Orolig över att mina barn inte ska få partners
Det känns som de missar en bit av sin ungdom, att få pirret och känslorna för någon annan.
Det känns som de missar en bit av sin ungdom, att få pirret och känslorna för någon annan.
Pratar ni inte med varandra i familjen? Detta är ju ändå saker som är typiska tjejsnack med mamma sent en kväll eller med sonen lite förtroligt när ingen annan är hemma.
Det är ju under såna samtal man (oftast) får reda på om det finns intresse för någon , tankar om kärlek och vad de har för syn på förhållande och framtiden. Vill dom ha barn? Vill dom gifta sig? Etc.. pratar ni aldrig om sånt?
Såg något annat inlägg så ville tillägga att nej jag hade heller ingen lust att diskutera att jag nog hade crushes på även tjejer när jag knappt hade koll själv
För alla är det inte så enkelt. Jag hade kanske genomlidit en fejkad konversation om barn, bröllop när jag i själva verket mådde jättedåligt och inte hade någon jäkla aning alls i tonåren om dessa frågor. Eller duckat frågorna. Hade någon försökt pressa mig hade jag bara slutit mig mer. Vilket skedde. Min föräldrar gjorde inte ett dåligt jobb för att jag inte ville prata om sånt.
Om familjen frågar om relationer, barn, bröllop är det personligt. Var gränsen går beror på barnet.
Håller med. Man kan prata om relationer, sex och liknande utan att bli personlig. Det är samma sak med ekonomi, vissa tror att man måste bli personlig för att diskutera privatekonomi.
Jag tror detta är en anledningarna till att många mår dåligt idag, man pratar inte svåra eller obekväma saker.
Tycker inte att det är konstigt att alla inte vill eller kan prata med sina föräldrar om dessa ämnen. En hel del skvallrar till andra i släkten/partner eller att barnet mår bättre av att hålla denna information till utvalda. Hade släkten till mig som vuxen börjat prata om att jag ville alltid ha barn när jag väldigt tidigt fått reda på infertilitet, jej. Min information= jag väljer.
"
Oj något gick fel... äsch orkar inte skriva om men låt barnen få bestämma vad de vill dela med sig
Har aldrig tvingat mina barn att dela med sig. Man kan ändå prata om sådana saker.
Pratar ni inte om sex med era barn? Det kan man göra utan att vare sig barn eller föräldrar berättar om sitt eget sexliv.
Jag var barnet som inte än idag håller med om "Det är ju under såna samtal man (oftast) får reda på om det finns intresse för någon , tankar om kärlek och vad de har för syn på förhållande och framtiden. Vill dom ha barn? Vill dom gifta sig?"
är nödvändigt att prata med sina föräldrar om i tonåren. När barnet inte vill, de som fortsatte att envist fråga ut mig mer gjorde mig mer tillbakadragen. Då hade jag inte föräldrar som skulle skvallra mer än till varandra...
Visst hade jag något samtal om mens men jag fick aldrig mens. Jag hade stor kunskap om sex och hur förhållanden ska vara genom andra källor som jag valt. Min mamma var säkert redo för djupare samtal men ett av två barn ville inte helt enkelt.