• Anonym (M)

    Svartmålad

    Anonym (Oroad) skrev 2023-11-27 21:06:22 följande:

    Jag frågade Skatteverket och barnet har kommit nu, det ska ha kommit för cirka två veckor sedan.

    Försökte få kontakt med modern som dock blockerat mig, fick till slut kontakt med henne far som inte ville svara på några frågor alls eller ens säga om det fanns ett barn eller ej(detta var innan jag pratat med Skatteverket). De och modern ville inte ha någon kontakt med mig.

    Har varit i kontakt med familjerätten, jag ringde i syfte att informera dem om att modern eventuellt ej skulle uppge mig som fader och gav dem hennes personnummer. Kvinnan jag talade med verkade måttligt intresserad och frågade inte ens varför jag tror jag är far till barnet och pratade om att det kan ta några veckor(!) innan de ens får in att de ska utreda faderskapet. Är det verkligen rimligt?
    Jag försökte också prata med henne om att modern kallat mig farlig men hon verkade väldigt ointresserad av detta.

    Borde inte faderskapsutredning bedrivas väldigt skyndsamt? Läser på vissa ställen att det kan ta upp till ett år.

    Jag vet inte ens hur mitt barn ser ut, om det är friskt eller vad det heter(detta kommer jag troligtvis ej får vara delaktig i att avgöra).

    Det känns inte som att man som far har många rättigheter.


    Varför återkommer du hela tiden till att du inte får bestämma vad barnet ska heta? Vad är viktigast?
  • Anonym (M)
    Anonym (Oroad) skrev 2023-11-27 21:21:58 följande:
    Det är klart att det inte är det viktigaste, långt därifrån, känns bara väldigt fel att inte kunna vara involverad i denna del alls. Misstänker att du hade känt samma om det gällt ditt barn.
    Jag hade nog varit mer orolig för att bli utesluten från barnets liv
  • Anonym (M)
    Anonym (Oroad) skrev 2023-11-27 21:32:04 följande:
    Man kan vara oroad och bekymrad över mer än en sak samtidigt.
    Visst. Men du drog upp hur jag skulle känna och jag kanske inte ens hade tänkt på det med namnet, upptagen av större orosmoln kan jag tänka mig
  • Anonym (M)

    Är det helt otänkbart att försöka lappa ihop förhållandet? Kanske flytta ihop. Så att du åtminstone får en chans att anknyta till barnet. Och kanske lägga en separation på framtiden.


    Der kan vara något att överväga. 

  • Anonym (M)
    Anonym (Oroad) skrev 2023-11-27 21:46:23 följande:
    Helt otänkbart tyvärr. Hon vill inte veta av mig och jag har sedan uppbrottet träffat en ny kvinna jag inlett ett förhållande med, jag har även inget intresse av något förhållande med modern till barnet.
    Säg inte det. Hon kanske förlåter dig och tar dig tillbaka om du säger de rätta orden. Och beträffande resten, det hänger väl på hur motiverad är du att säkra en relation med ditt barn?
  • Anonym (M)
    Anonym (S) skrev 2023-11-28 20:59:54 följande:
    Vilken fruktansvärd kommentar.

    Det handlar väl inte om motivation!!!
    Mamman till barnet håller aktivt försöka svartmåla honom som våldsam och farlig i syfte att utesluta honom som en del i barnets liv.
    Det är inte ett förhållande som TS ska försöka få tillbaka. 
    TS ska kunna få vara delaktig i sitt barns liv utan att behöva offra sig själv i en destruktiv relation.
    Jag försöker hjälpa TS. Har TS några bevis att hon verkligen försöker göra det, det kanske bara är hörsägen. Och även om det är sant så kan det fungera att hon tar honom tillbaka. Huvudsaken är väl att han säkra en relation och anknytning till barnet, det blir ju väldigt mycket svårare om man inte bor ihop och i synnerhet om TS har en dålig kontakt med mamman. Lättare om man är sams och mamman är nöjd. Men visst TS kan chansa på vad nu ditt råd är istället och hoppas det går vägen.
  • Anonym (M)
    Anonym (Oroad) skrev 2023-11-29 01:39:02 följande:
    Det är inte bara hörsägen, jag vill som bekant inte säga för mycket för att inte outa mig själv men hon försöker aktivt måla upp mig som farlig på flera olika sätt.

