Svartmålad

Släpp det, det kommer inte hända, jag vill inte, hon vill inte. Det spelar heller ingen roll om hon skulle vilja då jag absolut inte vill, så kan du sluta tjata om det nu?

Anonym (M): Det fungerar bra för ts, han får bra råd han kan följa och har också förakt att ta kontakt. 

Men du tycker fortfarande att man ska ha ett förhållande och bo ihop för barnets bästa? Trots att föräldrarna inte vill? 

Tror du riktig att ett barn mår bra av att bo med föräldrar som "hatar" varandra och inte har det bra tillsammans? 

Ja,då vet du ju att han inte vill ha henne tillbaka.
Så varför fortsätta envisas med det?
Och hur bra miljö tror du det skulle vara för barnet att växa upp i,med två föräldrar som inte gillar varandra?

Finns inget som säger att ts inte kommer att få en fin relation till sitt barn även om han inte har en relation till mamman. 

Just nu är det mamman som sätter käppar i hjulet. Varför skäller du inte på henne? 

Ts gör det han kan i nuläget. Och nej, ingen av de vill ha tillbaka varandra. När ska det gå in för dig???

Så om det inte är för barnets bästa, varför ska då ts försöka bli tillsammans med en person som överhuvudtaget inte vill? För vems bästa är det?

Här är inlägg 40 som ts skrivit: "Du har snöat in dig på att jag ska försöka få till ett förhållande med någon jag absolut inte vill ha ett förhållande med och som absolut inte vill ha ett förhållande med mig. " 

Men tydligen så har du missat detta inlägg, trots att det var ett svar till dig. 

Det står svart på vitt att ts inte vill ha ett förhållande och att kvinnan, mamman till barnet, inte heller vill ha ett förhållande med ta. Och ändå så anser du att det är det som ska till för att ts ska få en fin relation till sitt barn. 

Hur hade du tänkt att ts ska försöka få tillbaka henne när hon inte ens vill ha kontakt med ts? Ts har prövat att få kontakt och hon har ignorerar. 

Anonym(M): Är det här personligt för dig? 

Anonym (M): Missade igen att läsa inläggen 40 som skrevs av ts? 

Förlåt men tänker du detta som en debatt mellan 2 politiker eller liknande?

TS ber om råd. Du har gett ett förslag. Ts har berättat att detta inte fungerar i hans liv.
Där tar det stopp. 
Det handlar inte om rätt och fel. 
Vad som skulle vara rätt i ditt liv är inte samma som rätt i alla andras liv. Eller är du så högfärdig att du tänker att du alltid vet bäst?

Frågan från ts är relevant. Du kämpar med näbbar klor kring detta förslag, trots att ts varit tydlig med att det inte är aktuellt. Det är inte en argumentation...för du har inga mandat att avgöra vad som är rätt och fel i någon annans liv...

Det räcker alltså inte för dig att TS själv har svarat dig att varken han eller mamman vill bli tillsammans igen?
Du tycker ändå att han ska försöka?

Men du missar det lilla,men ack så viktiga faktumet att TS och hans ex INTE VILL bli tillsammans igen.

Så varför ens försöka?
Kontakt med barnet kan han få på andra sätt.

Och du svarade inte på frågan om du tror det är en bra miljö för ett barn att växa upp i,där föräldrarna inte tycker om varandra och inte har det bra?
Vad tror du att barnet kommer att lära sig av det?
Att det är så ett förhållande ska vara?