Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Ok, vilken tidshorisont har du? Snart ett år och du har inte ens frågat om en första träff. Sedan har du alla hinder, t ex avståndet. Så det kommer ju att ta flera år innan ni träffats 7 gånger. 

Spelar det någon roll vems fel det är? Du behöver inte lösa problemen, du kan göra som du gjort nu i snart ett år, bara ignorera dom.

Men fortsätt inte skriva att du vill bli ihop med denna tjej när du så uppenbart inte orkar göra ett skit mer än skriva opersonligt med henne. 

Blanda inte in modern dejting, du har ingen erfarenhet av dejting överhuvudtaget, så varför uttala dig om det? De som dejtar modernt enligt dig är så mkt mer framgångsrika än vad du är. För du har uppnått noll under hela den här tiden.

DEJT!
När? Med vem?

Men det var ju likadant då, och ändå skrev du att du skulle fråga så vad ändrades?

Fattar inte varför TS får så mycket försök till hjälp, och så länge, när jag startat trådar med mina problem med dejting och relationer så dör de ut rätt så fort. TS försöker inte ens hjälpa till själv att lösa sina problem 

Ex? Har du några fler exempel än det?

Det är långt ifrån tillräckligt. Det är det jag menar med att du inte själv hjälper till. Du är för passiv i att lösa problemet.

Hur har du stressat? Hur lång tid ska det ta innan du vågar ta initiativ till något utan att du tror att det stressar henne? Det har ju gått ett år. För alla andra är det otroligt lång tid och man förväntar sig då att den andre bara ser en som vän eftersom inget annat skett som visat på att det finns ett intresse för mer.

Du vill ha en relation med henne. Du säger att du är kär i henne. Att hon är den du ser dig ha den långa, djupa relationen med.

Samtidigt så vill du inte sätta något på spel genom att berätta hur du känner. Du sätter upp hinder efter hinder för att slippa ta en risk. Först ska du skicka en inbjudan,  sen ändras det till att du ska fråga henne när ni ses. Ni har setts men du har inte frågat henne eftersom "du inte hunnit" eller "det varit fel tidpunkt". Du har velat ha henne i ett år men vågar inte chansa för "du vill inte stressa henne". Nu helt plötsligt vill du inte stressa in i en relation. 

Jo, du gör det hela sjukt mycket svårare än det faktiskt är eftersom du innerst inne varken är så förälskad i henne som du påstår och för att du inte vågar sätta något på spel. Du är nöjd med situationen som den är eftersom du inte behöver ta några risker. Du kan tråna efter henne på avstånd skylla på omständigheterna. 

Enkelt? Ja, det är enkelt om man vill.

Jag är 48, alltså tillräckligt gammal för att vara din mamma. 

Jag har detta år lämnat en relation som varat i 20+ år. Ett faan så mycket svårare beslut. Jag har en distansrelation med en person där vi båda har barn och behöver jonglera det, mina barns aktiviteter (och idiot till pappa), hans barn och aktiviteter, avstånd, att han har hus och åtaganden... och ändå lyckas vi ses, för att vi VILL. Vi pratar/chattar varje dag om vad som hänt under dagen och allt möjligt. Är tydlig med vad jag känner även om jag vet att det kan skrämma med tanke på hur situationen är. 

Men skillnaden är att vi vill ses, vi vågar vara ärliga och riskera känslor.