Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Det handlar mest om att du ska förstå att man kan bli kär tusen gånger i sitt liv, det finns så många härliga människor som man inte känner än men som kan finnas runt hörnet.

Du behöver komma ut i livet, umgås med både killar och tjejer och uppleva nya känslor och erfarenheter. Idag är dina tankar begränsade och naiva vilket märks mycket på dina svar här, du lever i en låtsasvärld där du bygger upp en framtid innan du ens klarar av att leva i nuet.

Du har inte en aning om varför par gör slut, vad får dig att tro att du har sådan kunskap?

Man kan ha tusen visioner för förhållandet, det är absolut ingen garanti för att det kommer hålla hela livet. Ni kan ha samma åsikt om barn, jobb, prioriteringar men så råkar någon av er få möjlighet till drömjobbet 40 mil bort, någon blir religiös och ändrar sig helt, någon kan komma på att den inte vill ha barn förrän om 10 år osv.

Du visar bara hur naiv och omogen du är med sådana uttalanden och med tanke på det kanske det är bättre att du avstår kvinnor i några år och istället prioriterar vänner så att du får en riktig upplevelse av hur människor fungerar. 

Fast du litade inte på henne nog mycket att hon skulle kunna ta dina känslor på rätt sätt? Du vågade aldrig berätta för henne hur du egentligen kände för henne med risk för att hon skulle "tolka dig fel" vilket verkligen är en indikator på att du inte litar på henne.

Du är rädd och ängslig och är nöjd med att kunna drömma dig bort utan några konsekvenser. Du är exakt där vi sa att du skulle vara, redan i april gissade många av oss att du skulle sitta i din lägenhet och fortsätta drömma om henne istället för att leva bland andra människor. Skärp dig nu och ge dig ut och lev livet!

Ärligt talat fattar jag inte varför du håller dig kvar här på FL. Du skriver samma sak om och om igen, du ber om råd du redan fått svar på flera gånger och du visar tydligt att du anser att du vet bäst trots att du bara är 19 år gammal.

1. Tjejen vet att du är intresserad men hon är inte det av dig. Du har varit ute med håven i nästan ett år och hon har inte hoppat ner i den, hon har väldigt aktivt valt att inte ta nästa steg med dig.

2. Man kan dejta på tusen sätt, det finns ingen norm. Sluta läs amerikanska sidor och se dig omkring istället och upplev verkligheten.

3. Det är väldigt svårt att bli kär i någon om man inte är ute och träffar folk, har du varit det sen du flyttade? Har du varit med på nollningen? Några sammankomster?

4. Ditt problem är att du inte har någon erfarenhet av livet, du tror att du hittat sanningen genom att se på serier och läsa bloggar. UT OCH LEV!

Du är bara feg TS, ingen här går på dina ursäkter och jag hoppas att du snart slutar tro på dom själv.

Du vågade inte bjuda ut henne under hela våren, satte hela tiden nya datum där du hoppades att det skulle komma av sig själv när ni träffades (så att du skulle slippa blotta dig) och när det inte hände sköt du upp allt lite till. Vi vet alla att du inte kommer göra något, du vågar inte. 

Och som du skrev, om hon säger nej så är hon borta. Då kan ni inte fortsätta skriva som ni gör för då finns det en spänning mellan er men det är priset du betalar för att kanske vinna. 

Tänker du på riktigt att du kommer att bjuda ut henne? Jag tror att det närmaste du kommer komma är "vore kul att ses någon gång" vilket inte är att bjuda ut, bara att vara ute med håven.

Bestäm dig, vill du dejta henne eller ej? Detta limbo du väljer att vara i bara begränsar dig i livet eftersom det får dig att inte satsa någonstans. Får du ett ja satsar du på henne, får du ett nej öppnar du ögonen för alla tjejer på universitetet.

Nädu TS, det är ingen här som tror att du kommer agera. Du har i ett drygt halvår kommit med löften du aldrig hållt, pratat om hur du minsann ska våga fråga om en dejt om en vecka men aldrig i nutid. Alltid någon gång längre fram och du fortsätter exakt likadant trots att båda era liv har förändrats markant.

