Och så är barn väldigt olika. En del är väldigt lugna medan andra far som illrar all vaken tid.
Det jag menade med att villabarnen inte vet hur man behöver bete sig i lägenhetshus är att grannarna behöver berätta det för dem, på ett snällt och trevligt sätt.
Lite update. Tydligen inte bara vi som blir störda utan alla grannarna i trappuppgången har reagerat. Det är mer livat där på nätterna än vi märker folk dom springer in o ut, ungen vaken till långt in på småtimmarna, hunden deras står o ylar i hallen deras. O.sv. Sen har dom även börjat belamra trappuppgången med grejer så är stökigt för att inte tals om brandfara! Så nu har vi gått samman o alla har gjort anmälningar . Funderar även på att göra orosanmälan då ungen inte verkar få nån slags uppfostran oxh hunden kan vara ensam i flera timmar o dom knappt går ut och rastar den.
Det låter inte som en bra miljö för ett barn.
Angående hunden så ring Länsstyrelsen.
Inatt var det droppen som rann över kan man säga. Det spikades (!) hos grannen vid midnatt o då ringde jag störningsjouren. Dom fick en tillsägelse av Securitas + att nån åkte ut o samtalade med dom idag om att dottern är uppe o springer på nätterna. Bovärden sa i princip god job keep it going åt mig så gissar att dom insett problemet oxå. Kan även bero på att alla andra grannar i huset gnällt på den grannen på ett eller annat sätt på sistone..
Fortsätt ringa störningsjouren. Det är bra att någon kikar in där då och då så att det upptäcks om barnet far illa. Ring Lst om hunden också, så får hon ytterligare besök.
Som du märker har jag vänt. Det var de här grejerna som tillkom som gjorde att jag kände oro för barnet. En förälder som så tydligt har noll koll på hur man beter sig, det är lite illavarslande. Jag har extremt dålig erfarenhet av soc, så jag hade velat ha ordentligt på fötterna innan jag ringde dit. Men känner du att du verkligen är orolig så gör det. Om barnet inte går i förskola finns ju inte den kollen på den lilla familjen.
Det är ju positivt att mamman har många kompisar, ett nätverk. Men det beror ju också på vad det är för kompisar.
... Och för att svara på frågan innan den kommer: Ja, jag har barn själv och vi har bott i lägenhet hela hennes liv. Hon är 12 år och har ALDRIG fått springa fram och tillbaka inne i lägenheten. Har hon haft så mycket energi att hon inte kan gå normalt har vi gått ut eller så har jag sagt åt henne. Jag har lärt henne att vårt golv är någon annans tak och att det låter när man hoppar runt, alla kanske inte tycker det är trevligt. Har man barn får man ta sitt ansvar för att låta dem springa av sig på annan plats än inne i hemmet, 12 timmar per dag.
Ja, småbarnåren kan innebära mycket gråt och skrik, lek och spring - det är normalt och är något grannarna måste ha förståelse för. Känns det ohållbart kan du försöka prata med grannen eller hyresvärden om problemet du upplever.
Skriver Hyresgästföreningen
Visa gärna exempel på det. Och tänk då på att det stod specifikt småbarn i Hgf:s text. Jag vet att det har varit fall med funktionsnedsatta barn där kommunen skaffat mer passande boende till familjen. Men de har alltså inte vräkts utan flyttats.
Det finns flera fall men här är ett exempel: www.aftonbladet.se/nyheter/a/wed4mo/familj-vraks-pa-grund-av-barnens-lek
Så här säger Hyresgästföreningens jurist som trots allt brukar stå på familjernas sida: nyheter24.se/nyheter/inrikes/1107516-skrikiga-barn-i-lagenhet-det-har-kan-fa-en-familj-vrakt-finns-en-grans
Det sorgliga är just att det är föräldrarnas fel men det är barnen som får lida. De sju vilda barnen kommer inte att bli lugnare och tryggare av en vräkning utan tvärtom. Forskning har visat att barn som vräks blir otrygga och tappar förtroendet för vuxenvärlden. Så man har en familj med barn i behov av mer stabilitet, rutin, lugn mm, men de får raka motsatsen. Det är dessutom så att självmordsstatistiken för vräkningshotade och vräkta föräldrar är rätt dyster, så de löper också viss risk att bli föräldralösa.
Soc kopplas ju in när barn vräks, men att barnen hamnar i den sitsen är inget annat än ett bevis på att vuxenvärlden har svikit dem totalt.
Slutade faktiskt med att soc omplacerade barnen deras till slut! Var nog det bästa för barnens skull! Dom vuxna har fortsatt bråka och leva om så ibland får vi ringa efter polisen! Det enda som hjälper då dom varken svarar i telefon eller öppnar dörren när fastighetsägaren eller störningsjouren försökt få tag i dom. Förhoppningsvis blir dom vräkta snart, tycker det borde gå snabbare/ underlätta nu när det inte finns några barn i hushållet.
Ojojoj. Hoppas att det blev bättre för barnen, och att du snart får lugn i ditt hem också.
Tack för uppdatering!