Autism och att visa hänsyn, respekt etc

Min erfarenhet är att neurotypiska har precis lika svårt att förstå autisters behov så det går åt båda hållen.

Det är vanligt att autister har svårt med tidsuppfattning. Testa att ta ett tidshjälpmedel på toan exempelvis en äggklocka, timstock eller time timer och bestäm hur länge han får vara inne på toan. Vid behov kan man ha ett visuellt schema med saker han ska göra där exempelvis borsta tänderna, duscha mm 

Gör i ordning ett annat krypin där han får vara ifred och spela exempelvis en garderob om ni har inbyggda sådana eller gör en koja. 

Köp en egen dator och tv till honom och se till att det finns bröd hemma i frysen så det inte gör något om han tar det sista. 

Att han blir ledsen för att ni inte gör frukost till honom är troligtvis för att han förväntat sig att saker ska bli på ett visst sätt sen blir det inte så skulle han alltid göra frukost själv hade han blivit ledsen om ni helt plötsligt gjorde frukost åt honom en dag. Var tydlig med vad ni förväntar er av honom och förändras något kommunicera det i god tid innan inte samma dag. 

Har han tvångstankar? 

Tydlighet och förutsägbarhet är ofta A och O.. han är 11 år biologiskt inom de områden han har svårigheter är han  7 -8 år ( man brukar dra bort ca 30% av åldern ) 

Ofta är det viktigt att rutiner ser lika ut varje dag..som frukosten - antingen gör ni frukost varje dag eller så gör han den varje dag - det kan inte handla om att ni just den morgonen inte hinner..då blir det ? fel ? och han fixar det inte ?= utbrott.. samma sak med brödet är hjärnan inställd på att äta en macka och det inte finns så blir det ? fel? = utbrott / frustration 

Toaletten..svårt något är uppenbarligen ? fel? med den ni kallar lilla toaletten- antingen får ni försöka komma på vad det är som är ? fel? och se om det är något ni kan fixa till så att den blir acceptabel ?
Arbeta med timstock / mobillarm så han inte fastnar på toan?se till att antingen alla andra som behöver använda toan är där före honom eller med hjälp av timstock ( eller annat tidshjälpmedel) ser till att han kommer in där så pass tidigt att ni andra hinner det ni ska trots att hans besök tar 45 min..

Överhuvudtaget jobba med timstock, bildstöd , HandiKalender ? som gerhonom en tydlig visuell bild över när han ska påbörja varje moment och när det ska avslutas för att hinna med nästa .

O mat övh.. det han äter får man ? helt enkelt? se till att det alltid finns så mycket hemma att det räcker till alla alt,ser man att det tryter förmå syskon som man vet kan tänka sig att äta något annat att välja det andra alternativet istället ?min erfarenhet är att syskon är otroligt förstående om man förklarar på rätt sätt och självklart ser till att de också får de där mer eftertraktade sakerna när man handlat nytt..

Precis som alla andra kan han lära sig att visa hänsyn men det kräver mer tid och en fyrkantighet ? att dela upp tv - tiden  om ni bara har en? antingen att varje barn får bestämma mellan olika klockslag eller att barnen delar upp dagarna mellan sig ..vet han att på ? tisdag klockan 16.30-19.00 är det jag som väljer vad som ska vara på tv? så är det lättare att acceptera att syrran tittar på ett tv program på  måndag  när han vill titta?då man kan hänvisa till att ? idag är det X tur att välja i morgon är det din tur?..det kommer inte magiskt bli konflikt och utbrottsfritt utan man kommer få upprepa detta med vems tur det är många gånger innan det fastnat?

Jag berättade hur ni visar hänsyn, du ville ha tips och idéer. Uppenbarligen föredrar han ett mindre utrymme eftersom han föredrar att sitta på toan och spela försök återskapa det i en annan del av bostaden. Prata med honom och hitta lösningar tillsammans. 

Brödet i frysen är för er andra. Investera i en brödrost så det går snabbt att tina. Ha scheman med tider för TVn och datorn. 

