Nej vad tungt, jag beklagar djupt din sorg. Det värsta som kan hända. Det kommer nog att vara som ett töcken ett tag, det känns obegripligt och som en ond dröm. Det tar lång tid att läka från en sådan sorg. Var snäll mot dig själv och ge dig själv tid att sörja. Har du människor omkring dig som kan hjälpa dig och stötta? Vardagliga saker som matlagning kan vara svårt att orka med men du måste försöka äta. Stor varm kram till dig...
Här kan du skriva precis vad du vill, vad du behöver få ur dig. T.o.m tankar om skuld och ilska och annat som man inte vill dela med folk man känner. Du är anonym här och vi är många som vill lyssna och trösta.
Det kanske kan vara bra att prata med en psykolog i alla fall några gånger? Det finns psykologer på vårdcentraler och det ingår i högkostnadsskyddet.
Jag har tack och lov aldrig förlorat en partner men när min älskade mamma gick bort var de första 4 månaderna ett töcken. Jag bara grät och hade svårt att sköta jobbet. Kunde inte känna glädje för något. Sedan blev det långsamt lättare. Det kunde gå någon dag utan att jag tänkte på det. Jag kunde skratta igen och låmgsamt kommer livet tillbaka.
Jag har hört att första året är det värsta och jag tyckte det stämde på min sorgeprocess. Alla speciella datum blir den första utan NN. Första julen, födelsedagen, bröllopsdagen osv. Men sedan kommer det att blekna bit för bit och efter några år är det inte så laddat längre. Nu sex år senare missade jag t.o.m att särskilt tänka på dagen hon dog, otroligt nog. Det känns inte så just nu jag vet, men livet kommer att komma tillbaka. Ge dig själv tid att sörja, det är en process och den här tunga första perioden kommer inte att vara för evigt. Jag lovar.
Har du en hobby som kan hjälpa dig skingra tankarna? Eller är det kanske ett bra tillfälle att börja med ett nytt fritidsintresse så småningom? En början på ett lite annorlunda, nytt liv. Kanske också gör så du lär känna nya människor.
Har du vänner och familj runt dig? Det är ju inte ovanligt att frun är den som håller i sociala kontakter så jag kan tänka mig att en änkling blir extra sårbar när frun går bort. Räck ut till dem, ta stöd av dem du har omkring dig. Eller skaffa nya vänner om du inte känner att de du har är nog. Livet fortsätter, du är inte död.
Kram