• Anonym (TS)

    Autism och att visa hänsyn, respekt etc

    Har en bonusson med autism nivå 1. Han är 11 år och jag har funnits med i hans liv sedan han var 2 år. Ju äldre han blir desto mer självcentrerad blir han. Hur arbetar man med detta?


    Han vaknar på dåligt humör och är sur/gnällig hela dagarna. Han kan sitta på toaletten i badrummet 45 minuter på morgonen när alla andra behöver badrummet för att borsta tänderna, borsta håret, sminka sig, duscha, kissa, använda hårfönen eller liknande osv för att han vägrar använda lilla toan. Trots flertalet samtal om att han måste gå på lilla toan för att vi kommer försent till jobbet, syskonen kommer försent till skolan osv om vi andra i familjen inte kan använda badrummet. Om toaletten är upptagen när han vaknar står han och bankar och skriker utanför tills personen där inne kommer ut för att då ska han ha toaletten. Han sitter där inne och spelar trots att vi sagt att det är telefonförbud på toaletten så smusslar han in den dit. 
     
    När han ska ha tv och någon annan använder tv blir han arg. Samma med dator osv. Men han skulle aldrig själv lämna ifrån sig åt någon annan utan att även då bli arg. Såhär är det med allt. Han tar sista smörgåsarna, typ 5 stycken, så ingen annan får men blir jätte arg om någon annan tagit de sista. Han sitter varje morgon och väntar på att man ska servera honom frukost och blir arg, gråter osv om man säger att han får göra frukost själv om man inte har tid. Han kan göra frukost själv.
     
    Det är som att han endast ser sig själv och sina behov, vilket jag förstått är vanligt bland autister.
     
    Hur arbetar man med denna typ av beteende? Att öka förståelsen för andra, att lära sig visa hänsyn, att dela med varandra osv. Vi har jobbat med detta sedan han var liten på olika sätt, men beteendet blir bara värre och värre.
  • Svar på tråden Autism och att visa hänsyn, respekt etc
  • Anonym (TS)
    Anonym (npf-förälder) skrev 2023-12-02 23:06:19 följande:

    jag har ställt mig delvis samma frågor som du innan jag började förstå många konflikter och "metoder" senare.

    nu, flera år senare efter att ha samtalat med barnet har jag insett att det var min förståelse som inte var tillräcklig.


    Jag sökte lösningar utifrån ungefär samma perspektiv som du nu formulerar dem, dvs. hur kan man få barnet att ändra beteende med en liten underton och känsla att det handlar om egoism, bristande respekt, kanske lite ouppfostrad etc.


    Utifrån det jag ser nu skulle jag börja med att helt vända på frågan; hur kan jag/vi ändra mitt/vårt beteende för att det ska fungera bättre? Vad är det jag inte ser och förstår?

    Inom autismspektrat kan barnets perception och behov skilja sig väldigt mycket från andra. Det är inte enkelt att dra slutsatser av generella beskrivningar av diagnosen. 
    En väldigt intressant och spännande sida av diagnosen har jag upptäckt ganska nyligen. Självklart på många sätt men något man lätt missar att se, tänka på och prata om;
    Både han och ni behöver lära er om varandra, på ett lugnt nyfiket sätt. För det behöver ni utbildning och stöd på något bra sätt, det är inte så enkelt att själv veta vilka frågor man ska ställa.


    Det finns en lång, lång lista med tänkbara "egenheter" som kan finnas hos honom. Stora och små saker som han knappt är medveten om, han tror att alla fungerar likadant och behöver själv lära sig vad som är "en grej" (som vi kallade det) och vad som bara är en naturlig del av intressen, behov, personlighet.


    Vi har alla såna blinda fläckar, saker som vi tycker är självklara, naturliga och tror gäller alla.. tills vi en dag upptäcker att det är något ovanligt eller udda.


    För någon inom autism spektrat så är den listan kanske ganska lång. Några exempel (som jag kommer ihåg just nu):
    - automatisering kan vara ett problem för vissa. Dvs. att lära sig göra något rutinmässigt utan att behöva tänka varje gång, som att duscha, tex. De flesta av oss gör hela proceduren utan att fundera på vad vi gör. Vi kan slappna av och tänka på annat.. Så är det inte för alla, inom spektrat är det fler som inte funkar så.
    - lokalsinne. Varierar inom normalpopulationen men fler inom spektrat har stora problem med detta.
    - överkänslighet för sinnesintryck: varmt, kallt mot huden. hårt tryck, smaker, ljud, ljus etc.


