Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

 

Jag förstår inte heller det här med att hon skulle tolka fel. Hur är du rädd att hon ska tolka det?

1. Det är du. Du är upp över öronen förälskad i henne bara efter att ha träffat henne som hastigast i ett sammanhang med massor av andra människor runt omkring. Du har skrivit några få, med betoning på få, meddelanden till henne där hennes svar har varit svala. Det normala är att man är lite intresserad av någon som man bjuder ut för att se om det kan bli något. Så du är definitivt ytlig.

2. Utseende är viktigt för många i relationer, man dras till olika typer av utseenden. Inget konstigt i det. Det är inte allt, men en faktor bland många andra som ska stämma.

3. Det är det enda du om och om igen säger att du vill göra. Hur bra du hade varit i en relation genom att ge henne bekräftelse och göra allt för henne.

4. Med tanke på att du inte vågat snacka med henne på djupet, eftersom hon kan tolka det fel, så är det mycket möjligt att hon gör det. Ser du inte vilket moment 22 det här är?

Du är så hopplöst förlorad i detta. Du har inte en chans.

Har du fler exempel?

Återigen så ger dina senaste svar i den här tråden intrycket av att du är en besserwisser som vet allt. Vi andra försöker nyansera och säga att varje förhållande är unikt liksom människorna i det. Det finns lika många sätt att starta ett förhållande på som det finns förhållanden.

Du däremot tror att det alltid fungerar på ett visst sätt och att du sitter inne på de rätta svaren. Det hela blir skrattretande när du inte har kommit en millimeter närmare ett förhållande med den här tjejen på åtta månader. Ditt recept fungerar således inte och du vägrar konsekvent ta till dig av tips och råd för att försöka göra det på något annat sätt.

Kategoriskt påtalar du för oss andra om hur mycket enklare det är att h ett långt förhållande än det är att inleda ett, något som är matematiskt omöjligt, men inte ens det förstår du eller vill tro på. 

Du är i bästa fall hopplöst förlorad i friendzoneträsket. Så det är kört.

 

All bevisbörda ligger på dig i denna tråd. Du har en inställning till hur man inleder ett förhållande som inte liknar någonting annat, folk med mycket mer erfarenhet och kunskap har i tusentals inlägg försökt få dig att förstå det och försökt hjälpa dig på traven. Ditt sätt fungerar inte, tyvärr fungerar det inte åt något håll så du sitter fortfarande fast i samma situation som i december förra året. Du har inte ens blivit avvisad av den här tjejen.

Någon sämre relationsrådgivare än du måste vara svår att hitta eftersom du inte ens får henne att säga nej. Vilket, och det här jag lova dig, är ett mycket mer sannolikt utfall på din så kallade uppvaktning än ett ja.

 

Nej. För då är hon inte normkritisk utan en ytlig tråkmåns enligt TS så då kommer han tappa intresset. 

 

Det är ju smått magiskt uttryckt. Ett monument av bristande självinsikt. 

 

Nja, vissa vill att man ska träffa folk på dejter och sedan bara skapa känslor från ingenstans. Jag faller hellre bara sådär efter att ha pratat med den jag gillar och sedan inse det bara. 

Exakt hur skiljer sig de två scenariona sig åt?

 

Varför, exakt varför nu så nämn inget om modern dejting och normer, är känslor som växer fram på en dejt onaturliga tycker du?

 

Ok.

Två enkla och raka frågor till:

Varför tycker/tror du att man måste skapa känslor på en dejt?

Är det omöjligt att få, som du kallar det, naturliga känslor om man väljer att dejta?

 

Du har ju redan nått steg 1 i din värld, alltså att du lyckats få känslor för henne utan dejting.

Är det så som andra frågat, men som du inte velat svara på, att du tror att den här tjejen kommer få känslor för dig utan att ni gått på dejt?