Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Jag dömer dig för att du sitter på dina höga hästar och dömer andra samtidigt som du är så livrädd för att kunna göra bort dig att du inte gör något alls.

TS väntar på att tjejen ska ta första steget så att han inte behöver riskera göra bort sig eller bli utskrattad. Han gör allt för att inte behöva utsätta sig för något som kan ge ångest, sen att det kommer gå år innan han får någon belöning spelar ingen roll för honom.

När man interagerar med andra människor så finns det inga facit, man måste vara beredd på allt möjligt. Du kan inte veta hur tjejen tänker (eller egentligen borde du känna henne väl vid det här laget!) och måste chansa. Hon måste vara värd att riskera din stolthet/rädsla men du verkar faktiskt inte tycka det.

Du är mer rädd för vad du kan förlora än vad du kan vinna, dvs du är inte kär nog. När man är kär är man beredd att offra nästa allt!

Problemet med dig TS är att du lever i en fantasi och i en gullig framtid, aldrig i nuet. Alla härliga saker ska hända längre fram, sen att det inte alls passar in med varken din personlighet eller ditt sätt att leva verkar inte spela någon roll.

Den du är idag ÄR den du är, du kommer inte förändra dig för att du träffar någon. Du kommer inte helt plötsligt börja prata djupa saker och göra allt för någon när du idag inte ens kan ge en komplimang för att det kan feltolkas. Du kan inte ens ge en vag inbjudan (ska vi ses någon gång är så vagt det kan bli) utan lägger allt på framtiden, då kommer du att våga. En annan gång kommer du att helt plötsligt våga säga och göra allt du inte på något sätt gör idag.

Ett helt år har du skrivit här och du har ännu inte hittat något mod att komma vidare på riktigt. Ni har fortfarande aldrig pratat själva utan bara i grupp, du har fortfarande inte lärt känna henne eller blottat dig själv minsta lilla. Kom igen!

Du har absolut inte blottat dig, hur kan du ens tänka det? Du har skrivit ytligt och hållit dig väldigt casual och aldrig ens yppat något om att du skulle vara intresserad av något mer för då "kan hon ju tolka dig fel".

Det blir jättekonstigt när du skriver saker som du vill ha cred för när det är helt normala saker som alla gör: vem ljuger eller byter partner varje vecka? Sluta skriv sådana saker för det ger dig inget övertag i den här diskussionen, det visar bara hur desperat du är att ha rätt.

INGEN här har skrivit eller hintat om att du ska ta vem som helst för att få en partner, det är bara i ditt huvud som du vill få det till att det bara finns två val för dig. Det är inte horan eller madonnankomplexet du behöver fundera på, du behöver bara tycka att någon är lite extra fin och fråga om att träffas någon gång. Inga löften, inga krav utan bara en enkel träff. Gör det inte så förbannat svårt för dig för ditt sätt ger dig ingen glädje och inga resultat.

Varför sitter du uppe kl 2 på natten och är arg?

Jag spyr inte galla, jag har fortsatt en konversation med TS som jag har haft i ett års tid. Jag har skrivit tips, råd, haft mjuka toner och till slut har det blivit irriterade och hårdare tongångar eftersom han inte verkar ta åt sig alls.

Han väljer att fortsätta dela med sig av sitt liv här på FL så då antar jag att han vill ha hjälp, själv är jag ledig med stora barn och all tid i världen att svara.

Jag skriver det här med vänlighet och en vuxens erfarenhet: du behöver prata med någon om dina tankar! Man ska inte må som du gör och lägga så mycket energi på något som andra för det mesta bara gör, alla dina gamla dåliga erfarenheter som ställer till det för dig behöver du reda ut med någon.

Det finns alltid kuratorer på universiteten, kontakta elevhälsan där. Testa en gång och se vad det ger, är det inte värt det om det kanske leder till att du hittar kärleken?

Din text ovan säger mig att du inte lever i verkligheten utan flyr till någon mysig fantasi där livet är rosa moln och du mår bra, det kommer aldrig att se ut så.

Den du blir ihop med är bara människa, hon kanske inte alls orkar lyssna på dig eller vill ta mot din kärlek på ett sätt som du vill. Hon kanske känner sig kvävd av din kärlek och den tyngd du lägger i förhållandet eftersom hon kanske tänker som de flesta 20-åringar och prövar sig fram.

