Är det ökade manshatet ett allvarligt problem?

Javisst! Och staten är med på noterna! Om jag nu skulle säga något som går mot feminismen eller något som strider mot wokekulturen så kan jag ge mig fan på att jag tex blir av med jobbet. Och nu har jag kort och gott kommit till en punkt där jag inte är i behov av ett jobb - och det är även dags att slå tillbaka mot dem som tryckt ned mig. Jag är nämligen uppvuxen med att det är en merit att inte ge igen på något vis men att du har rätt att göra det när du tycker gränsen är nådd.

Så ja , jag är väldigt arg. 

Äh, för alla som varit på FL ett tag så är det ingen nyhet att Nihka är ökänd manshatare.

Ja, jag får faktiskt intrycket av det. Men erfarenheten säger att människors bedömningar kommer av deras egna erfarenheter, så man får väl förmoda att dessa mest har negativa erfarenheter av män.

Det är trots allt lite intressant att följa dina inlägg. Ena stunden visar du en fientlighet mot främst ensamma män, andra stunden kan du visa dig ha en viss distans (om så en en låtsad sådan) och tillochmed lägga till en leende emoji.

Jag tänker mest på din åsikt som du tidigare skrivit om, att alla ensamma män per definition är incels.Det kan knappast ses som en logisk slutsats, och tar inte hänsyn till att människor är olika.

Tja, jag förväntar mig inte att du ska hålla med om det. Men vi kan väl banta ner det till att vad du tycker om sina åsikter och vad andra (främst män) tycker om dina åsikter skiljer sig väldigt mycket 

Jag ser Nikha skriva, gång på gång, att incels är ganska få, och att de flesta män inte är så. 

Det du påstår har jag aldrig sett nån hävda på FL.

Var läser du, kan du visa?

Att hon skriver på det sättet om och om igen är för att etablera detta som en sanning. Det är ett retoriskt grepp för att stigmatisera och marginalisera gruppen som har åsikter om kvinnor.

Jag tar till mig av vad kvinnor på forumet skriver, och även om jag inte ser dessa som representativa för kvinnor överlag så ger det ändå en fingervisning om vad man som man behöver jobba på med sig själv.. Även om inte kvinnor IRL dömer fullt så hårt så kan man anta att det är sådant som ligger på en omedveten nivå hos kvinnor i stort. Jag har via FL förstått att män som är över 40 inte ska inbilla sig att de kan se yngre ut, samtidigt som 40-plus-kvinnor på forumet inte vill ha män i samma ålder som ser ut som "gubbar". Det blir en motsägelse men väl värt att ha i åtanke.

Samtidigt vill de inte ha en man som ser ut som en "pojkspoling", så det kan bli svårt att finna en balans..

Jag tog Seinfeld som exempel för att han hade ett mörkt och välbevarat hår. Sedan kan jag begripa varför han setts som "gubbig". Jag jämförde då med kvinnor på forumet som ondgjort sig över 40-plus-män med begynnande flint, och tänkte då att det var det som sågs som gubbigt. Just Seinfeld var väl ett dåligt exempel, men ändå ett exempel på en man med hårfärgen och hårsvallet i behåll. Jag har förstått efter att ha läst en längre tid på forumet att just håret är viktigt för huruvida man betraktas som gubbe eller inte. Så var skulle jag tänka kring det?

Det handlar inte bara om det, utan främst om hur några få kvinnor definierar vem de anser är en incel. 

Att kalla det för hat är direkt löjeväckande.

Snacka om att vi lever i de lättkränktas tid.

På FL är begreppet incel så annorlunda mot vad det är i den vanliga världen. Där används typ aldrig ens detta ord.

Men här används det i tid och otid för att smutskasta, förminska, stigmatisera, flytta fokus i en diskussion eller bara vinna poäng retoriskt. Det behöver såklart inte vara så att personen ifråga är en sk incel, det räcker med att vissa kvinnor här inte gillar en viss åsikt/ämne.

Problemet är att vissa män här bemöts med nedlåtanden, elakheter och mobbning vad de än skriver och vilka diskussioner de än ger sig in i. Sedan förföljs dessa män i trådar som handlar om andra ämnen, där någon plötsligt inflikar: "Var det inte du som.."? (refererandes till vad man skrivit i en annan tråd. Jag har märkt ett stort förakt mot mig som man och person på forumet, och ser att även andra män råkar ut för samma förakt och hat. I mitt huvud blir det inte något annat än manshat, eller att man hatar vissa män. Och det är min plikt att reagera mot det, på flera sätt.

Jag tycker att koncentrationen av incels på familjeliv är ganska hög.

Det är inte bara "skrikiga damer" som tycker att familjeliv har blivit ett incelträsk.

Jag ser däremot inte någon skillnad på "riktiga" incels och andra som framför incelpropaganda. Samma skit.

Problemet är att hatet / föraktet främst riktas mot män som har problem av olika slag, som t.ex med ofrivillig ensamhet eller problem pga en trasslig bakgrund. Dessa kvinnor vill trycka ned dessa män ännu mer och få dem att må ännu sämre. Det är verkligen inga snälla människor som gör så och jag kan säga att jag fått min beskärda del. Även när jag försökt vara positiv och uppmuntrande har jag bara fått elakheter och skit på mig, därför har mina aggressioner nu triggas till en farlig nivå.

Jag menar att när man verkligen går in för att bli en bättre människa, med alla förändringar man kan komma på att göra till det bättre, ändå bara bemötas med raljeranden, en allmänt nedlåtande ton och en attityd av att man inte ska tro att man kan eller klarar någonting, då är det klart man blir arg till sist.

Jag för min del UPPMUNTRAR och stödjer folk som vill förändra sig till det bättre och är ödmjuka nog att förstå vad de behöver förändra hos sig själva för att bli mer socialt gångbara. Jag skulle inte klara att vara nedlåtande och elak mot en person som kämpar för att bli en bättre version av sig själv, jag skulle känna mig som en skitstövel.

Haha, kan säga att jag gått hos olika psykologer sedan 25-års-åldern. Det enda de gör är att ställa frågor om sådant man redan svarat på, och som de därför borde förstå. Endast en psykolog (den jag har nu) har kommit med konkreta förslag om hur jag ska kunna förändra min livssituation till det bättre. Jag hade en psykolog i 4 års tid som var ansedd som en av de bästa, men han var för mig en av de sämsta, och verkade inte alls ha något intresse av att hjälpa på riktigt.

Jag ska vara uppriktig med att jag är en typisk loser. En som misslyckats hur hårt jag än i perioder har försökt ändra på mitt liv. Kanske därför jag hänger på ett forum som detta. Men skillnaden mellan då och nu är att jag inte längre skäms för det. Jag vågar vara öppen och ärlig med vem jag är och vad jag gått igenom, eftersom jag inte har något att förlora på det. Därför också min ärlighet och uppriktighet. Jag skiter i vad folk tycker. Jag kör mitt eget race.