Ni kan sätta timstocken på 15 minuter exempelvis så hinner han garanterat. 

jag har ställt mig delvis samma frågor som du innan jag började förstå många konflikter och "metoder" senare.

nu, flera år senare efter att ha samtalat med barnet har jag insett att det var min förståelse som inte var tillräcklig.

Jag sökte lösningar utifrån ungefär samma perspektiv som du nu formulerar dem, dvs. hur kan man få barnet att ändra beteende med en liten underton och känsla att det handlar om egoism, bristande respekt, kanske lite ouppfostrad etc.

Utifrån det jag ser nu skulle jag börja med att helt vända på frågan; hur kan jag/vi ändra mitt/vårt beteende för att det ska fungera bättre? Vad är det jag inte ser och förstår?

Inom autismspektrat kan barnets perception och behov skilja sig väldigt mycket från andra. Det är inte enkelt att dra slutsatser av generella beskrivningar av diagnosen. 
En väldigt intressant och spännande sida av diagnosen har jag upptäckt ganska nyligen. Självklart på många sätt men något man lätt missar att se, tänka på och prata om;
Både han och ni behöver lära er om varandra, på ett lugnt nyfiket sätt. För det behöver ni utbildning och stöd på något bra sätt, det är inte så enkelt att själv veta vilka frågor man ska ställa.

Det finns en lång, lång lista med tänkbara "egenheter" som kan finnas hos honom. Stora och små saker som han knappt är medveten om, han tror att alla fungerar likadant och behöver själv lära sig vad som är "en grej" (som vi kallade det) och vad som bara är en naturlig del av intressen, behov, personlighet.

Vi har alla såna blinda fläckar, saker som vi tycker är självklara, naturliga och tror gäller alla.. tills vi en dag upptäcker att det är något ovanligt eller udda.

För någon inom autism spektrat så är den listan kanske ganska lång. Några exempel (som jag kommer ihåg just nu):
- automatisering kan vara ett problem för vissa. Dvs. att lära sig göra något rutinmässigt utan att behöva tänka varje gång, som att duscha, tex. De flesta av oss gör hela proceduren utan att fundera på vad vi gör. Vi kan slappna av och tänka på annat.. Så är det inte för alla, inom spektrat är det fler som inte funkar så.
- lokalsinne. Varierar inom normalpopulationen men fler inom spektrat har stora problem med detta.
- överkänslighet för sinnesintryck: varmt, kallt mot huden. hårt tryck, smaker, ljud, ljus etc.

Detta är inte helt okända saker men man behöver alltså tänka på att barnet med diagnos inte förstår att de flesta andra fungerar väldigt annorlunda. Barnet tycker därför att vi normalstörda reagerar extremt märkligt, vi är orättvisa, vi bråkar om saker som är självklara (tror barnet). etc.

Ni behöver ta hjälp av habiliteringen, Bup och andra för att få upp er gemensamma kunskapsnivå om er egen funktion och varandras.

Så länge barnet är litet så behöver man dock som vuxen acceptera behoven och ta ett större ansvar för att hitta lösningar, prioritera (tex. en dator till). Var inte för strikt och fyrkantig med skärmtid. Vi försökte med det men jag har insett att det var konflikter som aldrig går att vinna, lösa eller leder till något positivt.

Till sist. Acceptera att det inte går att vinna särskilt många av dessa strider, välj några av de viktigaste och lös resten genom att sänka ambitionsnivån och "köpa sig" lösningar. Om relationerna kraschar får ni snart ännu större problem med depression och värre. I det läget kan man knappt sköta sitt jobb eller någångting.

Ta hjälp av professionella

Jag hängde upp mig på att han smusslar in telefonen på toaletten och fastnar med den, så det här är mest en reflektion om det.

Kan ni ta telefonen och använda den som motivation och belöning för att ta sig igenom morgonen enligt schema? Antingen att han får kortare, små speltillfällen flera gånger under morgonen eller att han får telefonen när han är klar med allt, beroende på vad ni tror att han skulle kunna hantera. Tanken här är att ni dels har något som verkligen motiverar honom och dels tar kontroll över en stor distraktion som han inte riktigt kan hantera att släppa själv. 