    Självklart vill jag inte ha ett förhållande med modern. Jag vill såklart inte vara med någon som svartmålar mig, manipulerar mig och försöker undanhålla mitt barn från mig. Jag träffade henne endast i två månader för att jag snabbt insåg att jag ej vill vara vara med henne, jag förstår inte varför det överhuvudtaget diskuteras.

    Dessutom har jag idag en ny flickvän som är hästlängder vettigare än vad modern till barnet någonsin var. 
    Om du kommer tillbaka och säger de rätta orden så kanske hon inte svartmålar dig, manipulerar dig och undanhåller barnet längre, var ju min tanke iallafall. Det diskuteras för att försöka hitta sätt för dig att effektivt bygga en relation med ditt barn, och det gör man allra bäst om man bor tillsammans med barnet på heltid. Barn och relationen till dem går före en själv och vilka önskningar man har om en partner, tänker jag iallafall. Man kan inte få precis allt man vill ha här i livet. 
  • Anonym (M)
    Anonym (Oroad) skrev 2023-11-29 02:40:47 följande:
    Tyvärr, den båten har seglat för länge sedan. Inte det jag startade tråden för att diskutera.
    Tråden handlar om att du är oroad för detta med barnet och du frågar vad du ska göra i din situation. Hur menar du att båten har seglat för länge sedan? Det vet du väl inte om du inte försöker. Du verkar inte direkt lösningsorienterad. Du har ingen kontakt med ditt barn, du missade födelsen och du har aldrig ens sett barnet. Jag pratar om värdefull, värdefull tid med ditt barn som du aldrig kommer få tillbaka, men du bara framhåller din nya dejt i diskussionen istället. Ni kanske inte ens är tillsammans längre om bara några år. Kvinnor kommer och går, men förhållandet till ens barn varar på livstid. 
  • Anonym (M)
    Anonym (Oroad) skrev 2023-11-29 06:49:05 följande:
    Lösningsorienterad? Du har snöat in dig på att jag ska försöka få till ett förhållande med någon jag absolut inte vill ha ett förhållande med och som absolut inte vill ha ett förhållande med mig. Håll dig till ämnet.

    Jag behöver inte ha ett förhållande med modern för att ha en relation med barnet.
    Det är ett sätt att få långt mycket mer tid och inflytande över barnet än vad du har idag. Jag pratar om att det bästa sättet att bygga en stabil relation med barnet är om du bor med barnet på heltid ju förr desto bättre. Jasså du behöver inte det, och hur bra är din relation med barnet nu då, tycker du? Vs hur bra den hade varit om du hade haft ett förhållande med mamman idag? Kanske kan du få en flyktig relation till barnet framöver, där du missar den allra största delen av tiden och anknytningen. Den här bebistiden rinner snabbt iväg, men du föredrar att istället lägga den på att kämpa genom myndigheter och vara så oroad som du kallar dig i din signatur?
  • Anonym (M)
    Anonym (Oroad) skrev 2023-11-29 07:34:06 följande:
    Jag saknar faktiskt ord.
    Jag försöker hjälpa dig med vad du frågade om. Du saknar barnet i ditt liv. Du lägger till och med vikt vid detaljen att bestämma namnet, så en ytlig relation till barnet med lite umgänge då och då tror jag inte är vad du skulle föredra. Hur får du en bättre relation och anknytning till barnet än om ni skulle bo under samma tak på heltid? Därför tänker jag att det är vad du borde sträva efter. 
Svar på tråden Svartmålad