Ljuga om abort

Påhopp? Jag svarade på inlägget du skrev till mig.

Du vet lika väl som jag att det är förminskande att tro att det handlar om två ytterligheter, att om man inte är dödshotad så är det inte så farligt, då blir det bara lite skäll. 

Jag tror det gör ondare ju längre du gått men det är olika för alla.

Det beror på vilken vecka du är i.
jag gjorde en hemma i v9 som var som en extrem mens.
Sen hade jag ett uteblivet missfall där man gör samma sak för att få ut det. Den graviditeten hade stannat i v9 men upptäcktes typ v12. Då fick jag välja om jag ville vara hemma eller på sjukhus. Hade jag varit en dag senare så hade de inte låtit mig välja utan då hade det varit sjukhus, men vet inte exakt var gränsen går och hur de räknade.
Den gången hade jag fruktansvärt ont i 30 min innan det drog igång, påminde mer om en miniförlossning med värkar varannan minut.  (då hade jag fött ett barn, det kan såklart påverka hur kroppen tar det) Plus att jag fick dra ut en del som satt fast. Förlåt för mycket info. Men efter 2-3 timmar lugnade det sig.

(mitt spontana missfall slutade aldrig blöda, så då fick jag söka vård. Alla situationer är olika/unika.)

TS befinner sig i en hederskontext, arrangerat äktenskap, en mycket svår situation som hon måste få hjälp att lämna. Det rent medicinska har jag ingen aning om men jag stödjer fullständigt hennes tanke att genomgå abort och få det att framstå som missfall.                                                                                                      Jag skulle under alla omständigheter i en liknande situation framhärda med att det rör sig om ett missfall, kanske ett dylikt som kräver upprepade läkarbesök. Hoppas nu att TS varit tillräckligt anonym här i tråden! Sedan gäller det att undvika ny graviditet, ta P-piller i smyg, eller helst slippa dessa aktiviteter under tiden TS bryter sig loss.                                                                                                                                          "Grymt mot mannen" skrev någon, lyssna inte på sådana dumheter! Säkert skrivet av någon som själv är fast i ett hedersrelaterat äktenskap. TS har rätt till sitt eget liv, sin frihet. Hon ska inte leva i en hederskontext till döddagar. I princip kan hennes utbrytning innebära att hon tar farväl av sin egen släkt också, men det är priset för frihet.

Du, jag är helsvensk och inte alls fast i något jävla arrangerat äktenskap!! Ska du snacka skit så vänd dig till mig direkt! Och det finns inget som tyder på att ts befinner sig i hederskontext, det finns arrangerade äktenskap inom flera olika kulturer!

Lämnar er åt ert öde, förbannade internetmobbare!

Kanske utelämnar man viss information för att hålla sig så anonym som möjligt just av den anledningen som Goneril skrev

inlägget handlade inte om det du valde att svara på, jag behöver inte förklara omständigheterna kring varför situationen är som den är, att jag lyfter kultur och arrangerat äktenskap är tillräckligt med ledtrådar för att man ska förstå anledningen till hur jag hanterar situationen

Då förbereder jag mig för det värsta, är längre gången än så

så då får jag troligtvis stanna på sjukhuset, får man det om det är missfall också eller enbart abort senare i graviditeten? (Innan den sista tillåtna veckan för abort)

förstår du inte kan svara på allt men du känns som du har någorlunda koll och uppskattar att du hjälper mig  

Jag låg en natt på sjukhus efter mitt missfall. Behövde blod då jag förlorat så mycket. 

Hade jag börjat blöda kraftigt efter v15 så hade jag åkt till akuten av oro för att kolla upp om det är missfall eller om bebisen mår bra. Det kan ju vara en anledning till att du sökt vård. Du började blöda kraftigt, åkte in för att kolla upp det och de kunde se att det stannat av och eftersom du var så långt gången så vill de ha kvar dig. antingen för att du blöder kraftigt, behöver ta tabletter/skrapas för att få ut allt, eller om du är typ v16 eller senare tror jag det liknas vid en förlossning där man typ föder ut barnet. Jag fick som sagt dra ut mitt som avstannat i v9...

Jobbar inte inom vården så har inte helt koll men har lite olika erfarenheter och hört mycket i samband med det jag själv gått igenom.

Vilken kultur kommer din man ifrån? Vart är han ifrån? Är du svensk, ts? Vill du vara gift med honom eller vill du inte? Om inte så hoppas jag att du kan söka hjälp för att få hjälp med att komma bort från honom!

I din situation låter det ändå som att abort är rätt beslut, faktiskt. 

Jag har genomgått två medicinska aborter, båda i vecka 6. En medicinsk abort innebär ju i princip att man framkallar ett missfall. Man börjar blöda, precis som vid missfall. Din man kommer knappast kunna inse att det är en abort och inte ett missfall, så länge du inte visar tabletterna för honom. Du kan googla och läsa om hur det går till, men det brukar ju vara så att man först får svälja en tablett på sjukhuset och sedan får man tabletter med sig hem som man ska föra in i slidan. Du kommer få förklarat för dig hur aborten ska gå till. 

Det är nog olika hur ont det gör och jag vet faktiskt inte om det har någon betydelse hur långt gången man är. Man får med sig smärtstillande tabletter, typ alvedon. För mig gjorde det ganska ont i början när jag började blöda, typ i 15 minuter, men det var ingen långvarig smärta, tror inte det var mer än max 15 minuter så det är helt klart hanterbart. Det känns väl som kraftig mensvärk, typ.