    Detta är inte helt okända saker men man behöver alltså tänka på att barnet med diagnos inte förstår att de flesta andra fungerar väldigt annorlunda. Barnet tycker därför att vi normalstörda reagerar extremt märkligt, vi är orättvisa, vi bråkar om saker som är självklara (tror barnet). etc.


    Ni behöver ta hjälp av habiliteringen, Bup och andra för att få upp er gemensamma kunskapsnivå om er egen funktion och varandras.


    Så länge barnet är litet så behöver man dock som vuxen acceptera behoven och ta ett större ansvar för att hitta lösningar, prioritera (tex. en dator till). Var inte för strikt och fyrkantig med skärmtid. Vi försökte med det men jag har insett att det var konflikter som aldrig går att vinna, lösa eller leder till något positivt.


    Till sist. Acceptera att det inte går att vinna särskilt många av dessa strider, välj några av de viktigaste och lös resten genom att sänka ambitionsnivån och "köpa sig" lösningar. Om relationerna kraschar får ni snart ännu större problem med depression och värre. I det läget kan man knappt sköta sitt jobb eller någångting.


    Ta hjälp av professionella


    Tack för ditt svar.
    Vi har tagit hjälp av habiliteringen. BUP får vi inte hjälp av eftersom det är habiliteringen som har hand om autism. Den enda hjälpen vi fått därifrån är bilder till bildstöd, som man själv kan skriva ut på nätet. Det finns inga utbildningar här utan vi har själv gått nätbaserade utbildningar. 
    Bildstöd funkar inte som jag skrivit ovan. Inte timstockar, bildscheman eller timetimer. Kalendrar, planeringsscheman etc funkar inte. 

    Vi har provat alla varianter när det kommer till skärmtid. Fasta tider, fasta minutrar etc. Vi har provat fri skärmtid men då spelar han 4-5 timmar i sträck efter skolan och 13-14 timmar på helgerna. Vi har haft scheman där det är avbrott i spelandet med sysslor han ska göra hemma, men han vägrar och får utbrott trots att man hjälper honom. 

    Förberedelser etc som funkar på våra andra barn funkar inte på honom. Han säger bara nej och sen är det nej. Han får utbrott, skriker, kastar saker osv fat han vetat flera dagar innan att han ska göra något speciellt. Vi påminner, förbereder etc med alla våra barn och det funkar super på våra andra barn, men inte honom. 

    Han är så pass spelberoende att det tar över hans liv. Han vill inte göra något annat än att spela oavsett vad vi försöker med. Han är konstant sur och irriterad direkt det inte blir som han tänkt. T ex att han ska gå på toa och det är upptaget. Det är svårt att schemalägga toalettbesök t ex. Han går dit utan att vi vet om det och ska kissa t ex men blir kvar där länge för att ha  fastnar i telefonen med att spela. Han har ett lillasyskon som precis börjat gå på pottan som kissat ner sig vid flera tillfällen för att toaletten varit upptagen och han inte öppnar när denna knackar på. Vi har försökt med att ha pottan utanför toaletten med lillasyskonet vill ju kissa inne på toan. Vi har försökt motivera honom att använda den mindre toaletten, men han vill inte göra det. För att det är jobbigt att gå upp till övervåningen, men småsyskonet hinner inte upp till övervåningen om denna måste kissa. 

    Vi har alla grejer i badrummet som man behöver på morgonen. Deodorant, tandborstar, hårborste, duschen etc vilket medför att hela familjen är blockerad från att göra sina sysslor i badrummet tills han är klar. Vi har flera gånger kommit sent till jobbet för att han suttit inne i badrummet i 45 minuter. Syskonen blir stressade och sura för att de inte kan göra sina sysslor på morgonen. Och han sitter inne på toan och skriker åt dem för att de försöker skynda på. Vi har en regel om ingen telefon på toaletten, men den struntar han i och det är svårt att ha minutbevakning på honom för att säkerställa att han inte tar med sig telefonen in på toaletten. 

