Sepererade under graviditet

Du kommer ha lika stor stor rätt att träffa barnet. Det blir lika mycket tid att träffa barnet oavsett om det är enskild / gemensam vårdnad. En del blandar ihop umgänge och vårdnad. Du har lika mycket umgänge avsett om mamman har enskild elelr ni har gemensam vårdnad.
Så barnet har lika stor tillgång till sina föräldrar oavsett enskild/gemensam vårdnad.
Därför tycker jag du ska ta det lite lugnt så alla känner sig trygga. Det brukar inte vara ett bra start för samarbetet kring barnet att börja stämma och kriga mot varandra.

Prata med en advokat. Om mamman har ensam vårdnad kan hon flytta med barnet utan ditt medgivande. Tycker absolut du ska stämma, men ni kommer få borja med samtal i Familjerätten for att forsoka komma overens. Men det drar lätt ut på tiden, och simsalabim har tiden gått, barnet bott bara med mamman och hon kanske flyttat och du degraderats till en andraklassens lekfarbror de få timmar hon och omständigheterna tillåter ni kan ses.

Hur gammal är pojken?

Träffa honom ofta, ju oftare desto bättre for att skapa anknytning.

Finns det inget overenskommet umgängesavtal kan hon vägra dig träffa barnet hur hon vill utan att bryta mot något avtal.

Barnet i fråga är inte ens en månad gammal, men jag har pratat med modern i detta fall och hon är fast beslutsam om att fortsätta sin ensamvårdnad.

Jag får träffa honom så mycket jag vill egentligen, det är väl bara dem här praktiska grejerna som föräldradagar och dylikt jag vill ha tillsammans med min son i framtiden. 

Vi har gemensamt kommit överens om att boka tid till föräldrarätten, och modern kommer förmodligen dyka upp där.
Dock så vet jag hennes beslut redan nu, och det är att hon vill ha ensamvårdnad. 

Nu förstår jag min roll i det hela, och kan inte kräva ha barnet hos mig. Utan den tiden kommer tids nog och den dagen barnet är moget nog så är han varmt välkommet. 

Men så vitt vad jag vet, så kan detta ta tid och varför vänta med en stämningsansökan...?

Så ni har gemensamt kommit överens om att boka tid till Familjerätten, bra, men vem ska ringa och boka och när? Har hon lovat göra det kan hon 'glömma' och sen 'glömma' igen och vips har det gått flera månader. Där har jag varit, och från det insett att inte lita på någon som gynnas av att förhala frågan.

T ex här kan du läsa om hur det kan gå till:
lege.se/vad-vi-arbetar-med/familjeratt/vardnadstvist/

Givetvis landade ansvaret på mitt bord, och jag är mer än redo med en tingsrätt.

Rätta mig eller hjälp mig, borde jag påbörja en sådan process i barnets ringa ålder? 

Jag tycker man kan börja med att vara ärlig och tydlig med att som ogift man har du en rejäl uppförsbacke i den här frågan. Spelplanen är inte till din fördel och rent krasst är män diskriminerade i lag som föräldrar.

Med det sagt så tycker jag självklart att du ska försöka ta strid för rätten till att vara en fullvärdig och likvärdig förälder till ditt barn.  Till skillnad från inlägg #1 så menar jag på att konflikten aldrig kan ligga hos den förälder som vill uppnå detta, utan snarare hos modern som i det här fallet inte vill se en jämbördig föräldrarelation. I rollen som vårdnadshavare ligger verktygen för att kunna vara förälder. Utan vårdnad har du lika mycket rättigheter och skyldigheter som grannen, undantaget att du behöver betala underhåll. 

Med ensam vårdnad kan modern flytta vart hon vill, självständigt bestämma umgänget om dom eller skriftligt avtal saknas, bestämma namn, religionstillhörighet, beställa pass etc. etc. Du saknar helt insyn och rätt att besöka förskola, BVC, sjukvård, BUP, skola etc. Du har ingen som helst rätt till föräldradagar. Med ensam vårdnad har modern rätt och ansvar att fatta helt självständiga beslut om barnets uppfostran. Låter knappast som en bra maktfördelning om man vill vara likvärdig förälder eller?

Jag tycker inte du förlorar något på att dra igång en process tidigt, snarare tvärt om, du har möjligen chans på att få några brödsmulor till föräldradagar när processandet är över (vilket sannolikt kan ta upp till ett år).

