Hur står man ut?

Ja.. hur ska man stå ut i det här eviga kampen att försöka bli gravid? 
Jag har ett barn som snart fyller 3. Vi har försökt i ca 1,5 år att få till ett syskon, efter 9 försök blev jag äntligen gravid i våras. Var ÖVERLYCKLIG och bokade in ultraljud i vecka 10. När jag låg där kunde hon konstatera att fostret inte levde, det hade slutat utvecklas i vecka 7. Det var fruktansvärt. När jag kom hem bara grät jag helt hysteriskt och upprepade för mig själv "Jag är inte gravid längre, jag är inte gravid längre, jag är inte gravid längre", kände sosm jag var fast i en mardröm och grät som en tok. Ja ni som varit med om det själv vet, det är vidrigt. 

Sen dess har vi försökt igen, har väl gått 5 försök så vet att det inte är supermycket men ändå blir jag så otroligt ledsen varje gång mensen kommer. Är som att jag kastas tillbaka till hur ledsen jag blev vid missfallet och blir ledsen ännu en gång för missfallet. Känns som jag inte kan komma över det missfallen förrän jag blir gravid igen. 

Men huur orkar man med att kastas mellan hopp och förtvivlan såhär? Känns som mitt liv står stilla nu, det enda som betyder nåt är att bli gravid och jag känner hur jag håller på tappa det. Kan man gå och prata med någon? Nån annan i samma sits som tagit hjälp eller har andra tips på hur man mår bättre i den här processen?