Anonym (npf-förälder) skrev 2023-12-05 17:39:53 följande:
jag har inte svarat på andra kommentarer än TS hittills men vill säga några ord om detta perspektiv.
Allt du skriver ovan här funkar kanske hjälpligt för barn utan diagnoser men för ett barn med autism är det i princip att likställa med misshandel och kommer helt garanterat göra barnet sjukt, troligen in i en depression relativt snart.
Jag hoppas verkligen inte att någon förälder lyssnar på den här typen av råd från personer som saknar kunskap och erfarenhet av NPF.
Innan jag fick mer kunskap och lärde mig den hårda vägen provade jag/vi också en del av dessa "fostrande" lösningar, lite auktoritärt med tuffa konsekvenser så att barnet förhoppningsvis skulle lära sig.
Fullständig katastrof för alla inblandade.
Det visar sig att bestraffning och orimliga konsekvenser inte leder till någon som helst utveckling hos barnet eftersom barnet verkligen inte förstår åtgärden. Man upplever bara att det är orättvist, att föräldrarna hatar en och att man är värdelös.
Det går mycket snabbt därifrån in i depression och snart har de en unge som vägrar gå upp, vägrar äta, vägrar gå till skolan och behöver medicinering.
Var lite försiktiga med enkla lösningar på svåra problem
Varför yrar du om misshandel och hårda straff? Vad i mitt inlägg är likställt med misshandel?
De begränsar redan pojkens skärmtid. Vad är skillnaden?
Menar du att pojken ska få göra som han vill? Jag förstår inte.
Vad har du själv för förslag på åtgärder? Du som har så mycket KUNSKAP OM NPF.
Det finns en hel familj att ta hänsyn till och alla måste få tillgång till badrummet. Men pojken kan inte själv styra sitt beteende. Då är det föräldrarnas uppgift att träda in och göra det åt honom. Det du kallar straff och orimliga konsekvenser, kallar jag hjälp på traven.
Har han inte med sig telefonen i badrummet, lär han inte spendera 45 min där. Är badrummet upptaget eller låst får han använda den andra toan.
Ja, det hade säkert underlättat om han hade haft ett eget badrum, egen spa-avdelning, egen spelhall, men nu är det inte så.
Som jag skrev bör man ta hänsyn till hans funktionshinder och förutsättningar. Men det är INTE detsamma som att lägga sig platt eller låta resten av familjen lida.