Jag fattar inte varför jag inte har vänner
Det går att få kompisar även om man missat den sociala träningen i barndomen. Man vet nog inte alltid vad det beror på om man kan knyta kontakter med andra eller ej, men om man är desperat i jakten på en kompis finns en risk att man blir "klistrig", vilket känns obekvämt för den tilltänkta kamraten. Alltför tystlåten? Man måste ha någonting av substans att tala om, läs böcker, följ med samhällsutvecklingen och odla kulturella intressen. Sen ska man värna sin integritet och inte lämna ut allt om sig själv, inte vara alltför "öppen". Folk ska inte läsa i en som en öppen bok, det är få människor som egentligen gillar det även om de säger det.
Total öppenhet är inte alltid uppskattat, den kan göra andra generade. Även i mångåriga relationer ska man behålla en lite kärna av integritet, stolthet om man så vill. Det finns personer som på ett tidigt stadium berättar om sina dåliga äktenskap eller usla ekonomi. Där backar jag alltid, jag är ingen terapeut och jag vill inte umgås med någon som eventuellt vill låna pengar av mig. Någon jag träffade hade dåligt bordsskick, en annan var så fult klädd att man skämdes för att visa sig med personen.