    Dator, tv etc allt sådant måste man inte ha. Där kan man ta striden tills syskonen får den. Men just badrummet är det svårt med. Den är något som alla måste ha på morgonen.

    Han förstår inte när man pratar om andras behov. Att andra behöver badrummet t ex och att det därför är viktigt att han använder den lilla toaletten. Där kan han sitta hur länge han vill, men nej. Det är nej och det går inte att prata om det. Han kan inte kommunicera sina behov, ta in andras resonemang eller förstå andras upplevelse. Utan han ser endast sig själv och sina behov och detta blir värre och värre ju äldre han blir. 
  • Anonym (Telefonen)

    Jag hängde upp mig på att han smusslar in telefonen på toaletten och fastnar med den, så det här är mest en reflektion om det.

    Kan ni ta telefonen och använda den som motivation och belöning för att ta sig igenom morgonen enligt schema? Antingen att han får kortare, små speltillfällen flera gånger under morgonen eller att han får telefonen när han är klar med allt, beroende på vad ni tror att han skulle kunna hantera. Tanken här är att ni dels har något som verkligen motiverar honom och dels tar kontroll över en stor distraktion som han inte riktigt kan hantera att släppa själv. 

    En annan idé kan vara att testa en app som hjälper honom genom morgonrutinen, som Timo eller Habitica (jag känner tyvärr inte till några svenska appar). Gärna en som kan "gamfy" det hela.

  • Anonym (Fia)

    Går det att göra en deal med honom om att han använder lilla toan mot att ni alltid ställer fram frukost åt honom?

    Det kan kanske bli lite lättare för honom att uppfatta andras behov om han märker att han kan använda dem för att själv få fördelar. Det blir mer konkret än prat om att visa hänsyn och dela med sig. 

  • Anonym (Lovisa)

    Ett under att du stått ut i nio år.
    Diagnos eller inte, varför ska man gå med på att någon annans barn förstör ens liv på det sättet.
    Skillnad om det är ens eget barn och man är så illa tvungen att hantera det.

  • Anonym (npf-förälder)
    Anonym (TS) skrev 2023-12-03 11:00:07 följande:
    Tack för ditt svar.
    Vi har tagit hjälp av habiliteringen. BUP får vi inte hjälp av eftersom det är habiliteringen som har hand om autism. Den enda hjälpen vi fått därifrån är bilder till bildstöd, som man själv kan skriva ut på nätet. Det finns inga utbildningar här utan vi har själv gått nätbaserade utbildningar. 
    Bildstöd funkar inte som jag skrivit ovan. Inte timstockar, bildscheman eller timetimer. Kalendrar, planeringsscheman etc funkar inte. 

    Vi har provat alla varianter när det kommer till skärmtid. Fasta tider, fasta minutrar etc. Vi har provat fri skärmtid men då spelar han 4-5 timmar i sträck efter skolan och 13-14 timmar på helgerna. Vi har haft scheman där det är avbrott i spelandet med sysslor han ska göra hemma, men han vägrar och får utbrott trots att man hjälper honom. 

    Förberedelser etc som funkar på våra andra barn funkar inte på honom. Han säger bara nej och sen är det nej. Han får utbrott, skriker, kastar saker osv fat han vetat flera dagar innan att han ska göra något speciellt. Vi påminner, förbereder etc med alla våra barn och det funkar super på våra andra barn, men inte honom. 

    Han är så pass spelberoende att det tar över hans liv. Han vill inte göra något annat än att spela oavsett vad vi försöker med. Han är konstant sur och irriterad direkt det inte blir som han tänkt. T ex att han ska gå på toa och det är upptaget. Det är svårt att schemalägga toalettbesök t ex. Han går dit utan att vi vet om det och ska kissa t ex men blir kvar där länge för att ha  fastnar i telefonen med att spela. Han har ett lillasyskon som precis börjat gå på pottan som kissat ner sig vid flera tillfällen för att toaletten varit upptagen och han inte öppnar när denna knackar på. Vi har försökt med att ha pottan utanför toaletten med lillasyskonet vill ju kissa inne på toan. Vi har försökt motivera honom att använda den mindre toaletten, men han vill inte göra det. För att det är jobbigt att gå upp till övervåningen, men småsyskonet hinner inte upp till övervåningen om denna måste kissa. 

