Orolig över att mina barn inte ska få partners
TS, dina barn fokuserar än så länge på annat. Var glad att de är välfungerande, ambitiösa och har aktiva liv. Som någon skrev, hade de varit hemmasittare och slackers hade det varit värre.
Sen vet du inte allt om deras liv. De kan mycket väl ha varit förälskade och / eller dejtat, utan att du vet om det. Det är inte säkert att du får veta förrän någon av dem eventuellt inleder en seriösa relation. Och det kan dröja. Alla stadgar sig inte tidigt, en del inte alls.
Jag hade ett längre förhållande i övre tonåren och 20-årsåldern. Sen var jag mer eller mindre singel i 11 år, från 22 till 33. Hade några korta förhållanden, men inget långvarigt eller seriöst. Letade sällan partner aktivt. Trivdes som singel.
Få kommenterade det, men ibland fick man "pikar" eller frågor om det inte var dags att hitta en karl snart. Vilket jag gjorde tillslut, men det var ingen självklarhet. Alla är olika. (Alla som frågade förutsatte dessutom att jag var hetero, vilket jag är, men det är ju inte heller självklart.)
Det finns fortfarande en stark norm om hur saker och ting ska vara. Att vara 24 år och aldrig ens varit förälskad eller intresserad av någon, hör kanske inte till vanligheterna, men det förekommer. Och som sagt, du vet inte ens om det är så. Att vara 17 och inte ha börjat intressera sig för sånt än, är jättevanligt. Det är snarare bra att fokusera på annat, eller åtminstone att eventuella kärleksbekymmer och förhållanden inte tar för mycket tid och energi i anspråk.