Vet inte riktigt vad som avgör om man får stanna på sjukhuset eller åka hem, men jag har för mig att jag har hört att man kan få stanna på sjukhuset om man inte har någon där hemma. Om man själv vill åka hem och har någon med sig hemma så får man åka hem. Om du säger att du gärna vill stanna på sjukhuset och att du är helt ensam hemma så får du nog stanna. 

Rekommenderar dig att försöka se till att du verkligen inte blir gravid igen. Det bästa är att du inte har sex med honom alls och om du nu har sex så använd någon form av preventivmedel. P-piller kan tas i smyg, finns andra alternativ också.

Men jag vet inte om du ska göra medicinsk abort eller om det blir kirurgisk abort.

Det är ganska likt ett missfall , iallafall om du gör en medicinsk abort. Men en skrapning kan man behöva göra efter missfall också ,har själv gjort det så även om det är en kirurgisk abort kan du säga att du har fått missfall.

Jag blev oplanerat gravid innan jag fick mitt tredje barn, hade inte känt pappan så länge då , jag hade ont och prover visade att det troligen skulle bli missfall men det var inte säkert , jag gjorde en medicinsk abort innan jag visste hur det skulle bli. Vet fortfarande inte om det räknas som abort eller missfall.. så som sagt , när det gäller hur det går till är det nästan samma.

Min mamma blev oplenerat gravid när hon var 40+ och redan hade 4 barn, hon gjorde en medicinsk abort och vi i närmaste familjen visste men hon sa till släkten att hon fick missfall eftersom några av dom är väldigt religiösa (kristna). Så länge din man inte läser din journal blir det inte svårt att säga att du har fått missfall. 

Lycka till! 

Anonym (M) får läsa på lite om arrangerade äktenskap och hederskulturer. De senare kan förekomma i Sverige oavsett religion eller nationalitet. Det som är utmärkande är ett patriarkalt förtryck där det praktiska utövandet kan ske av kvinnor. Det som kännetecknar hederskulturer är ofta att äktenskap ingås baserat på familjens eller släktens krav. Alla arrangerade äktenskap behöver inte vara av ondo, det finns även exempel på lyckliga sådana.                                                                                                                                                         Nu var det inte ett lyckligt förbund som det talades om i tråden, snarare tvärtom. Det var fel man och fel tidpunkt, och därför behövde hon goda råd om den abort som nu är beslutad. Att i det läget rekommendera henne "att inte ljuga om aborten", som Anonym (M) gjorde är kontraproduktivt. Denna signatur råder jag att läsa avhandlingen "Arrangerade äktenskap" som finns under Diva-portalen på nätet, 41 sidor. Dessutom vore det fint om signaturen lärde sig att skriva utan att använda så många svärord, invektiv.                                                                                      

Om du gör en medicinsk abort kommer ingen i din familj kunna se skillnaden mellan det och ett missfall. Medicinsk abort går till så att man först tar en tablett på mottagningen, sen får man välja om man vill göra den andra delen av aborten på sjukhus eller hemma. Gör man den på sjukhus stannar man 3-4 timmar, man sover alltså inte där. 

Det är när man gör den andra delen av aborten som man blöder. Det är som en väldigt kraftig mens, se till att ha nattbindor och värktabletter hemma. En del mår illa och kräks av tabletterna. 

En skrapning sker på sjukhuset och tar 5-10 minuter. Du får stanna kvar några timmar och åker alltså hem samma dag. Efter skrapningen blöder man precis som vid mens, din kille eller hans familj ser ingen skillnad på det och ett missfall. Efter vecka 10 brukar det bli en skrapning. 

Aborten syns inte på 1177.se eller bland dina vanliga journaler. Prata gärna med personalen om din situation de ska ha utbildning om hedersvåld de kanske kan hjälpa dig på något sätt. 

Jag känner med dig det är en fruktansvärd situation du hamnat i! 

Prata med vården, de har säkert hanterat såna här fall tidigare. Var inte hemma med honom när du berättar om "missfallet", då kommer han vilja åka med in till sjukan. Berätta efter att du fått det "bekräftat". 
Du skulle ju kunna göra en kirurgisk abort också men det kanske kräver mycket mer planerande och ljugande.
Jag vet inte om det är möjligt men det vore bäst om det inte står något om det här i din journal, inte i det du kan läsa på 1177 i alla fall, ifall han vill läsa. Går det att ordna tror du?

Ring en kvinnojour, de kan säkert hjälpa dig med goda råd. 

Och vad ska TS säga/göra när mannen vill till att hon ska uppsöka vård antingen för att konstatera aborten eller försöka rädda barnet eller få hjälp för att bli undersökt så allt är OK med henne efteråt? Och vill följa med henne dit? Och hur ska hon från början lägga fram till sin man att hon förlorat barnet? Märker man att nåt är fel som vid ett missfall så uppsöker man väl sjukhus? Du tror inte han undrar varför hon inte gjort något eller uppsökt vård?

Ts kommer behöva genomföra aborten på sjukhuset så hon kan ju meddela mannen efter några timmar. Jag skulle gissa att sjukvårdspersonalen har tystnadsplikt gentemot mannen om han vill hämta henne.
Om hon säger att hon åkte in till sjukhuset för att hon började störtblöda och de ville ha kvar henne eftersom hon var så långt gången, så är ju inte det något konstigt.

Det går inte att rädda ett barn innan vecka 18 det är därför man har satt gränsen där. Vid ett vanligt missfall söker man inte vård för de finns inget de kan göra i alla fall. Sjukhuset kommer bara säga till henne att åka hem om de skulle åka till akuten.