Hur ska du tänka när/om du får ditt hjärta krossat när du mår så här innan det ens har skett? Ditt resonemang att en partner ska fixa ditt mående är ett nog så stort tecken på att du behöver prata med någon.

Så länge du fortsätter skylla på yttre omständigheter (för långt avstånd, inte mitt fel mm) och gör dig till ett offer kommer du ingenstans, och det gäller för allt i livet.

Du hade kunnat agera för ett år sen, ingen annan ser att du har så stora hinder att ni inte hade kunnat vara ett par nu och många här har skrivit om sina förhållanden de har fått med samma hinder. Varför kan inte du?

Du KAN INTE VETA om du träffar rätt tjej, du kan inte veta det ens efter 10 år. Hon kan vara rätt för dig när du är 21 år men inte när du är 31 år, du har inte en aning om hur livet ser ut eller hur känslorna förändras. Du använder bara det som ett skydd för att inte behöva riskera något.

Tydligen inte, hon är inte ens värd att bli utbjuden på dejt. Hur tror du att hon tänker om dig? Du hör av dig lite random, frågar mest ytliga frågor men aldrig något på djupet och frågar aldrig om ni ska ses- jag hade dragit för länge sen.

Jag har skrivit förut att jag är säker på att hon har förstått att du gillar henne mer än en vän och att hon troligtvis inte är intresserad, just för att hon inte tar fler steg framåt heller. Hon svarar artigt på dina frågor men inte mer och hon VET att du vill mer, det finns absolut ingen annan anledning för någon att skriva i över ett år med någon man knappt pratat med.

Varför lägger du allt i hennes knä? Är du van vid att andra ordnar ditt liv för dig? Om du vill något får du agera och eftersom du inte agerar anser jag att det egentligen inte är särskilt viktigt, du är nöjd med drömmen och dina känslor runt ditt framtida jag.

Vi är flera som har frågat honom samma sak, han tycker att allt är bra i hans liv och han har inga andra svårigheter. Förutom att han inte har något socialt liv, är väldigt fyrkantig i sina tankar och har svårt att hitta nya tankesätt.

Han var för övrigt 13 år när han senast blev avvisad...

Om jag får fråga några andra frågor:

-har du haft sommarjobb?
- har du lärt känna någon alls denna termin?
-tycker du det är kul på universitetet?
-hur gammal var du när du mådde som bäst?
-har du några andra intressen?

Här tappade du mig TS. Varför skulle du bli hackad? På vilket vis är ditt liv och dina konversationer så intressanta för någon utomstående att de skulle hacka dig? Tänker du så på riktigt?

Du är tillbaka från början igen i dina resonemang, du skriver samma meningar igen och har med andra ord inte kommit någonstans alls under året som gått. Och skriv inte att du har skrivit med henne för det har uppenbarligen inte hjälpt dig alls.

Är du fortfarande arg? Jag lovar att skriva med dig om du startar en egen tråd, den kanske också kan hålla på i ett helt år om du har tur!

Det är väl skillnaden mellan dig och oss, vi njuter inte av att sätta någon på plats utan svarar och ger tips från någon som bett om råd. Vi är inte ute efter att straffa, håna eller trycka ner men däremot smeker vi inte bara medhårs, är det vad du är upprörd över?

Säg att du skulle ha rätt, vad menar du kan hända om någon skulle läsa er konversation och där det framgår att du vill ta ut henne på en dejt?

I den vanliga världen är det inte konstigheter alls att fråga om att ses, det händer till höger och vänster och är inget någon reflekterar över alls. Även om din intention är att det ska hålla resten av livet måste du också- precis som alla andra- först gå på några dejter innan du vet vad du vill.

Du blev retad när du var 13 år, om inte annat kan du ta upp den skadan med studenthälsan för det verkar som att det sitter djupt.

Tror du att det är jobbigare för dig att bli avvisad än för någon annan? Alla som frågar ut någon på en dejt (och som är seriös i sin fråga) riskerar att bli avvisade, ändå så gör människor det. De funderar inte i ett år och hittar ursäkt efter ursäkt och hoppas att allt ska lösa sig på något magiskt sätt.

Tjejen kommer inte att fråga dig om en träff, om du vill ha det måste DU agera. Det verkar vara viktigare för dig än för henne och därför hamnar det i ditt knä och jag kan garantera att du inte kommer vara mer modig om ett halvår. Den rädsla du har nu kommer du ha framåt också så sluta med alla ursäkter och ställ frågan!