Sepererade under graviditet

Jag tycker man kan börja med att vara ärlig och tydlig med att som ogift man har du en rejäl uppförsbacke i den här frågan. Spelplanen är inte till din fördel och rent krasst är män diskriminerade i lag som föräldrar.

Med det sagt så tycker jag självklart att du ska försöka ta strid för rätten till att vara en fullvärdig och likvärdig förälder till ditt barn.  Till skillnad från inlägg #1 så menar jag på att konflikten aldrig kan ligga hos den förälder som vill uppnå detta, utan snarare hos modern som i det här fallet inte vill se en jämbördig föräldrarelation. I rollen som vårdnadshavare ligger verktygen för att kunna vara förälder. Utan vårdnad har du lika mycket rättigheter och skyldigheter som grannen, undantaget att du behöver betala underhåll. 

Med ensam vårdnad kan modern flytta vart hon vill, självständigt bestämma umgänget om dom eller skriftligt avtal saknas, bestämma namn, religionstillhörighet, beställa pass etc. etc. Du saknar helt insyn och rätt att besöka förskola, BVC, sjukvård, BUP, skola etc. Du har ingen som helst rätt till föräldradagar. Med ensam vårdnad har modern rätt och ansvar att fatta helt självständiga beslut om barnets uppfostran. Låter knappast som en bra maktfördelning om man vill vara likvärdig förälder eller?

Jag tycker inte du förlorar något på att dra igång en process tidigt, snarare tvärt om, du har möjligen chans på att få några brödsmulor till föräldradagar när processandet är över (vilket sannolikt kan ta upp till ett år).

Jag tycker även att det är bättre att ta processen så här tidigt för barnet, då detta är för litet för att drabbas negativt av "förhör" hos socialtjänsten, hembesök och processen i övrigt. Har du rent mjöl i påsen och är seriös med att vara där för ditt barn så är dina chanser relativt goda, men också beroende av vilken domare du får, vilket ombud du anlitar osv. Se till att alltid vara korrekt och tydlig med att barnets behov står i första hand. Ett exempel på det är att vara öppen för att ge mamman av "dina" föräldradagar. Kom inte med, just nu, galna påståenden för umgänge, exempelvis varannan vecka. Var alltid behärskad och saklig i samtal med myndigheter och modern och visa på självinsikt när det kommer till hur din relation till barnet kommer behöva växa fram under flera år. Till skillnad från en mamma behöver du som pappa bevisa din trovärdighet som förälder och gör du inte detta så kommer mamman få fortsätta behålla ensam vårdnad.

Fortsätt träffa barnet så ofta du kan, dokumentera dessa tillfällen och spela gärna in alla interaktioner med moder och barn för att kunna använda som bevis vid behov. Följ med till BVC etc etc. Du riskerar såklart att modern börjar vägra umgänge vid en stämning, något som är svårt att värja sig mot. Du kan alltid komplettera din stämning till tingsrätten med ett umgängesschema om så är fallet. 

Till att börja med så är det barnet, och inte föräldern, som har umgängesrätt. Det är en viktig utgångspunkt när man pratar om exempel som dessa. Har en förälder ensam vårdnad är det denna som bestämmer umgängets form, omfattning, utformning etc. Har föräldrarna gemensam vårdnad ska de komma fram till detta gemensamt, även om detta också leder till tvister i domstol.

Det är ganska enkelt. I det ena fallet är umgängesrätten i händerna på den ensamma vårdnadshavaren, i det andra har man lika mycket bestämmanderätt. Självklart har vårdnaden därför en stor betydelse och barn till föräldrar där ena har ensam vårdnad har betydligt mindre kontakt med sin andra förälder än barn till föräldrar med gemensam vårdnad.

Men snälla. Vem tror du bestämmer om umgängets omfattning om det saknas en dom eller avtal? Självklart är det barnets vårdnadshavare som bestämmer detta. Vem skulle det annars vara? 

Är den andra föräldern inte nöjd med vårdnadshavarens beslut så stämmer man i domstol eller kommer överens i skriftligt avtal.