Ska jag lägga mig i?

Ytterst sällan. Jag frågar ibland lite försiktigt om han hört något från eller om henne men får bara nekande, mumlande svar.

Du har säkert rätt men jag är ändå orolig och osäker. Min oro ar att hon håller sig borta av någon slags stolthet och kanske egentligen vill försonas men inte kan få sig till att ta första steget.

Sen ska jag inte förneka att jag ibland känner mig frustrerad över hennes föräldrar. Hur kan de inte ens försöka få kontakt med henne?

Men det är kanske inte min strid att ta. Kanske jag ska hålla mig undan och låta dem reda (eller inte) i detta fast det är svårt att se hur de förlorar mer och mer tid med varandra.