Jag tycker även att det är bättre att ta processen så här tidigt för barnet, då detta är för litet för att drabbas negativt av "förhör" hos socialtjänsten, hembesök och processen i övrigt. Har du rent mjöl i påsen och är seriös med att vara där för ditt barn så är dina chanser relativt goda, men också beroende av vilken domare du får, vilket ombud du anlitar osv. Se till att alltid vara korrekt och tydlig med att barnets behov står i första hand. Ett exempel på det är att vara öppen för att ge mamman av "dina" föräldradagar. Kom inte med, just nu, galna påståenden för umgänge, exempelvis varannan vecka. Var alltid behärskad och saklig i samtal med myndigheter och modern och visa på självinsikt när det kommer till hur din relation till barnet kommer behöva växa fram under flera år. Till skillnad från en mamma behöver du som pappa bevisa din trovärdighet som förälder och gör du inte detta så kommer mamman få fortsätta behålla ensam vårdnad.

Fortsätt träffa barnet så ofta du kan, dokumentera dessa tillfällen och spela gärna in alla interaktioner med moder och barn för att kunna använda som bevis vid behov. Följ med till BVC etc etc. Du riskerar såklart att modern börjar vägra umgänge vid en stämning, något som är svårt att värja sig mot. Du kan alltid komplettera din stämning till tingsrätten med ett umgängesschema om så är fallet. 

En förälder som har enskild vårdnad kan inte alls neka umgänge med den andra föräldern.
En förälder har lika stor rätt till umgänge vare sig det är enskild eller gemensam vårdnad.  
Den förälder som inte har gemensam vårdnad kommer att träffa sitt barn lika mycket som den den som har gemensam vårdnad. 
Blanda inte ihop umgänge med vårdnad.
När man skriver umgängesavtal så har vårdnad ingenting med det att göra.

Till att börja med så är det barnet, och inte föräldern, som har umgängesrätt. Det är en viktig utgångspunkt när man pratar om exempel som dessa. Har en förälder ensam vårdnad är det denna som bestämmer umgängets form, omfattning, utformning etc. Har föräldrarna gemensam vårdnad ska de komma fram till detta gemensamt, även om detta också leder till tvister i domstol.

Det är ganska enkelt. I det ena fallet är umgängesrätten i händerna på den ensamma vårdnadshavaren, i det andra har man lika mycket bestämmanderätt. Självklart har vårdnaden därför en stor betydelse och barn till föräldrar där ena har ensam vårdnad har betydligt mindre kontakt med sin andra förälder än barn till föräldrar med gemensam vårdnad.

Nej, även med ensam vårdnad är det i slutändan domstol som bestämmer om umgänget och föräldrarna inte är överens.  Även om det vanligaste är att föräldern med ensam vårdnad får mest kan det bli 50/50 och det finns inget som hindrar att föräldern med vårdnaden får mindre umgänge

Är väl umgänget fastställt av domstol kan inte föräldern med ensam vårdnad själv ändra på dagar, fördelning, tider mm.

Googla Juristjouren Skillnaden mellan vårdnad, boende och umgänge:

Den som har ensam vårdnad har aldrig själv rätt att bestämma hur barnets umgänge med den andra föräldern ska se ut. Barnet har i princip alltid rätt att utöva umgänge med den föräldern som det inte bor med eller som inte är vårdnadshavare.

Nej den som har ensam vårdnad bestämemr inte över umgänget med den andre föräldern

Fast rent praktist har en vårdnadshavare rätt att bestämma om hon vill flytta med barnet, t o m utomlands utan den andras medgivande. Att barnet ska ha rätt till umgänge med föräldern som det inte bor tillsammans med, kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt. Barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med ska så långt möjligt tillgodoses. 

Så det kan betyda att umgänget drastiskt krymper t ex vid en flytt och den som inte har vårdnad kan bara finna sig i det och dra det ytterligare ett varv till rätten.

Men snälla. Vem tror du bestämmer om umgängets omfattning om det saknas en dom eller avtal? Självklart är det barnets vårdnadshavare som bestämmer detta. Vem skulle det annars vara? 

Är den andra föräldern inte nöjd med vårdnadshavarens beslut så stämmer man i domstol eller kommer överens i skriftligt avtal.