Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Man får en partner genom att man vågar visa sina känslor, man vågar ta steget att fråga personen på dejt. Man får en partner genom att man vågar visa sig lite sårbar och tillgänglig. Man går en partner genom att umgås med folk så man på så vis har chansen att lära känna någon. 

Man får inte en partner genom att inte våga visa något. Man får inte en partner genom att sitta hemma och drömma om den perfekta relationen. Man får inte en partner genom att inte umgås med andra människor. 

Så var vi tillbaka till rosa fluff och sockervadd. 

På vilket sätt skulle du vara en bra partner? Hur "gör man allt bra"? Hur "älskar man någon helt rätt"? 

Eftersom du aldrig haft en relation så är det svårt att veta hur du skulle vara i en relation. 

Sen är alla mänskliga. Att vara den person som någon annan hänger upp sin lycka på är hemskt! Att hela tiden känna att man inte kan vara sig själv och säga hur man känner för att den andra kan bli olycklig. Att hela tiden vara den enda vän som ens partner har. 

Det ett samtalsstöd kan göra är att hjälpa dig att inse att du inte kan hänga upp din lycka på en relation. Att lära dig att hitta lyckan i dig själv. Att ge dig verktyg som kommer att göra att du mår bra i din ensamhet men en partner förgyller livet. 

Jag behöver ingen för att vara lycklig, däremot är det trevligt att ha någon att dela saker med. 

Du är inte lycklig i din ensamhet, du hänger upp allt på att "får jag bara den där relationen så kommer allt i mitt liv att ordna sig". Det gör det inte. Du ansvarar för din egen lycka. Inte någon annan. 

För 24 år sedan (drygt) träffade jag en kille som jag var vansinnigt förälskad i. Det höll i 6 månader men jag fi k en vän för livet. En sån där vän där det kan gå både månader och faktiskt år mellan att man hörs och ändå känns det som att ingen tid alls gått sedan sist.

För 22 år sedan träffade jag den som senare skulle bli mina barns pappa. Jag trodde det var rätt, att vi skulle hålla ihop livet ut. I våras gick vi skilda vägar. 

Förra hösten började jag och vännen från w4 år sedan att prata igen. Han har varit ett enormt stöd genom hela min separation. Jag älskar den man han blivit. Just nu är det han eller ingen. 

Väldigt få är tillsammans med någon "för sakens skull". Men det som är rätt idag behöver inte vara rätt om några månader eller några år. 

Men varför lägger du så stor vikt vid att hon ska fråga om dina känslor för henne? Hon vill ju (om hon gillar dig) att du frivilligt ska berätta om dem. Man berättar om sina länslor med en förhoppning om att de är besvarade men utan en förväntan om att de är besvarade. 

Att skriva med någon under ett års tid ich den personen 1) aldrig frågat ut en på dejt eller
2) visat gör fem öre att den är intresserad av mer än vänskap 
gör att personen hamnar i vänskaps- eller bekantfacket.

Om du skulle definiera er relation så här långt, var hamnar den då?
1) nära vänskap
2) vänskap
3) bekant 
4) ytligt bekant

Jag skulle, utifrån vad du skrivit här, säga alternativ 4, möjligen (en bra dag) alternativ 3. Du är någon som finns i hennes periferi. Någon som hör av sig lite få och få med ytliga frågor om hur det är med henne. 

Har det hänt någon gång att hon har hört av sig till dig? Utan att du hört av dig först? 

Och det var för hur många år sedan?

Alla blir avvisade någon gång. Flera gånger till och med. Att låta rädslan för att förlora vara större än viljan att vinna gör att man aldrig vinner 

Du är räddare för ett nej än ett ja och därmed kommer du inte att sätta dig i en situation där du kan få ett ja eftersom risken för ett nej finns. 

De går ihop lika bra som "tydlig och vag" som TS tidigare sagt att det går att göra när man vill fråga ut någon. 

Du har messat med någon i ett helt jävla år, du har tidigare sagt att du inte bara messat ytligt med henne och nu säger du att "vi inte känner varandra på djupet än". Då har du alltså messat ytligt med henne i ett helt jävla år! Annars hade ni ju känt varandra på djupet vid det här laget. 

Men det var duktig av dig att hitta ytterligare ett hinder till att inte fråga henne på dejt.... "vi känner inte varandra på djupet"....

Newsflash! De allra flesta känner inte varandra på djupet när de frågar om en dejt. Det är liksom det dejtandet är till för, att lära känna varandra. Det är också värre att bli nobbade av någon man känner ordentligt och tycker mycket om än en ytlig bekantskap. 

Men vad vet jag, jag är ju bara gammal nog att vara din mamma. 

Du är livrädd för att bli avvisad men det är inte rädslan för att bli avvisad som gjort att du hittat på 1000 orsaker till varför du inte frågat henne på dejt ännu. 

Dina anledningar till att inte fråga:
- avståndet (det finns folk som har långdistansrelationer över landsgränser)
- du vill inte stressa henne (sorry, bs)
- du vill inte fråga henne över meddelande (trots att flertalet av oss sagt att det är mindre "hotfullt" än att fråga irl).
- du tror att hon ska missförstå och tro att du gillar henne (men det gör du ju)
- du vill inte säga att du gillar henne förrän efter flera dejter 
- du har varit upptagen med annat (trots att du sagt att du skulle göra allt för henne)

Har jag missat något? 

Alla dina påhittade anledningar till att inte ha frågat henne (på ett helt jäkla år) är din rädsla som talar. Din rädsla för att få ett "nej" är då mycket starkare än din önskan om ett "ja". Hade det varit tvärtom hade du frågat henne för 11 månader sedan. 

Att slajda in i någons DM är inte att satsa.

Jaha, så nu lägger du över ansvaret på henne? Hon som inte ens vet att du är intresserad av henne på något annat sätt än som en ytlig bekantskap. Hon som svara när du skriver (av artighet) men aldrig initierar ett "samtal". 

Jaja, lycka till att få till det med henne utan att DU vågar visa något.