Han vill helst att de inte ska behöva gå på dejt alls utan bara glida in i förhållandet utan krångel och komplikationer, det är därför avståndet är så jobbigt för honom. Hade de bara bott närmare varandra hade det nämligen kunnat ske (exakt hur har han inte förklarat närmare).
Precis, hade de bott grannar hade de förmodligen varit starkt ihopväxta nu, helt krångelfritt.
TS - Kan vi nu åtminstone konstatera att väx-/hamna-strategin är körd och att du måste göra något om det ska hända något?
Du vill men det är för svårt och komplext?
Har du skrivit med henne sen du kom hem från eventet?
Jo, jag vågar men är som sagt rädd för de olika riskerna.
Det är som föregående talare skrev själva definitionen av att inte våga.
Det här är ju bara för dumt för att vara sant.
* Du efterfrågar bli-ihop-tips
* Folk menar på att "ta det lugnt, du är en av miljarder tonårsgrabbar i samma sits, det är svårt och man vågar inte. Fråga henne om ni ska göra något". Världhistoriens alla kärleksöden liknar varandra sedan medeltida dikter eller tidigare. Gyllene tider beskriver att "Men det är så svårt att säga till nån vad man egentligen tycker och tänker om nån" ...
Men folk ger dig tips och delar med sig av erfarenheter.
* Du går i full spinn och förkunnar att Nej, så är det inte! Du vet bättre hur förhållanden är och ska fungera och blir till. Din situation är UNIK. Andras är "enstaka anekdoter". AVSTÅNDET sabbar. Andra har bara varit "kära", du gillar på riktigt. Andra har det lättare för de har haft förhållanden förr. Tipsen duger inte. Du gör redan allt du kan. Du vill dock göra mer men det går ju inte av ren respekt. Det är såhär och såhär och såhär, minsann! Det vet du! Det handlar inte om att du är rädd för att hon ska säga Nej och hellre behåller en säker dröm. Nosig som fan. Otacksam. Brat.
Samtidigt som du vill ha tips för att göra mer envisas du med att du "gör mycket!".
Etc etc etc. Nästan 400 sidor.
* Allt rinner ut och slutar med att du är en tonårsgrabb som inte vågar. Exakt de situationer som vi andra beskrev innan de hände.
Exakt samma öde som de andra miljarderna. Vad är unikt med det? Det skrevs och sjöngs om dig innan du föddes.
Så jävla onödig historia och serverutrymme.
Du skriver det där på ett sätt som får det att framstå som det här är något du läst dig till. Som om du citerar vad du fick lära dig i sex och samlevnad på högstadiet men som du i själva verket inte tror på eller att du förstår innebörden av det. Din maniska rädsla för hur hon ska tolka saker gör mig misstänksam mot hur du skulle reagera på om saker och ting inte går din väg i ett förhållande.
Låt säga att ni, mot all rimlig förmodan, skulle växa ihop. Hur skulle du reagera om ett halvår när hon har slutat svara under några dagar och tillslut kryper det fram att hon varit otrogen mot dig med en lumpare medans de satt på vaktpass i skogen och intresserade sig mer för var varandra än för dig. Helt ärligt nu, hur skulle du reagera då?
Så att få bekräftelse av din partner är inte viktigt i en relation?