En annan idé kan vara att testa en app som hjälper honom genom morgonrutinen, som Timo eller Habitica (jag känner tyvärr inte till några svenska appar). Gärna en som kan "gamfy" det hela.

jag hör på det du skriver att ni har mycket fokus på att förändra hans beteende, att få honom att förstå och respektera andra.

Det är inte så konstigt med tanke på att det blir kaos hos er. Samtidigt är det inte en särskilt framkomlig väg. Jag tror ni behöver fortsätta försöka få kunskap och utbildning, kanske lyfta dessa perspektiv tillsammans med habiliteringen beroende på vad de har för kunskap.

Det låter som att väldigt mycket fokus ligger på verktyg (som bildstöd och annat) för att påverka hans beteende, jag tror det behövs stöd i samtal också på olika sätt.

Vad som gjorde att jag hittade en väg in till min son var att jag började intressera mig för honom, för hans liv, hans tankar, hans intressen. Ägnade tid åt honom och lyssnade på riktigt. När vår relation blev bättre kunde jag förstå hans behov och då öppnade han sig också för mina/våra behov. 

Men, det tog tid.

Ni har egentligen inte mycket att välja på mer än att hitta ett sätt att förhålla er till hur han fungerar just nu, kanske prioritera EN av situationerna och låta resten få komma senare, i lugn och ro.

Går det att ha ett någorlunda normalt samtal med honom?
I så fall skulle jag välja att försöka förstå vad hans behov är som gör att han inte kan gå på lilla toaletten. Kanske handlar det om någon liten detalj, färgen, materialet på sitsen, handfatet, ljuset.. det kan vara vad som helst.
Kanske går det att jobba med nån slags belöning för att få till en beteendeförändring?

prata, lyssna (på riktigt) och försök förstå honom.
Att försöka förändra beteende för en person med NPF genom att ge dåligt samvete (och skäll) funkar nästan alltid väldigt dåligt, oftast ger det motsatt effekt.

Som du själv säger funkar det inte heller att vädja till förståelse för andras behov. Ibland kan faktiskt rättvisa vara ett begrepp som går att lyfta, men det beror på omständigheterna.

Tips för er själva.
Gör en lång lista på vad ni skulle vilja komma till rätta med och prioritera dem i turordning.

Fokusera sedan bara på en sak i taget (som ni tar upp och försöker prata om). För resten får ni hitta sätt att jobba runt problemen tills första punkten är löst..

Angående toaproblemen:
1. Flytta allas tandborstar mm till den lilla så blir de inte blockerade.

2. Få hela familjen att inse att om man låser in sig på toan på morgonen och någon behöver hämta något därinne så måste den få komma in och ta saken.

I övrigt. Acceptera att sonen har ett funktionshinder.

Ta bort låset på toaletten.
Ha som regel att man knackar tre gånger när man behöver använda toaletten.
Mobilen får endast användas och spelas i ett visst rum under uppsikt. Behöver han använda toaletten så ska han lämna mobilen till en vuxen.

Jag tror faktiskt du är en bidragande faktor till alla problem. Du verkar själv rätt fyrkantig i hur du tänker, ta bara exemplet med brödet som inte räcker och du påpekar att ni inte kan köpa mer eftersom han inte äter fryst bröd. Någon föreslog brödrost och du skriver att det bara måste vara runda bröd. Du har ingen som helst vilja att göra något konkret för att lösa brödroblemet utan bollar bara hela tiden vidare över till att bonussonen är kräsen. Köp för fan en extra limpa av det runda brödet han äter och frys inte in! Det är inte svårare än så!

Den enda orsaken till varför småsyskonet kissat på sig är rimligen för att de stått utanför och tjatat på sonen tills det blev försent, snarare än att direkt gå till den lilla toan. 

Funktionshinder påverkar hela familjen. Det är naivt att tro något annat. Sen menar jag inte att man alltid måste anpassa sig till precis alla problem men ts verkar enbast fokusera på att sonen ska lära sig hänsyn.