    Vi har alla grejer i badrummet som man behöver på morgonen. Deodorant, tandborstar, hårborste, duschen etc vilket medför att hela familjen är blockerad från att göra sina sysslor i badrummet tills han är klar. Vi har flera gånger kommit sent till jobbet för att han suttit inne i badrummet i 45 minuter. Syskonen blir stressade och sura för att de inte kan göra sina sysslor på morgonen. Och han sitter inne på toan och skriker åt dem för att de försöker skynda på. Vi har en regel om ingen telefon på toaletten, men den struntar han i och det är svårt att ha minutbevakning på honom för att säkerställa att han inte tar med sig telefonen in på toaletten. 

    Dator, tv etc allt sådant måste man inte ha. Där kan man ta striden tills syskonen får den. Men just badrummet är det svårt med. Den är något som alla måste ha på morgonen.

    Han förstår inte när man pratar om andras behov. Att andra behöver badrummet t ex och att det därför är viktigt att han använder den lilla toaletten. Där kan han sitta hur länge han vill, men nej. Det är nej och det går inte att prata om det. Han kan inte kommunicera sina behov, ta in andras resonemang eller förstå andras upplevelse. Utan han ser endast sig själv och sina behov och detta blir värre och värre ju äldre han blir. 

    jag hör på det du skriver att ni har mycket fokus på att förändra hans beteende, att få honom att förstå och respektera andra.

    Det är inte så konstigt med tanke på att det blir kaos hos er. Samtidigt är det inte en särskilt framkomlig väg. Jag tror ni behöver fortsätta försöka få kunskap och utbildning, kanske lyfta dessa perspektiv tillsammans med habiliteringen beroende på vad de har för kunskap.


    Det låter som att väldigt mycket fokus ligger på verktyg (som bildstöd och annat) för att påverka hans beteende, jag tror det behövs stöd i samtal också på olika sätt.


    Vad som gjorde att jag hittade en väg in till min son var att jag började intressera mig för honom, för hans liv, hans tankar, hans intressen. Ägnade tid åt honom och lyssnade på riktigt. När vår relation blev bättre kunde jag förstå hans behov och då öppnade han sig också för mina/våra behov. 

    Men, det tog tid.

    Ni har egentligen inte mycket att välja på mer än att hitta ett sätt att förhålla er till hur han fungerar just nu, kanske prioritera EN av situationerna och låta resten få komma senare, i lugn och ro.


    Går det att ha ett någorlunda normalt samtal med honom?
    I så fall skulle jag välja att försöka förstå vad hans behov är som gör att han inte kan gå på lilla toaletten. Kanske handlar det om någon liten detalj, färgen, materialet på sitsen, handfatet, ljuset.. det kan vara vad som helst.
    Kanske går det att jobba med nån slags belöning för att få till en beteendeförändring?


    prata, lyssna (på riktigt) och försök förstå honom.
    Att försöka förändra beteende för en person med NPF genom att ge dåligt samvete (och skäll) funkar nästan alltid väldigt dåligt, oftast ger det motsatt effekt.


    Som du själv säger funkar det inte heller att vädja till förståelse för andras behov. Ibland kan faktiskt rättvisa vara ett begrepp som går att lyfta, men det beror på omständigheterna.


    Tips för er själva.
    Gör en lång lista på vad ni skulle vilja komma till rätta med och prioritera dem i turordning.


    Fokusera sedan bara på en sak i taget (som ni tar upp och försöker prata om). För resten får ni hitta sätt att jobba runt problemen tills första punkten är löst..


     

  • Anonym (Acceptans)
    Anonym (TS) skrev 2023-12-03 11:00:07 följande:
    Tack för ditt svar.
    Vi har tagit hjälp av habiliteringen. BUP får vi inte hjälp av eftersom det är habiliteringen som har hand om autism. Den enda hjälpen vi fått därifrån är bilder till bildstöd, som man själv kan skriva ut på nätet. Det finns inga utbildningar här utan vi har själv gått nätbaserade utbildningar. 
    Bildstöd funkar inte som jag skrivit ovan. Inte timstockar, bildscheman eller timetimer. Kalendrar, planeringsscheman etc funkar inte. 

