• Anonym (t)

    Orolig över att mina barn inte ska få partners

    Anonym (Mamman) skrev 2023-11-25 12:50:27 följande:

    Det känns som de missar en bit av sin ungdom, att få pirret och känslorna för någon annan. 


    Herregud.... vad är detta??? Ja för sånt är alltid självvalt eller ens att föräldrarna vet. Jag är singel. Varit kär i många under mitt liv. Mina föräldrar vet om. EN.
  • Anonym (t)
    Fjäril kär skrev 2023-11-25 15:39:03 följande:

    Pratar ni inte med varandra i familjen?  Detta är ju ändå saker som är typiska tjejsnack med mamma sent en kväll eller med sonen lite förtroligt när ingen annan är hemma.  
      
    Det är ju under såna samtal man (oftast) får reda på om det finns intresse för någon , tankar om kärlek och vad de har för syn på förhållande och framtiden.  Vill dom ha barn? Vill dom gifta sig? Etc.. pratar ni aldrig om sånt?


    Fjäril kär skrev 2023-11-25 17:47:58 följande:
    Varför skulle man inte prata om sånt? Tycker jag i allra högsta grad tillhör både uppfostran och att skapa förtroende och tillit. Hur ska barnen annars veta att dom kan komma med sina problem den dagen det kanske dyker upp en inte så snäll pojkvän tex ? 

    Känns väldigt märkligt att förutsätta att alla vill prata om dessa saker med sina föräldrar. Acceptera att barn/tonåringar kan vara privata av sig. Inget med någon uppfostran att göra, jag vet att jag kan vända mig till mina föräldrar men jag vill fortfarande inte vara så privat att diskutera kärlekslivet. Särskilt inte under tonåren. De behövde aldrig veta hur olyckligt kär jag var i en person länge, vilka jag varit kär i sedan dess, om jag vill gifta mig. Jag har ingen lust att diskutera mitt misslyckade kärleksliv helt enkelt.
  • Anonym (t)

    Såg något annat inlägg så ville tillägga att nej jag hade heller ingen lust att diskutera att jag nog hade crushes på även tjejer när jag knappt hade koll själv

  • Anonym (t)
    Fjäril kär skrev 2023-11-26 12:11:43 följande:
    Med tanke på hur Ts uttrycker sig så känns det som att hon inte pratar alls överhuvudtaget med sina barn när det gäller känslor och framtid. Man behöver inte alls prata om privata saker men överlag nån form av mer privat karaktär när det gäller förhållanden och framtid rent generellt. Själv tycker jag det känns omöjligt att INTE hamna där i olika tillfällen.  Att prata barn och bröllop gör man ju ändå lite då och då  om man nu har en släkt som bjuder in till barndop , talar om att det blir barn, nån har förlovat sig etc.  Livet händer på både gott och ont  och det är väl utmärkta tillfällen att prata hemma om det.  

    För alla är det inte så enkelt. Jag hade kanske genomlidit en fejkad konversation om barn, bröllop när jag i själva verket mådde jättedåligt och inte hade någon jäkla aning alls i tonåren om dessa frågor. Eller duckat frågorna. Hade någon försökt pressa mig hade jag bara slutit mig mer. Vilket skedde. Min föräldrar gjorde inte ett dåligt jobb för att jag inte ville prata om sånt.


    Om familjen frågar om relationer, barn, bröllop är det personligt. Var gränsen går beror på barnet.

  • Anonym (t)
    Anonym (Maria) skrev 2023-11-26 12:43:49 följande:

    Håller med. Man kan prata om relationer, sex och liknande utan att bli personlig. Det är samma sak med ekonomi, vissa tror att man måste bli personlig för att diskutera privatekonomi. 


    Jag tror detta är en anledningarna till att många mår dåligt idag, man pratar inte svåra eller obekväma saker. 



     


    "


    Pratar ni inte med varandra i familjen?  Detta är ju ändå saker som är typiska tjejsnack med mamma sent en kväll eller med sonen lite förtroligt när ingen annan är hemma.  
      
    Det är ju under såna samtal man (oftast) får reda på om det finns intresse för någon , tankar om kärlek och vad de har för syn på förhållande och framtiden.  Vill dom ha barn? Vill dom gifta sig? Etc.. pratar ni aldrig om sånt?"


  • Anonym (t)

    Oj något gick fel... äsch orkar inte skriva om men låt barnen få bestämma vad de vill dela med sig

  • Anonym (t)
    Anonym (Maria) skrev 2023-11-26 17:24:37 följande:

    Har aldrig tvingat mina barn att dela med sig. Man kan ändå prata om sådana saker. 


    Pratar ni inte om sex med era barn? Det kan man göra utan att vare sig barn eller föräldrar berättar om sitt eget sexliv. 


    Jag var barnet som inte än idag håller med om "Det är ju under såna samtal man (oftast) får reda på om det finns intresse för någon , tankar om kärlek och vad de har för syn på förhållande och framtiden.  Vill dom ha barn? Vill dom gifta sig?"


    är nödvändigt att prata med sina föräldrar om i tonåren. När barnet inte vill, de som fortsatte att envist fråga ut mig mer gjorde mig mer tillbakadragen. Då hade jag inte föräldrar som skulle skvallra mer än till varandra...


    Visst hade jag något samtal om mens men jag fick aldrig mens. Jag hade stor kunskap om sex och hur förhållanden ska vara genom andra källor som jag valt. Min mamma var säkert redo för djupare samtal men ett av två barn ville inte helt enkelt.

Svar på tråden Orolig över att mina barn inte ska få partners