Jag tror verkligen ni behöver samtalshjälp i detta.
I dina svar hör/läser jag att du utgår helt och hållet från ditt perspektiv, dvs. ett utifrånperspektiv (om man tänker sig honom som objekt).
Ni kommer inte att nå honom på det sättet.

När jag föreslår att försöka prata med honom så handlar det just om att prata om det som är hans intresse, till 100%. Det är något annat än att försöka intervjua honom, fråga vad han vill äta eller ha till present.
Det är att helt ge upp sig själv under en timme eller så och helt försöka gå in i hans värld.

Om det enda han faktiskt vill prata om är sina spel så är det den vägen man får försöka gå. Lyssna nyfiket, lär er om hans spel, fråga om detaljer i spelet, strategier olika typer av spelare. Intressera er på riktigt för det som är allra viktigast i hans liv.

Det låter onekligen som att han inte förstår konceptet rättvisa, då är det inte en framkomlig väg och inte heller något att använda i argumentation. Det låter som om hans mognadsnivå inte är tillräcklig för detta eller om det är en del av diagnosen. Ni behöver hjälp av habiliteringen med detta, kanske försöka få kontakt med någon specialist (psykolog) som kan hjälpa er mer direkt?

när det gäller toalettproblemet så behöver ni försöka bygga en lösning utifrån de begränsningar som finns. Ni kommer inte kunna ändra hans beteende genom regler och tjat etc. Det kommer bara fortsätta öka antalet konflikter.

Mer än något annat behöver du/ni hjälp med att förstå hur han fungerar, hans begränsningar, hans sätt att se på världen. När poletten trillar ner så kommer ni märka att han troligen inte är utstuderat egoistisk eller elak etc. Han utgår ifrån en uppsättning "regler" som är fullständigt naturliga och verkliga för honom.

Detta sätt att se på världen, tillvaron, relationer och andra människor behöver ni få hjälp med att förstå för att kunna hitta ett fungerande sätt att leva tillsammans.

De strategier som visar sig funka i längden är oftast lågaffektiva, dvs. man lär sig i vilka situationer konflikter uppstår, upptäcker tidiga signaler och agerar innan det brakar lös för att spara tid, energi och få situationer att fungera.

Det finns nästan inga lösningar när konflikten väl har brutit ut (dvs. när han står och skriker, bankar och är vansinnig). Den situationen kommer alltid att kosta väldigt mycket tid.

Man kan tycka och tänka vad man vill om detta men det är en sanning man behöver acceptera och förhålla sig till.

Kanske är det så att ert boende helt enkelt inte fungerar för era behov?
Kanske behöver ni faktiskt ett boende med minst två kompletta badrum?

Vi hade dubbla uppsättningar av tandborstar och annat nödvändigt även om det inte var så kaotiskt som du beskriver.

- Acceptera utgångsläget, försök koppla bort känslor, ilska, konflikt
- Försök aldrig få till ett samtal eller diskuterar rätt/fel när han är upprörd (det är omöjligt att komma nån vart då, tid behöver gå, pulsen måste gå ner och sen kanske man lugnt kan säga något.
- Beröm så mycket som bara är möjligt. Han är van vid att alltid få skäll, han tror kanske han inte är värd något, alla hatar honom etc. Kanske känner han tydligt att han är annorlunda och tror att han är värdelös och misslyckad.

- Acceptera och ställ in er mentalt på att det kommer ta tid, troligen 5-10 år till innan han förhoppningsvis vuxit till sig och kan förstå hur det fungerar.

- sök egen samtalskontakt (kurator, psykolog) för att prata om sånt här, om dina egna känslor och frustration.

Ge upp idén om att det går att fostra honom och snabbt få resultat på de saker du tagit upp här. Ni behöver jobba runt problemet på något sätt. Väl era strider, det går inte att slåss och ha krig om allt hela dagarna. Ingen orkar det, inget förändras till det bättre. Det bryter bara ner.