    Vi har provat alla varianter när det kommer till skärmtid. Fasta tider, fasta minutrar etc. Vi har provat fri skärmtid men då spelar han 4-5 timmar i sträck efter skolan och 13-14 timmar på helgerna. Vi har haft scheman där det är avbrott i spelandet med sysslor han ska göra hemma, men han vägrar och får utbrott trots att man hjälper honom. 

    Förberedelser etc som funkar på våra andra barn funkar inte på honom. Han säger bara nej och sen är det nej. Han får utbrott, skriker, kastar saker osv fat han vetat flera dagar innan att han ska göra något speciellt. Vi påminner, förbereder etc med alla våra barn och det funkar super på våra andra barn, men inte honom. 

    Han är så pass spelberoende att det tar över hans liv. Han vill inte göra något annat än att spela oavsett vad vi försöker med. Han är konstant sur och irriterad direkt det inte blir som han tänkt. T ex att han ska gå på toa och det är upptaget. Det är svårt att schemalägga toalettbesök t ex. Han går dit utan att vi vet om det och ska kissa t ex men blir kvar där länge för att ha  fastnar i telefonen med att spela. Han har ett lillasyskon som precis börjat gå på pottan som kissat ner sig vid flera tillfällen för att toaletten varit upptagen och han inte öppnar när denna knackar på. Vi har försökt med att ha pottan utanför toaletten med lillasyskonet vill ju kissa inne på toan. Vi har försökt motivera honom att använda den mindre toaletten, men han vill inte göra det. För att det är jobbigt att gå upp till övervåningen, men småsyskonet hinner inte upp till övervåningen om denna måste kissa. 

    Vi har alla grejer i badrummet som man behöver på morgonen. Deodorant, tandborstar, hårborste, duschen etc vilket medför att hela familjen är blockerad från att göra sina sysslor i badrummet tills han är klar. Vi har flera gånger kommit sent till jobbet för att han suttit inne i badrummet i 45 minuter. Syskonen blir stressade och sura för att de inte kan göra sina sysslor på morgonen. Och han sitter inne på toan och skriker åt dem för att de försöker skynda på. Vi har en regel om ingen telefon på toaletten, men den struntar han i och det är svårt att ha minutbevakning på honom för att säkerställa att han inte tar med sig telefonen in på toaletten. 

    Dator, tv etc allt sådant måste man inte ha. Där kan man ta striden tills syskonen får den. Men just badrummet är det svårt med. Den är något som alla måste ha på morgonen.

    Han förstår inte när man pratar om andras behov. Att andra behöver badrummet t ex och att det därför är viktigt att han använder den lilla toaletten. Där kan han sitta hur länge han vill, men nej. Det är nej och det går inte att prata om det. Han kan inte kommunicera sina behov, ta in andras resonemang eller förstå andras upplevelse. Utan han ser endast sig själv och sina behov och detta blir värre och värre ju äldre han blir. 

    Angående toaproblemen:
    1. Flytta allas tandborstar mm till den lilla så blir de inte blockerade.


    2. Få hela familjen att inse att om man låser in sig på toan på morgonen och någon behöver hämta något därinne så måste den få komma in och ta saken.

    I övrigt. Acceptera att sonen har ett funktionshinder.

  • Anonym (Ta bort låset)

    Ta bort låset på toaletten.
    Ha som regel att man knackar tre gånger när man behöver använda toaletten.
    Mobilen får endast användas och spelas i ett visst rum under uppsikt. Behöver han använda toaletten så ska han lämna mobilen till en vuxen.

  • Anonym (TS)
    Anonym (Telefonen) skrev 2023-12-03 11:08:06 följande:

    Jag hängde upp mig på att han smusslar in telefonen på toaletten och fastnar med den, så det här är mest en reflektion om det.

