Anonym (BonusFam.) skrev 2023-11-08 21:21:10 följande:
Hej igen!
Och tack för alla kloka svar! Det gav lite mer klarhet.
De som kommenterar att man inte bryr sig har ingen aning om vad det handlar om.
Varannan vecka är inget alternativ, under processen när vi tryckte på det blev det hemskt för barnen. Mamman går inte att utesluta och det hela ledde till att båda barnen vart så stressade att dom kunde börja gråta utan anledning och slutade sova på nätterna. 13 åringen låg klistrad mellan oss med panik. Så tyvärr men det är inget alternativ. Vi har hittat sätt till bra umgänge som inte skapar panik och har daglig kontakt.
Tråden handlar om den ekonomiska biten med mamman.
Vårat upplägg har alltid varit 50-50. Men mamman använder metoden att inte tala om något, hon försvinner periodvis och svarar inte på våra samtal. Så när något ska betalas är det barnen som hör av sig och säger att mamma svarar inte. Dom har blivit strandade på perrongen, eller inte kunnat hämta ut match kläder för att mamman inte betalat för biljett eller avgifter. Och när barnen ringer i panik kan vi självklart inte neka. När man sen talar om detta för mamman så slutar hon svara åter igen.
Så samtidigt som man försöker göra allt så enkelt som möjligt för barnen som redan är otroligt medvetna om konflikten tack vore att mamman glappar för fullt där hemma, så försöker man sätta henne på plats och göra rätt för sig.
Det är en svår sits.
Vi längtar till den dagen barnen blir så pass stora att dom vågar säga nej till henne. Vi är fullständigt övertygade om att dom kommer välja att bo hos oss pga terrorn. Men än så länge är dom självklart kluvna och försöker göra henne lycklig trots hennes beteende. Så man vill inte sätta den press på dom, det kommer komma.
Tyvärr kan vi endast göra det vi kan för dom, vi kan inte påverka hennes hemska beteende.
Och varför har pappan inte ansökt om enskild vårdnad och heltidsboende? Barnen utsätts ju för psykisk misshandel pga mamman, hon kan inte sköta sin ekonomi och motarbetar kontakten med pappan. Jag kan nästan garantera att han skulle bli tilldelad full vårdnad, om han ville. Ja, kanske jobbigt under processen, men barnen slipper lida sedan!