Har du varit på någon nollning än? Har du pratat med några okända människor? Fått några nya vänner?

Det som irriterar mig när jag läser dina svar TS är att du verkligen inte har läst eller förstått någonting av vad vi alla har skrivit här sen november. Du fortsätter skriva dina sanningar trots att vi alla (med oändligt mycket mer erfarenhet) skriver att du har fel, med andra ord bryr du dig inte ett smack om vad vi skriver här.

Lägg ner dina amerikanska dejtningråd, gå ut och äta gör man nästan inte ens på tredje dejten i Sverige så skriv inte mer om innovativa dejter eller liknanade för du gör bara bort dig när du visar att du inte förstår någonting.

Det är varken särskilt modigt eller mycket som står på spel när man frågar om en dejt, alla vi som skriver har gjort det tusen gånger och vet med erfarenhet vad det innebär. Du tror att du är den enda som är i din sits när det är så vanligt så att du kan fråga random människa på stan och få deras historia. Du är bara feg, inget annat.

Ditt svar säger att du absolut inte har förstått. Du är ovan och utan nära vänner och har hängt upp ditt liv på en relation som du är livrädd att förlora- för vad har du då?

Ingen här anser att du har en unik situation, du är bara feg men försöker försköna din situation.

Måste du ha någon att försöka bli ihop med? Finns hon bara kvar för att du inte kan släppa din snuttefilt?

Skärp dig nu och bete dig som en vuxen människa! Släpp sargen och släpp taget om tjejen och sök där du bor, då behöver du inte ha tusen ursäkter utan kan dejta fritt.

Ja, jag håller med. Speciellt som TS inte ens bemödar sig med att skriva mer än 10 ord som svar, vi är verkligen ointressanta för honom (vilket ju också han visar när han fortfarande har samma svar som han hade för 6 månader sen).

Jag borde sluta svara men blir så satans provocerad av hans kommentarer.

TS bryr sig inte om vad ni skriver, han upprepar samma gamla rader som han gjort från start.

Märker ni inte att han svarar enstavigt, några få ord och ständiga upprepningar utan att något nytt har hänt? Han kommer inte att göra någonting alls, han är alldeles för feg och ängslig och livrädd att göra bort sig.

Jag hade hoppats på lite mognad hos dig men du har verkligen inte kommit någonstans sen du startade tråden, du har till och med exakt samma fraser. Jag fattar inte hur det är möjligt att inte ens förändra sitt skriftspråk, har du ett väldigt litet ordförråd eller vad är det som sker?

Du upprepar dina fraser som ett mantra och det finns absolut ingen logik i det du svarar, det är också väldigt uppenbart att du undviker de svåra frågorna, kanske för att du inte har färdiga svar på dom? 

Han har svarat på dina frågor flera gånger och alltid gett samma absurda svar grundat på amerikanska manliga gurus. Det finns ingen logik i hans svar, han vill att relationen ska komma naturligt, utan att man behöver chansa eller riskera något och sen kommer relationen vara livet ut eftersom båda var seriösa. Detta vet han att han kommer klara galant trots att han har noll erfarenhet.

Han blev retad när han var 12 år av kompisar som upptäckte vem han var kär i, sedan dess är han livrädd att detta ska upprepa sig och därför vågar han inte fråga ut någon eftersom det kan riskera att någon förstår att han är intresserad.

Det är därför han vill att hon ska ta första steget så att han inte utsätter sig för risken att bli retad, problemet är bara att tjejen uppenbarligen inte är intresserad utan bara artig. TS har skrivit med henne i snart ett år och varje försiktigt försök till att träffas har alltid landat platt pga bristande respons från henne. Hon är inte intresserad men eftersom TS inte har någon erfarenhet och vägrar fråga rakt ut är han beredd att fortsätta skriva med henne i flera år till.

Du inser att det inte är någon som går på dina ursäkter? 

Varför svarar du inte på hur det går på universitetet? Har du umgåtts med några? Lärt känna några nya människor? Varit social?