    Kan ni ta telefonen och använda den som motivation och belöning för att ta sig igenom morgonen enligt schema? Antingen att han får kortare, små speltillfällen flera gånger under morgonen eller att han får telefonen när han är klar med allt, beroende på vad ni tror att han skulle kunna hantera. Tanken här är att ni dels har något som verkligen motiverar honom och dels tar kontroll över en stor distraktion som han inte riktigt kan hantera att släppa själv. 

    En annan idé kan vara att testa en app som hjälper honom genom morgonrutinen, som Timo eller Habitica (jag känner tyvärr inte till några svenska appar). Gärna en som kan "gamfy" det hela.


    Han är väldigt skärmberoende. Han slutade sonika gå till fritids och gick hem istället (vi har kod till dörren) och vägrade gå tillbaka dit för att han ville spela efter skolan. Tar man telefonen sätter han sig vid tv eller dator. Han "dras" till skärmar likt en magnet. Har han t ex slut speltid sitter han bredvid ett syskon som använder sin telefon eller oss vuxna eller tittar på tv som något syskon gör. Han gör det tror jag utan att ens tänka på det. När han stängt av sitt så dras han automatiskt till andra skärmar som är på och det är svårt att stänga av allt då t ex syskon varit ute och lekt medan han suttit inne och spelat och de vill använda sin skärmtid när de kommer in. 
    Anonym (npf-förälder) skrev 2023-12-03 18:20:08 följande:

    jag hör på det du skriver att ni har mycket fokus på att förändra hans beteende, att få honom att förstå och respektera andra.

    Det är inte så konstigt med tanke på att det blir kaos hos er. Samtidigt är det inte en särskilt framkomlig väg. Jag tror ni behöver fortsätta försöka få kunskap och utbildning, kanske lyfta dessa perspektiv tillsammans med habiliteringen beroende på vad de har för kunskap.


    Det låter som att väldigt mycket fokus ligger på verktyg (som bildstöd och annat) för att påverka hans beteende, jag tror det behövs stöd i samtal också på olika sätt.


    Vad som gjorde att jag hittade en väg in till min son var att jag började intressera mig för honom, för hans liv, hans tankar, hans intressen. Ägnade tid åt honom och lyssnade på riktigt. När vår relation blev bättre kunde jag förstå hans behov och då öppnade han sig också för mina/våra behov. 

    Men, det tog tid.

    Ni har egentligen inte mycket att välja på mer än att hitta ett sätt att förhålla er till hur han fungerar just nu, kanske prioritera EN av situationerna och låta resten få komma senare, i lugn och ro.


    Går det att ha ett någorlunda normalt samtal med honom?
    I så fall skulle jag välja att försöka förstå vad hans behov är som gör att han inte kan gå på lilla toaletten. Kanske handlar det om någon liten detalj, färgen, materialet på sitsen, handfatet, ljuset.. det kan vara vad som helst.
    Kanske går det att jobba med nån slags belöning för att få till en beteendeförändring?


    prata, lyssna (på riktigt) och försök förstå honom.
    Att försöka förändra beteende för en person med NPF genom att ge dåligt samvete (och skäll) funkar nästan alltid väldigt dåligt, oftast ger det motsatt effekt.


    Som du själv säger funkar det inte heller att vädja till förståelse för andras behov. Ibland kan faktiskt rättvisa vara ett begrepp som går att lyfta, men det beror på omständigheterna.


    Tips för er själva.
    Gör en lång lista på vad ni skulle vilja komma till rätta med och prioritera dem i turordning.


    Fokusera sedan bara på en sak i taget (som ni tar upp och försöker prata om). För resten får ni hitta sätt att jobba runt problemen tills första punkten är löst..


     


    Han har noll intresse av att prata. Han kan berätta om de spel han spelar t ex. Vad man ska göra eller liknande. Men all annan konversation går ej. Går ej att prata om dagen som varit. Går inte att prata om vad han tycker är kul eller inte. Enda han svarar är spela. Han önskar sig bara fler speltyper typ VR spel, pengar till spel etc i julklapp. Han tycker allt är tråkigt utom spel. Skolan är tråkig, vara ute är tråkigt, lekland är tråkigt, bada är tråkigt, all form av fysisk aktivitet såsom skridskor, skidor, fotboll, alla typer av sporter etc är tråkigt. Han vill inte titta på film tillsammans med familjen heller. Vill inte vara med och baka, spela sällskapsspel, picknick etc. Alla typer av aktiviteter vi ska göra krävs en diskussion kring eller att han blir arg och vägrar. 

