Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Det här kommer han inte att svara på eftersom han vet att han bara skrev ytligt. Han sitter med ångest här på FL för att han borde vara mer ärlig med sina intentioner, finns inte en chans att han klarar av att skriva det till henne.

TS behöver hjälp med sina inre demoner men han mår bra säger han, hur många av er som skriver här tror det?

Som sagt, du kommer inte att berätta vad du skrev eftersom det troligtvis var ytligt och helt ofarligt. Det du gör är att du friendzonar dig själv, hon ser inte på dig som en potentiell partner efter den här tiden.

Vi är många som har funderat över hur du fungerar i livet i allmänhet, det enda som har kommit fram är att du inte är intresserad av socialt umgänge och är ganska introvert.

Har du lärt känna några nya på universitetet? Går du ens kvar eller är du hemma igen?

Ingen människa är en ö, det är självklart så att den du är i vardagen också visar sig när det kommer till dejting och relationer och så som du beskriver dina tankar och din brist på agerande säger oss andra väldigt mycket. Ser du dig som en som passar in i normen eller förstår du att du är lite annorlunda?

Men sluta, du gick på mellanstadiet när en tjej dissade dig! Det är exakt sådana här kommentarer som gör att du upplevs som egen och udda, ingen annan skulle referera upplevelser från när man var 13 år som en livserfarenhet.

Jag är övertygad om att du inte vet hur man umgås överhuvudtaget, jag tror inte att du har några vänner och alla dina åsikter om hur människor fungerar har du läst på forum eller hört i omklädningsrummet. Det är därför du inte har gett några nya tankar det sista året, du fortsätter upprepa samma floskler eftersom du inte har lärt känna någon ny eller fått nya upplevelser som ändrat dig.

Allt det här har du skrivit många gånger förut och fått svar på, du kommer inte få andra svar än du redan har fått för det är väldigt få som resonerar som du gör.

Vi förstår att allt du gör går ut på att du inte ska behöva riskera något, du vill att ni ska kunna umgås naturligt och växa ihop utan att behöva chansa men din situation ser inte ut så. Det kommer inte att ske!

Du umgås inte med någon, du sitter vid din dator i din låtsasvärld och hoppas att saker ska lösa sig för dig utan att du behöver riskera något (och nej, att du började skriva till henne var inte att riskera något). Går det bra tycker du?

Just nu kan du fokusera på E: bjuda ut på en dejt oavsett slutdestination

De flesta behöver träna sig fram för att hitta den rätta, man behöver bli bra på att dejta, bra på att läsa av signaler och ställa rätt frågor och svar. Detta är ingenting du bara kan bara för att det finns en vilja och med tanke på hur du skriver här så är du väldigt otränad på att uttrycka dig.

Förstår du inte alls vad vi skriver?

Du kan inte veta efter några dejter om det är den rätta, du kan bara fortsätta dejta och se vart det leder, Du kan inte styra om tjejen väljer att tacka för sig efter ett halvår eller om du känner att dina känslor försvann efter två år, det är inget man kan veta. Vi har skrivit det här till dig tusen gånger nu, det spelar ingen roll vad du vill, det är så människor fungerar.

Du måste oavsett börja med en dejt och för att ens komma dit måste du våga fråga. Du har skjutit upp det ett helt år och trots alla dina löften så finns det inget som talar för att du kommer våga fråga henne alls tyvärr.

Men sluta, ni har skrivit till varandra väldigt random och det är alltid du som tar initiativ och hon svarar, aldrig tvärtom. Det har också framkommit att det är på ett ganska ytligt plan, dvs som bekanta (inte vänner) skulle skriva till varandra och som hon antagligen gör med fler.

Du kommer inte bjuda ut henne, det har aldrig funnits något som har hindrat dig från att bjuda ut henne för man kan bjuda ut någon utan att ha en fast plan (typ ska vi ses nästa gång du är hemma?) men du har aldrig ens vågat det. Det finns absolut ingenting som hindrar dig att du bjuder ut henne redan i kväll så dina ursäkter är bara löjliga.

men du skämtar? Er enda relation är genom DM och nu skriver du att du inte kan bjuda ut henne genom skrift? Det är väl inte ens någon träff inplanerad med er förening? Har inte du också skrivit att hon troligtvis inte kommer vara med pga lumpen?

SJÄLVKLART kan du bjuda ut henne via text! Det är så alla gör, hela tiden och vad hon antagligen är van vid. Att du har konstiga/udda tankar om vad som är normalt betyder inte att hon har det, hon resonerar antagligen exakt som vi gör.

Vad du vill spelar- med all tydlighet- ingen roll eftersom du inte har förmågan att agera. Förra gången du skulle bjuda ut henne irl vågade du inte, det finns större chans för dig att våga när du kan slipa på orden och sen trycka skicka.

Sluta med dina ursäkter nu, idag passar lika bra som imorgon eller nästa vecka. Gör det bara!

Jag dömer dig för att du sitter på dina höga hästar och dömer andra samtidigt som du är så livrädd för att kunna göra bort dig att du inte gör något alls.

TS väntar på att tjejen ska ta första steget så att han inte behöver riskera göra bort sig eller bli utskrattad. Han gör allt för att inte behöva utsätta sig för något som kan ge ångest, sen att det kommer gå år innan han får någon belöning spelar ingen roll för honom.

När man interagerar med andra människor så finns det inga facit, man måste vara beredd på allt möjligt. Du kan inte veta hur tjejen tänker (eller egentligen borde du känna henne väl vid det här laget!) och måste chansa. Hon måste vara värd att riskera din stolthet/rädsla men du verkar faktiskt inte tycka det.

Du är mer rädd för vad du kan förlora än vad du kan vinna, dvs du är inte kär nog. När man är kär är man beredd att offra nästa allt!

Problemet med dig TS är att du lever i en fantasi och i en gullig framtid, aldrig i nuet. Alla härliga saker ska hända längre fram, sen att det inte alls passar in med varken din personlighet eller ditt sätt att leva verkar inte spela någon roll.

Den du är idag ÄR den du är, du kommer inte förändra dig för att du träffar någon. Du kommer inte helt plötsligt börja prata djupa saker och göra allt för någon när du idag inte ens kan ge en komplimang för att det kan feltolkas. Du kan inte ens ge en vag inbjudan (ska vi ses någon gång är så vagt det kan bli) utan lägger allt på framtiden, då kommer du att våga. En annan gång kommer du att helt plötsligt våga säga och göra allt du inte på något sätt gör idag.

Ett helt år har du skrivit här och du har ännu inte hittat något mod att komma vidare på riktigt. Ni har fortfarande aldrig pratat själva utan bara i grupp, du har fortfarande inte lärt känna henne eller blottat dig själv minsta lilla. Kom igen!