Varför är det så svårt!!

Här behöver du prioritera dina barn / ungdomar ..deras mående kommer först !
Även om de som du säger ? snart flyttar hemifrån? så är de fortfarande i flera år till i en ålder då de  behöver sina  föräldrar även om de inte bor hemma längre .
Och längre fram.. är du villig att riskera en relation till ev barnbarn ?

JA han säger att han vill gå i terapi?men det viktiga här är säger ..det är ett klassiskt  sätt för en person med personlighetsstörning för att få den person de försöker kontrollera att stanna kvar i en toxisk relation .

LÄMNA  om han menar allvar kommer han gå i terapi?men oddsen och statistiken ligger emot det och DU  är värd att bättre !

Om det var din dotter eller son som ställde samma fråga, vad skulle du säga då? Hur kan det vara bättre att leva med en människa med aggressionsproblem än fri på egen hand? 

Du har svaret i ditt eget inlägg, mer än en gång. 

Lyssna på dina barn, om de reagerar så pass stort över aggressionerna så är inte detta en man du bör ha i ditt liv. Att han söker hjälp är bra, men inget som kommer förändra honom så pass mycket att ert förhållandet blir bra och säkert för dig. Sånt tar tid, lång tid och det är kört för er.  

du behöver inse att ni haft er chans och att det inte fungerade. Om du känner dig ensam när allt är klart så dejta någon ny, men ge aldrig en aggressiv person en andra eller tredje chans.

Hade du velat att dina barn hade valt samma typ av partner bara för att slippa vara ensam?

Jag vill tillägga att vi bor inte ihop så tanken var att fortsätta träffas på avstånd medans han söker hjälp och sen flytta ihop när barnen flyttat ut. Men min oro är ju att barnen inte kommer vilja komma hem och hälsa på och umgås. De tycker ju som ni säger att han haft sin chans.

Fast varför?
Varför vill du leva med någon som inte är helt 100 och som dina barn inte vill umgås med?

Gör slut och säg åt honom att gå i terapi och om något år eller 3 så kanske ni ev kan ses om ni fortfarande är singlar båda två och då se om han verkligen bearbetat sina bekymmer och kan föra sig som folk.

Jag dejtade en man som påvisade enligt mig icke önskvärt beteende och då gav jag upp. Tog 5 veckor sedan fick jag mer än nog på tramset.

Med dagens upplysta samhälle där man matas med tragiska historier om kvinnor som levt med våldsamma män, kontrollerande män osv så är jag hellre ensam än låter någon jäkla karl diktera hur jag ska vara för att han inte ska bete sig som en rövhatt för att han inte kan sköta sig normalt!

Var särbo i så fall då. Så kan barnen alltid komma hem till dig, och slippa honom. Det är nog också bäst för dig själv också att inte sitta fast där med en sådan person.

Lyssna på barnen. Men det är ändå ditt liv och ditt val. Förstår att situationen är svår men du måste vara rädd om dig själv också. Där var nog barnen rätt. Stör du med allt elände för att du är rädd för att bli ensam? Jag gissar att du kommer få det så mycket bättre utan honom. Han håller bergis tillbaka dig. Välj dig själv och ditt mående. Lova att vara rädd om dig. 

Självklart prioriterar du barnen. Annat vore absurt. Han lär till 99% inte förbättras.