    Går inte att prata om hur man mår, vad man vill göra, vilken middag han vill äta eller liknande. Han svarar endast "Jag vet inte" eller "Jag vill inte säga". Ger man förslag på olika aktiviteter är allt tråkigt. Ger man förslag på olika maträtter är allt äckligt. Det enda han vill äta om han får välja är hamburgare. 

    Det går inte att få reda på vad han tycker om. Varje år inför jul och födelsedag är det samma sak. Omöjligt att veta vad man ska köpa för han önskar sig inget förutom det jag skrev ovan. 

    Rättvisa går inte att nämna. Han förstår inte det. Speciellt inte i förhållande till olika åldrar som det är mellan honom och syskon. Han själv pratar mycket om rättvisa. T ex att lillasyskonet som är 2 år är vaken längre än honom. Han kan inte se rättvisa. T ex om ett syskon ska få resa iväg till en annan ort själv med en förälder och han själv gjort samma resa innan, så förstår han inte rättvisan i det utan ser endast orättvisa. 
    Anonym (Acceptans) skrev 2023-12-03 18:30:06 följande:

    Angående toaproblemen:
    1. Flytta allas tandborstar mm till den lilla så blir de inte blockerade.


    2. Få hela familjen att inse att om man låser in sig på toan på morgonen och någon behöver hämta något därinne så måste den få komma in och ta saken.

    I övrigt. Acceptera att sonen har ett funktionshinder.


    Det får inte plats på lilla toan. Det är endast en toalettstol och ett pyttelitet handfat. Endast för att kissa/bajsa på. Får inte plats med hyllor eller liknande. Man får inte komma in på toaletten, vilket är svårt att ställa som krav också då det handlar om integritet. Man måste få vara ifred om man kissar eller bajsar. Problemet är att han inte förstår syftet med att lämna direkt man är klar så andra får tillgång till toaletten. Själv har han inget problem med att banka, skrika, gråta utanför toaletten om någon annan duschar t ex för att han inte vill använda lilla toaletten. Men när han själv är där inne så får man absolut inte komma in. Inte ens lillasyskonet som akut behöver kissa. Utan hen har fått kissa på golvet utanför vid flera tillfällen. Han kan inte relatera till det heller när man förklarat i efterhand att han måste släppa in lillasyskonet. Han förstår inte att denne inte kan hålla sig.
    Anonym (Ta bort låset) skrev 2023-12-03 18:59:34 följande:

    Ta bort låset på toaletten.
    Ha som regel att man knackar tre gånger när man behöver använda toaletten.
    Mobilen får endast användas och spelas i ett visst rum under uppsikt. Behöver han använda toaletten så ska han lämna mobilen till en vuxen.



    Mobilen finns redan en regel om att den ska läggas på en hylla utanför toaletten, men han gör inte det.
  • Anonym (Acceptans)

    Och det är så klart omöjligt att ha en byrå utanför lilla toaletten med tandborstar. Eller att borsta tänderna i köket. Omöjligt, omöjligt. Den enda lösning du vill höra är ett magiskt knep för att trolla bort bonussonens funktionshinder.

  • Anonym (Ta bort låset)
    Anonym (Acceptans) skrev 2023-12-03 19:38:08 följande:

    Och det är så klart omöjligt att ha en byrå utanför lilla toaletten med tandborstar. Eller att borsta tänderna i köket. Omöjligt, omöjligt. Den enda lösning du vill höra är ett magiskt knep för att trolla bort bonussonens funktionshinder.


    Men hans beteende påverkar hela familjen.
    Hans syster ska inte behöva kissa på sig för att hennes bror inte förstår att andra behöver in på toaletten.
    Det handlar även inte bara om att borsta tänderna. Tänk dig själv att bli stressad varje gång du ska duscha för att någon bankar på dörren.

    TS:
    En av er vuxna får gå med honom upp till den lilla toaletten när han behöver att gå. 
Svar på tråden Autism och att visa hänsyn, respekt etc