Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Du lägger snara för dig själv om du låter oron för vad andra vet och tycker hindra dig från att göra saker!
Nej, hon kanske inte är intresserad men om du inte frågar kommer du verkligen aldrig ha en chans, eller hur?

Vad är det då du är rädd att upprepa? Har ni mycket att prata om borde det problemet inte uppstå.

Jätteenkelt? Nej, men inte så svårt som du får det till heller. Pirr och svettiga handflator och rädd att bli nobbad ja, men inte oro för allt, allt som kan gå fel och vad andra eventuellt ska tycka.
Det som spelar roll är vad hon och du tycker. Om hon inte gillar dig tillbaka är det tråkigt, men inte världens undergång och inte heller pinsamt om andra får veta -ALLA blir nobbade nån gång.

Det är bra att lära känna nån på riktigt, men för mig låter det som du satt upp en mall i huvudet ("skriv si och så ofta, ta upp ämne X eftersom vi skrev om ämne Y senast") och jag tycker ni pratar alldeles för sällan för att lära känna varandra eller verka intresserade.
Slänger du nånsin iväg ett spontant mess, "Hej, jag såg det här som påminde mig om [dig/eventet/vad nån i föreningen sagt]"?Varför skulle du bry dig om vad andra tycker? Jag förstår inte den delen. Det är inte fult och pinsamt att gilla nån, vare sig det är besvarat eller inte.Börja med att fråga om en fika, bara ni två. Inte en dejt med blommor och restaurang, men en möjlighet att ses bara ni två.

Å andra sidan har jag ändrat mig; fråga inte om fika förrän ni rett ut det där med konserten.
Jag tycker det är illavarslande att hon bara försvinner i tre veckor när du försöker komma fram till vad som händer, och jag har svårt att tolka det på annat sätt än att hon undviker dig.Njae, hur mycket kan ni ha hunnit prata när ni skriver så sällan? Det var inte så länge sen jag läste att du ville ha djupare samtal med henne. Den understrukna delen förstår jag inte vad du menar med?

Jac beklagar att hon inte var intresserad, men nu kan du gå vidare.
Skulle du inte flytta för att plugga? Nytt liv där du är mer social och vågar var spontan och ta risker?

Jag ser inget i det du skriver som visar på intresse från hennes sida.
Du har tagit kontakt och skriver (ganska sällan) och hon svarar på det, men verkar inte ta kontakt själv.
Ni har nu setts på några tillställningar, men inte gjort något på egen hand.
Konserten var inte en inbjudan som sådan, utan ett förslag att du kunde hänga med henne och hennes vänner -när du tar det som nåt ni två ska göra backar hon och ställer in.

Hon är inte en blyg person men ändå skriver on aldrig till dig först. Det säger väldigt mycket.

Om hon varit intresserad av att ni skulle få mer kontakt och träffas hade hon skrivit nåt om att ses vid annat tillfälle, hitta på nåt annat, frågat om annat datum.

Menar du att hon pratar först med dig på tillställningarna? Hur är det när ni skriver då?

Bjöd hon ut dig? Det har jag missat helt! Vad sa hon, när?
Eller menar du när hon sa att du fick hänga med henne och vännerna på konserten?

Nu är du där med mallen igen. Det går inte att leva så, iafbintebom man vill interagera med andra människor.

Jag kanske kommer ihåg fel, men skrev du inte tidigare om att du bara ville dejta med intentionen att det skulle leda till relation, giftermål och barn?
Är det därför du förhalar nu, för att du fått kalla fötter och inte vet om du känner henne tillräckligt väl för att se henne som din framtida fru?

Jag tror du skulle må bättre av att lugna ner dig och vara lite mer förlåtande mot "modern dejting"; det är OK att träffa nån och utforska hur man trivs ihop, för att sen avsluta det om man inte klickar utöver den första attraktionen.Allt det du skriver om hur svårt och jobbigt det är, eller som här, om risker, får mig att tro att det här inte är så rätt för dig som du vill få det att framstå.
Kärlek kan vara pirr och nervositet, men risker? Nej.

Jag har inte läst hela tråden. Vilka råd har du tagit till dig och följt?

Jag tolkar det också så här.

Det är sånt här som gör att jag håller med den andre i tråden som skrev om kurator.
Det här är mer än bara oerfarenhet, du fastnar i mönster och oro och lägger krokben för dig själv.

Om du säger till henne att du skulle vilja träffas bara ni två, och hon förstår att du vill lära känna henne bättre för att du gillar henne, vad gör det?
I bästa fall tackar hon ja och ni har en möjlighet att se hur ni trivs ihop när det bara är ni två.
I värsta fall tackar hon nej, och du fortsätter se henne på möten ett par ggr om året, och pratar ytligt med henne som tidigare.

Vad har du att förlora?
Ja, jag vet att du kommer säga att du inte vill att andra ska få veta, men vad gör det? Är de elaka för att du gillar nån, vare sig det är besvarat eller ej, så verkar de fastnat i 6-åringarnas rädsla för tjejbaciller, så det borde väl vara ganska lätt att ignorera?