Förväntar ni att er hund ska följa med hem till era vänner?

Det är fullkomligt självklart att vi inte tar med oss hunden hem till några av våra vänner.

Vi gör det endast om vännerna i förväg och på eget initiativ har sagt att vi ska ta med oss hunden.

I undantagsfall kan det ha hänt att vi har frågat om det är ok att ta med vår hund, men då har vi lagt oss vinning om att fråga på ett sådant sätt att vännerna vet att de kan svara ärligt.
Det ska på inget sätt kännas obekvämt för dem att svara nej, om det är det svar som de egentligen önskar ge.
Men det sker alltså bara i undantagsfall att vi frågar. I alla normala fall väljer vi medvetet att inte ta med hunden om de inte på eget initiativ har sagt att de vill att vi ska ta med oss hunden.

Hur vi praktiskt löser detta, med hundvakt, att hunden får vara hemma, eller i bilen, eller om en av oss eller båda helt enkelt får stanna hemma, det är självfallet upp till oss själva, det är helt och hållet vårt eget ansvar, och ingenting som vi belastar våra vänner med.
Det är fullkomligt självklart att ingen ska behöva argumentera med oss om detta.

Vi tänker på att vi är skyldiga att respektera de vänner som själva har valt att inte ha hund. Vad som ligger till grund för deras beslut har vi inte med att göra. De ska aldrig behöva argumentera om saken, ska aldrig behöva diskutera allergier, hundrädsla eller att vår hund är söt, snäll och som en familjemedlem.
All sådan argumentation skulle i så fall visa att vi inte respekterar dem och deras eget beslut att inte ha hund.
Om jag inte respekterar dem så kan jag givetvis inte förvänta mig att de ska respektera mig och min hund.

Det där om att fråga först har vi pratat mycket om i vår familj.

Vi har kommit fram till att vi inte ska fråga om detta, utan att vi måste förstå, och respektera, att en del vänner kan tycka att det är mycket obekvämt att svara ärligt på en sådan fråga.
Många kan helt enkelt känna att det är svårt att säga nej.
Jag är övertygad om att det finns de som svarar ja på en sådan fråga, trots att de egentligen hellre skulle vilja svara nej.

Detta faktum är något som vi anser att vi måste respektera. Självfallet utan att diskutera om varför många tycker det känns obekvämt att svara nej eftersom just denna diskussionen inte hör hit och för att vi inte vill att någon vän ska behöva känna sig obekväm.

Av ungefär samma orsaker avstår vi från att argumentera om t ex allergier, hur snäll och söt vår hund är, hur väluppfostrad den är, hur bra val av ras som just vi har gjort, hur svårt vi har med hundvakt, eller alla andra liknande argument. 
Våra vänner som har gjort valet att INTE ha egen hund ska självfallet inte behöva argumentera med oss om sådana saker.

Jag säger inte att ni gör fel som frågar. Jag berättar bara hur vi tänker när vi har bestämt att inte utsätta våra vänner för en sådan fråga.

Jag som mångårig och erfaren hundägare vågar erkänna att jag ser lite tvärtemot på den saken.
Jag älskar att vara ute, och då gärna tillsammans med min hund.
Men inte när det är riktigt dåligt väder.

Om sanningen ska fram, blöt och skitig hund som kommer tillbaka in i bostaden, eller in i bilen, eller in i vänners bostad, det vågar jag erkänna att jag tycker är en av nackdelarna och faktiskt ett problem när man har hund. Åtminstone ett litet problem.
Mina övriga familjemedlemmar tycker lika "-blöt och skitig hund är blä!"

När det är riktigt dåligt väder gör jag i stället minsta möjliga runda med min hund, och försöker göra så den blir så lite smutsig och blöt som möjligt.
Och min hund gillar inte att vara ute i dåligt väder. Annars älskar den när vi är ute tillsammans och gärna riktigt långa promenader, och gärna typ dagslånga utflykter. Heldagstur på fjället gillas t ex av oss alla.

I dåligt väder tycker både jag och min hund att jag kan ta långpromenaden ensam, iförd bra regnkläder.
Och övriga familjemedlemmar tycker lika.

Av alla mina hundägande vänner så tror jag faktiskt inte att någon enda av dem tar långpromenad med hunden i ösregn, eller i iskyla.
Jag vågar påstå att jag har svårt att tro att det skulle vara vanligt, eller ens förekomma alls, bland de allra flesta hundägare?
Om nu sanningen ska fram...

Bra rutiner som hjälper åtminstone lite mot problemen.

Men jag tror ändå att jag har rätt i att:
Av alla mina hundägande vänner så tror jag faktiskt inte att någon enda av dem tar långpromenad med hunden i ösregn, eller i iskyla.

Jag vågar påstå att jag har svårt att tro att det skulle vara vanligt, eller ens förekomma alls, bland de allra flesta hundägare?
Om nu sanningen ska fram...