobb du trivs med.

Finns mängder av distansutbildningar du kan söka om det är främst studierna du är intresserad av.

Jag har en väldigt lik upplevelse som din. Hela min uppväxt känns det som att jag bara gjorde saker för andras skull - jag hade hela tiden en superstark inre vilja till ett visst yrke, men såg det inte ens som ett alternativ att man kunde satsa på det. Så jag har också studerat IT, men aldrig jobbat inom det. Jag har heller inget intresse eller fallenhet för det. Sen har jag också pluggat en mängd andra utbildningar. Är färdig och har ett "bra" jobb inom en annan sektor men det är ju inte det som jag själv hade valt. Jag försöker nu att ägna mig mer åt det som jag hela tiden visste var rätt för mig, men det är sååå många år som är förspillda och det är jobbigt. Det som är jobbigast för mig är inte utbildningarna jag har gått, utan det som jag istället då valde bort, all tid jag egentligen hade kunnat ägna åt det jag ville. Jag såg det inte som ett val då, men i efterhand inser jag att jag förstås hela tiden hade möjligheten att välja annorlunda.

Jag kan ofta känna att jag inte borde kommit ur garderoben och lämnat min man.

Han var min bästa vän och ja...fan alltså. Det är tungt att leva utan honom.  

Jag kan ofta känna att jag inte borde kommit ur garderoben och lämnat min man.

Han var min bästa vän och ja...fan alltså. Det är tungt att leva utan honom.  

Att jag inte passade på att ligga runt när jag var yngre.
Mitt livs sämsta beslut. 

Att jag stannade med barnens pappa alldeles för länge. Jag kan tänka på hur mitt liv hade sett ut om jag tagit steget tidigare. Man kan också se det som att jag är där jag är och trivs fantastiskt just för att jag gjorde dom val jag gjorde.

TS, inom IT finns det väldigt många roller att välja som kan passa en. Även om man väl behöver ha nåt slags grundgillande och förståelse av det. Men man behöver inte omges av halvautister, det är inget tvång.

Ligger lite grann hela tiden och trycker en, sen ibland, kanske när livet inte är som det borde, kommer det över mig väldigt starkt och gör mig ledsen och förtvivlad. Det kunde varit en mycket bättre tid, både högskolan och åren efter. Man var påverkad av familj, hur min bror gjorde osv. 

Jag jobbar inte heller inom It, utan på statligt verk. Inget märkvärdigt, men det duger.

Studier här också, fast gymnasiestudier. Var grymt skoltrött och blev "pressad" hemifrån att ta nåt som snabbt ledde till jobb och valde bort mitt förstahandsval, som jag faktiskt kom in på. Trivdes såklart inte alls med jobbet och har sen dess pendlat mellan sjukskrivning, arbetslöshet och ströjobb. Har man den här utbildningen så är det svårt att få in en fot i nån annan bransch och även svårt att plugga vidare då det inte var en studie-förberedande utbildning. Hade jag gått det jag ville så hade jag inte direkt blivit något men troligtvis haft en rolig studietid då man läste sånt man var intresserad av, samt läste kärnämnen på en högre nivå. Alltså inte bara A-nivå. Hade ju fått jobb på fabrik, inom handel etc ändå om jag velat!
Nästan 40 år gammal och efter en lindrig stroke så tog jag mig i kraven. Sökte Komvux, vilket heller inte var det enklaste. Eller enkelt att komma in, men hur finansiera?? CSN för två kurser på Komvux kändes sådär, när man inte visste vart det skulle leda. Försökte få studera med a-kassa, men då var just min kurs en poäng för mycket i veckan. Lyckades till slut på aktivitetsstöd så det funkar bra! Men fy fan för att plugga basämnen igen....! 😄 Känner mig gammal och lätt förståndshandikappad! Börjar en YH-utbildning i januari.
Gymnasiet är fasen viktigare än man tror, om man inte vill ha en massa extra-göra senare i livet!

Dessutom ångrar jag att jag var "ung och dum" som till att börja med ens träffade min första kille, men att jag sen bara sveptes med i hans jävla dumheter. Jag såg ju varenda röda flagga redan då! Men visst, jag var 14 år.... Fysiskt och psykiskt våld i närmare 10 år, under de åren som bör vara bland de bättre i ens liv - ungdomen!

Inga alls

På ett sätt ångrar jag mitt yrkesval. Fysioterapeut, ett av de allra lägst betalda yrken med akademisk utbildning. Har aldrig brytt mig om pengar men tänker nu att jag kanske borde gjort det, när jag ser folk som tjänar mer som är 20 år yngre och inte har högskoleutbildning.

Annars trivs jag med mitt arbete, så det är lite dubbelt.

Ångrar att jag låtit en del killar behandla mig dåligt utan att jag bad dem dra. 

Att jag inte trott på mig själv tillräckligt utan haft dåligt självförtroende utan anledning.

Inget! Jag älskar mitt liv idag och hur det har varit och därför kan jag inte ångra något som lett hit. Däremot känner jag att jag kanske bodde utomlands lite för länge, men hade jag kommit tillbaka tidigare hade jag missat en hel del här hemma. Ger även unga rådet att plugga tidigare, och kolla vilka utbildningar som verkligen passar dem, att inte bry sig om vad andra tycker. Men man måste inte plugga, däremot ha nån typ av plan. Råder dem även att tänka på om de verkligen vill ha barn, att utgå ifrån de själva och vad de har för behov.