Min fru dog denna vecka. Jag har fortfarande inte förstått. Allt är bara tomt, tyst, kallt och jag är så fruktansvärt rädd.
Just nu är jag tvungen att ordna allt pappersarbete, vilket är mycket. Men jag känner att där bakom, när jag väl slappnar av, gömmer sig en avgrundsdjup sorg. Finns det någon väg upp ur avgrunden? för just nu ser jag inte det.
Hur ska jag kunna leva igen, inte bara existera utan leva?
Jag vill tacka för alla vänliga ord och råd ni gett mig här.
Det ger ändå en värme mitt i allt detta mörker.
Så tack igen.
Ja, det var nog det jag hade som liten förhoppning med att skriva på ett forum, att det ibland kan vara enklare att prata eller skriva med människor som man ej känner. Och att jag också kan ge uttryck för tankar som familj och vänner har svårt att ta till sig, de har ju sin egen sorg.
Jag har fått kontakt med en kurator så det är iaf ett steg åt någon riktning.
Jag beklagar sorgen, jag förlorade min man förra året så jag känner igen
det du går igenom.
Det går att ta sig igenom det, eller iallafall att fortsätta - men sorgen finns
fortfarande där och kan dyka upp väldigt plötsligt.
Kom ihåg att tänka på dig själv i allt det här, jag stressade igenom allt
pappersarbete och allt annat praktiskt för jag ville ha det avklarat.
Jag "ignorerade" min sorg väldigt länge för att fokusera på allt runtomkring
(framför allt på barnen) men sorgen kommer alltid ikapp och man måste ge
sig själv tid att sörja.
Ta hjälp av en jurist med bouppteckningen, det kostar en slant men det
är väldigt skönt att slippa fokusera på.
Ta hand om dig!