Svartmålad

Jag baxnar av dina råd. 

För det första så är det verklighetsfrånvänt. Mamman till barnet signalerar tydligt att hon inte vill, hon har till och med sina föräldrar som grindvakter och jag tror knappast att några inviter skulle tas emot särskilt positivt. Ett väldigt genomskinligt försök att manipulera som jag tror de flesta skulle se igenom..och inte skulle hjälpa en framtida samarbete

Sedan är det väldigt respektlöst mot TS att föreslå att han ska leva med någon som beter sig så här och går så långt för att hålla TS borta. 
Det kan ju inte bli något kärleksfullt förhållande byggt på respekt, trygghet och tillit och mest troligt ingen intimitet. Han skrev i sin TS att förhållandet aldrig varit bra och det tycker du är en bra grund att bygga ett förhållande på. Även i bra relationer är det svårt att dela hem och vardag men du tycker att TS ska med öppna ögon gå in i något som var katastrofalt från början...
Med tanke på vad denna kvinna hittat på redan finns ju risk för alla möjliga lögner kommer under tiden och det ska TS leva med i sitt hem...Leva på nåder och med hot om vad som kan hända om man inte dansar efter någons pipa är fruktansvärt
Han har dessutom träffat en ny som han då enligt dig bara ska kasta åt sidan

Sen är det inte utifrån barnets bästa. Att leva med föräldrar som inte tycker om varandra är inte en trygg uppväxtmiljö.

Du undrade vad för råd jag skulle ge.
Och det är enkelt, den juridiska vägen.
Skaffa ett juridiskt ombud, få faderskapet fastställt, få umgänge och kämpa för delad vårdnad. Sköta kontakten med mamman i lugn men tydlig maner. Inte falla för frestelsen att smutskasta henne utan tydligt stå för det konstruktiva alternativet, låt henne falla på eget grepp.

För även om det till en början bara innebär umgänge med barnet så innebär det att TS och barnet kan få börja skapa SIN relation. 
Kvalité framför kvantitet är faktiskt Aoch O när det gäller relationen med barn..
Barn kan knyta an till människor även om det bara är korta stunder i början....
Mina barn har träffat sin moster max en gång per år men hon är ändå en av de närmaste relationerna de har. För när hon är med dem så är hon så närvarande och fokuserad på dem...det känner barn...

Ja men då har du ju fått in i systemet att du försökt där. Tänker att det underlättar. 

om hon inte godkänner så ser de ju ändå att du gjort ett försök att ta ansvar, att det finns en person som anser sig vara pappa och inte fader okänd som hon kanske uppger..

Som jag skrev ovan gör familjerätten, där ert ärende lär hamna, alltid sitt yttersta för att fastställa faderskapet. Barnet har enligt lag rätt till en far. Det går inte att bara uppge ?fader okänd? som förr i tiden. 

Du kan själv kräva att få lämna DNA-test hos familjerätten om mamman skulle påstå att du inte är pappan. Är du för övrigt 100 på att du är pappan? Det kan ju vara bra att göra DNA-test av det skälet också. 

Du behöver inte oroa dig för att du inte kommer att få faderskapet fastställt. Det kommer du garanterat få förutsatt att du verkligen är pappan. 

Om TS inkommit i god tid till FR med att han är en möjlig fader ska det rätt mycket till att FR bara ska acceptera en annan utan att utreda saken ordenligt.

Ja, har haft lite insyn i fadeskapsärenden.

Det viktiga är att man ligger på FR i god tid, dvs före barnet föds, gärna med hjälp av ett ombud. 

Det är inte för sent men ts måste kontakta fr, gärna med ombud, och berätta att han troligtvis är pappan 

Viktigt som i bra, inte som i nödvändigt

Man kan fint få till en relation med sitt barn utan att vara i ett förhållande med mamman eller ens bo tillsammans. 

Att det bästa för barnet är att föräldrarna bor tillsammans är bara bs. 

Självklart ska ts inte behöva ha ett förhållande med mamman, bara för att du anser att det är det bästa för barnet. Och självklart ska han kämpa gebom myndigheter för att få rätten till sitt barn och få vara pappan. Och dessutom är det viktigt för barnet att få umgänge med sin pappa. Och det ska mamman överhuvudet inte förhindra. 

Du kommer ju bara med en massa dåliga råd. 

Anonym (M): Du kan inte se ett annat sätt än att bo tillsammans med mamman om man ska bo med sitt barn? 

Jaha, då borde vi inte ha så mycket barn som enbart bor med ena föräldern, eftersom man enligt dig måste bo med sitt barn för tatt vara en bra förälder och för att kunna ha en bra relation med sitt barn. 

Du inser att det du menar är så långt ifrån sanningen man kan komma. 

Lite örfilar och psykiskmisshandel får man ju ta om man vill träffa sitt barn?